Tango

Omfamningen

Har omfamningen i fokus. Hur unik den är i sin fysiska närhet, inte helt olika andra danser som Fox till exempel. Hur gruppen dansare umgås genom att vara varandra fysiskt nära. En i vardagen inte så vanlig händelse och speciellt inte med främmande människor.
Är omfamningen i själva verket inte en kram utan ett sätt att med en annan människa eller ett verktyg som en hockeyklubba t.ex. utöva en sport eller fritidssyssla. En omfamning som ett sätt att via klubba, puck och medspelare göra mål. Att benämna omfamningen som en kram är olyckligt, precis som det är att erotisera eller sexualisera Tangon.

Meningen med att dansa Tango

Jag dansar gärna med mig själv. Upplever både njutning, glädje och passion. Vad skulle då kunna liknas meningen med att göra mål i hockey, i Tangon? Vad är meningen med att dansa Tango?
Håller mig vital och drar nytta av att utöva en konst som i sig leder till en mer levande livsstil.

Metoo

De finns dansare som hävdar en slags suveränitet i omfamningen, att den skulle kunna liknas vid metoo, en så exklusiv händelse att den berör övergrepp. Eller så kan den ses som helt opersonlig och kan formas med vem som helst. En intressant betraktelse. Den ena tycks sprungen ur en privat syn på Tangon, och den andra en kollektiv.

Privat versus kollektiv

En komplikation är när den kollektiva gemensamma rörelsen plötsligt förändras till en privat, för deltagaren klarar inte längre av att vara kollektiv. Något omvänt kan också hända när något privat plötsligt bryter samman och blir kollektivt.

Meningen, målet och överenskommelsen

Om arrangemanget saknar ett förtydligande och endast tydliggör plats, datum, tid och huvudrubriken Tango, lämnas dansarna åt sig själva att bestämma vad detta Tango är och hur den utförs. Något de kanske har fått med sig från en egen-påhittad Tangokurs av någon Tangolärare. Precis som i andra sammanhang kan kurserna vara mer eller mindre lärorika och dessutom lära ut både det ena och andra.
Kursarrangörerna skulle kunna försäkra sig om att de åtminstone lär ut etikett och förhållningssätt gemensamt för att på det sättet höja kvalitén på praktikor och milongor, och därmed hjälpa dansarna att enas.

Förena tangolärarna

Vilket genast får mig att tänka på att ett sådant ställningstagande skulle kunna initieras av Tango Helheten eller annan intressent. I vilken ett gemensamt ställningstagande sker om hur vett, etikett och synen på Tangon slås fast kollektivt. En sådan sak som att alltid fånga ögonen på paret på vilka jag avser att stiga in framför på pistan och söka en bekräftelse på att det är okej skulle kunna göra pistorna mindre stressiga och mindre irritation utlösas. Att slå fast en sådan serie teser som stöd för dansarna vore en välgärning.

Ett

Jag kan vara Ett och jag kan vara 10.

Vi kan dansa som Ett eller dansa som två.

Vi kan ha Ett kvinnligt kön och Ett manligt, och vi kan låta dom sammansmälta till Ett könlöst tillstånd. Ett heligt tillstånd då det leder till att ett nytt Ett uppstår.

Vi kan vara En på dansgolvet i en samling av andra En, och vi kan vara Ett sammansmält gemensamt.

Vi kan vara En människa i Sverige och vi kan vara Ett sammansmält Sverige. Ett Sverige, en familj, en grupp dansare.

Var vi än möts, kan vi vara …

Äta förrätt, huvudrätt men inte efterrätt?

Dansrelation

Hur alla dansrelationer formas och hur jag förhåller mig till dom. Låter jag dom vara eller utvecklar dom? Varför gör vissa relationer ont?

Precis som förhållandet mellan mina fötter finns ett förhållande till en danspartner, ja till alla danspartners. Genom åren av dans har en relation skapats till alla tangodansare jag mött. Vissa dansar jag aldrig med, talar aldrig med, eller möter deras ögon. Vi undviker all kontakt och är därmed så nära en inte-relation som det går. Som om mina fötter inte ville ha med varandra att göra eller åtminstone inte låtsas om varandra.

Bör alla dansrelationer behandlas passivt eller bör de behandlas progressivt? Rent instinktivt verkar ett progressivt förhållningssätt vara effektivt och levande, om det nu är effektivitet och levande som får styra Tangon. Kanske är det en speciell sorts relation som är smärtsam och ineffektiv.

Starka svängningar

Starka svängningar i en dansrelation, i vilken den går från okänd, till närgången och vidare till undvikande är oönskat. Inte så olikt en fylla, som på kvällen är glädjande men morgonen efter eländig. En stabil grund innan en närgången relation kan vara utjämnande. Flera, eller kanske alla dessa starka svängningar har sin grund i att dansa enbart med en partner i ett separat sammanhang, då dansrelationen övergår till vänskap eller ett förhållande.

En övervägande del av dansrelationerna går från okänd till att dansa ofta och sedan till oönskad eller undvikande. Är den typen av rörelse på dansgolvet önskvärd. Å ena sidan kan jag ägna mig åt att dansa med alla å andra sidan att endast dansa med vissa.

Hur påverkas dansrelationen av praktika och milonga

Flöde, rörelse, riktning

Hur får jag Tangon och hemsidan att flöda, röra sig i en önskvärd riktning. Rörelse kräver liv.
Rörelsen kräver historia, nu och framtid. I vilken framtiden är målet, nuet en möjlighet att styra och historien en erfarenhet.

Tangons delar

Tangon är helheten och discjockey, dansare, musik, pista, arrangör och kurs är delarna.
Helheten vilar på delarna, vilka behöver vara i harmoni och passa ihop med varandra.

Arrangör och pista hör ihop precis som musik och discjockey hör ihop,

Discjockey

Dansare

Musik

Pista

Arrangör

Kurs

Den tredje

När förslutningen sker i omfamningen är jag inte längre mig själv och ej heller den jag dansar med. Vi två, har bildat ett tredje, ett vi, en ny gestalt.

Den tredje behöver jag ingå i, överlämna mig själv som den jag är. Behöver bekanta mig med allt denna tredje är, hennes balans, vad hon tycker om, hennes muskeltonus, hennes rörelsemönster och behov.

En märklighet, att stå inne i den tredje och se mig omkring, som om jag nu befinner mig i något större, något tyngre, med en annan tyngdpunkt och själ. Behöver fråga vem hon är, hur hon står, lutar och förundras. Är hon skeptisk, kramig, ömsint och otålig. Älskar hon att kramas, har hon bråttom, är hjärtat av guld, eller sårat, eller känner sig tvunget. Allt detta har jag att träda in i, i detta utvidgade, i denna större helhet som är mer än du och jag.

Medvetandegöra konflikterna i henne, vad som är helt, bekanta mig med känslorna och tankarna. Låta något växa i vetskapen om oss, liksom känna allt i denna tredje, den från mitt eget perspektiv Gud.

Är hon motsägelsefull, i konflikt med sig själv, vill gå framåt när en del av henne själv vill bakåt? Känner hon sig begränsad när jag håller emot för att vi nu är för nära paret bredvid?

Gör hon något som får henne att bli spänd, för att vi drar åt olika håll i henne? Precis som när jag själv, i mitt eget stående och gående, tvingar mig framåt fast något inom mig säger nej.

Är hon rädd och jag orädd, så att hon får kramp och ont i sig själv? Kan jag släppa allt och upptäcka denna tredje? Måste jag fråga mig själv vad målet är med denna dans, detta bildande av den tredje, och som kaka på moset be om svaret varför jag har två händer, två lungor och ett hjärta.

Några svar träder fram ur skuggorna, blir ljussatta och uppenbarar sig. Röra sig motsols, till musik, improvisera, utan att stöta i, följa själen när den säger vad som gör ont och vad som är glädje. Att leva, vara livlig, så livlig som det är möjligt.

Vara nyfiken, stöta på intresset, att vilja veta mer, röra sig mot lycka och kanske extas. Kanske få orgasm, inte enbart i fortplantningscykeln utan även i det livliga, att dväljas av vardagen, bli stående med ryggen mot en vägg, oförmögen att röra sig av lycka, plötslig intensiv lycka, som om någon visar sig i själen, något ouppfyllt blir plötsligt helt och visar sig som en intensiv lyckokänsla. Något så ovanligt att den lätt förknippas med fortplantning och rörelser i underlivet, men som helt saknar denna närvaro.

Orden den smala vägen ekar, som om det finns en väg som är extatisk när den beträds och omvandlas till frid, men den kan lika gärna nås efter att ha lidit och smärtat. Ett obehag som avklingar på den smala vägen. Som om två änglar guidar vägen med två olika känslor, smärta och njutning. Hon lockar och hotar, allt för att jag skall gå den smala vägen.

Märkligt nog vill jag inte känna vare sig mig själv eller den andra i detta tredje. En märklig upptäckt som livslång ateist, att nu vilja uppgå i Gud, i det Gudomliga och dö i en tanda. Att för 12 minuter vara helt integrerad i något större än mig själv. Likt älskogens fokus, absoluta närvaro, bortkopplad från allt utanför sängen, minnet, erfarenheterna, logiken och allt annat som annars är så smärtsamt närvarande. Bara i denna vaggande famn mot mättnaden, det otörstiga, släckandet av kroppens lust att forma ett nytt liv.

Få frid, känna den delade närvarons glädje och förslutning, om än för en stund. Försvinna ur ensamhetens svidande vilsenhet.

I mitt eget tredje, min närvaros splittring, allt som skadat mig och håller mig i konflikt, alla delar som inte kan förenas utan varje dag skapar friktion och lidande. Ett ständigt påminnande om den förlorade helheten, den bristande kontakten med Gud. Kära helhet och Gud! Vad önskar jag mer än frid? En dag för några år sedan kom insikten att livet inte är glädje, att inte glädjen är målet eller ett tillstånd att söka, utan friden. Frid! Den är inte heller smärta, utan just friden, den att vara i balans och fredad.

Glädjen, smärtan, lidandet, depressionen, ångesten och berusningen är alla vägvisare, men av alla dessa vänner, är den tredje fridens famn den jag alltid vill vara i.

Konflikter i Tangon

Precis som man inom sig kan ha konflikter av större och mindre art kan dessa också uppstå i paret. Motsägelser, förskjutningar och inre konflikter bör medvetandegöras, tas hänsyn till och möjligen lösas. Att kunna släppa taget om sig själv och uppgå i ett större sammanhang. Bli Ett med inte bara med meddansaren, sig själv, musiken, DJ, musiker, rum och andra Dansare, utan i en förlängning, hela världen. Texten kommer att ta avstamp i denna syn på Tango.

Tangon är så stor och omfattande att vi som tangodansare endast kan söka efter vår egen tolkning av dansen, eftersom att ensam uttrycka hela tango-spektrat helt enkelt är omöjligt.

Dansen skulle lika gärna kunna utföras med en människa bakom den andra, men upplevelsen skulle bli mindre rik. Vi talar inte heller med varandra, rygg mot framsida utan framsida mot framsida. Att umgås ansikte mot ansikte är helt enkelt trevligare även fast det också tidvis kan vara trevligt att vara bakom den andra. Vi har helt enkelt fler sinnesorgan på framsidan än på baksidan.

Att inse att tango är en kontext i vilken en intimitet gjorts möjlig, som i andra sammanhang anses som överträdelser av privatliv och personliga sfärer, är ytterst viktigt. Den går en skarp gräns mellan dansen och det privata. En kontext som också gäller på många andra ställen som arbetsplatser och i kommunikationsmedel. Det finns knivskarpa gränser mellan områden där olika regler gäller. Att behärska dessa regler är ett måste för den mer seriöse tangodansaren.

Mötet mellan människor

Att lära sig gå lika naturligt, uttrycka en lika stark känslomässig närvaro och nyfikenhet som ett barn, gör tangon levande, underbar och verklig. Hur stegen ser ut och utförs är bara en del av den magi tangon utgör. Själva mötet mellan två människor, är essensen. Förmågan att urskilja vem som i samförstånd och kommunikation, kan improvisera i rörelser som är så levande, samstämmiga och sammanhållna att två människor rör sig och ser ut som En, ett nytt fullständigt väsen. Ett sådant väsen som förmår i en förlängning ge liv till en ny människa.

Tango Helheten är en väg och ett möte med Argentinsk tango. Hon är också den scen på vilken jag valt att möta livet, i tron att Tangon kan hjälpa mig till ett liv med mer omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap. Och att jag i min tur har något att ge Tangon. Har i alla år letat efter orden som kan beskriva hur det känns för mig att dansa tango. Tycker mig äntligen har lyckats. Läs gärna!

Ett flerfaldigt möte

Den tango jag dansar är ett möte mellan två människor, som älskar dans, musik och närhet till sin medmänniska. Ett flerfaldigt möte i intressenas origo, som i all sin sammansmälta glädje lånar förälskelsens rörelser och närhet, för att lyfta människan, den enskilde eller utvidgade, till ett förhöjt känsloläge, ett eldorado för den överkänslige.

Att sammanfatta, eller ens beskriva åtta års tango är svårt och snårigt. Kommer inte längre ihåg allt som hänt och hur lärandet och dansandet gått till. Hur jag dansade mina första steg och hur jag dansar nu, och skillnaden mellan dessa.

Tänker mig hemsidan som en cockpit, med utsikt, instrumentpanel, manualer. En startplats och ett mål. Och så färden ovan moln i mörker eller strålande sol. Kanske finns också en loggbok och en dagbok över alla flygningar jag gjort. Svåra landningar i oväder. Starter med oväntade händelser. Allehanda väder och fenomen.

Tango och sex

Har väl alltid haft uppfattningen om att mannens och kvinnan underliv är två helt olika saker men efter en tids funderande, kommit närmare tanken om att de är avbilder av varandra om än större och mindre.

Ur ett helhetsperspektiv är de i sitt möte helt upplösta, som två i varandra passande pusselbitar. Och hur det än vrids och vänds så har de samma form då mannens underliv kan ses som en utåtvänd vagina, och kvinnans som en inåtvänd penis.

Tillsammans upplöses de och utsläcker varandra vilket i sin tur gör det möjligt att initiera skapelsen av en ny människa. Jag kan ju så mycket jag vill ge pusselbiten med den utåtgående piggen namnet penis och den inåtgående delen vagina men sanningen är ju att pusselbitarnas in och utgående former inte är ämnade att ligga ensamma på bordet, utan betydelsen ligger i sammanfogningen som bildar något större och som dessutom utsläcker det inåt- och utåtriktade till ett helt. Utan sammanfogningen är de värdelösa och har inget värde eller nytta för människan, för djur och natur.

Vi kan fastna i eller föreställa oss att vi är två olika varelser, en man och en kvinna, istället för att se oss som människor med ett finurligt och effektivt sätt att sätta fler människor till världen. En obegriplig smärta och synd uppstår i att se oss som två olika varelser, ja, i alla sammanhang se oss som hudfärg, eller ögonfärg, nationalitet och inte som först och främst människor, alltid människor med olikheter och inte olikheter med människor.

I brist på sammanslutning kan vi försöka utsläcka lusten, men meningen, om man nu är intresserad av meningen med livet, är att sammanföra dessa till synes olika organ och ge livet till en ny människa vilket i sin tur bildar grunden till gruppen, i vilken form den än uttrycks, som nation, familj, släkt, världsdel eller värld.

Fokus kan ju läggas på dessa enskilda organ och blåsas upp till ohållbara proportioner där till och med bitarna kan kämpa mot varandra, som om det finns ett egenvärde att ha en penis eller en vagina, som inte det enda tillståndet är det utsläckta. Och att vi dessutom, inte är våra kön, utan människor, som getts dessa till varandra synes olika avbilder för att kunna fortplanta oss på ett effektivt sätt.

Fascinerande är att betrakta könen och se hur Naturen tagit en bit kött och börjat forma dessa pusselbitar så att de kan passas ihop på ett sätt som gör ett effektivt tillblivande möjligt. Hur en penis försiktigt kan öppnas på längden och urinröret flyttas ut. Hur den sedan förminskas och går från att vara ett ollon till att bli en klitoris, fast den bara gjorts mindre. Hur pungen delas och bildar blygdläppar och det som en gång var början till äggstockar men som nedvandrade kallas pungkulor, nu flyttas upp och får tillbaka sitt ursprungliga namn.

Hur i allt detta förstorande, förminskande och förflyttade, är allt ett och detsamma. Samma delar fast givna olika namn. Synsättet att se denna formidabla helhet i två delar, helt oanvändbara till något annat än att möjligen kissa, vilket i sig inte behöver göras till två olika organ för att utföras.

Och så lusten, precis som törsten efter vatten, hungern efter mat, ensamheten efter tillhörighet ständigt gör sig påmind. Vi påminns ständigt om att äta, dricka och förena våra kön med varandra, Inte enbart för lust och smärta utan för livets fortskridande, människoartens fortsättning, att detta stora väsen som är alla människor tillsammans, överlever.

Vad har detta med Tango att göra? Ja vad har att skjuta pilbåge med hunger att göra. Eller samlandet av saker med överlevnad att göra. Allt hör ihop.

Begäret och lusten visar sig även i dansen, den finns där helt naturligt och kan frambringas eller dämpas med viljan eller uppstå av sig själv. Vad kan vara vackrare än att bli hungrig och äta. Vad kan vara vackrare i Tangon än lusten att röra sig tillsammans. Och vem tror något annat än att de känslor som visar sig i Tangon har med något annat att göra än att fortplanta sig, fast vi formaliserat och avbryter rörelsen någonstans på dess väg.

Vi kan bejaka denna lust, låta den vara närvarande utan att bekämpa varandra, tvinga varandra och förolämpa varandra.

Problemet med underliven och tangon är enligt min mening inte dess närvaro utan hur den berörs. Att äta som en gris vid bordet är verkligen inte mångas glädje. Detsamma gäller fortplantningen och tango. Att ta hand om, beröra och umgås med dessa känslor i omfamningen handlar om vett, inkännande och ömsesidighet. Alla har vi lusten och behovet men det betyder inte att släppa sig, kräkas, ta andras mat på bordet eller kasta den på andra. Det finns ett sätt att dricka, äta, dansa och älska på som behöver uppfyllas för att vi skall tycka att det är angenämt.

Kanske behöver synen på fortplantningen ändras en smula, till att vara något underbart och fantastiskt istället för något oberörbart och smutsigt. Något att bejaka, omfamna, göra angenämt och möjligt att utveckla och förfina. Av någon anledning verkar det som om att fortplanta sig med eller utan att möjlighet att få barn, är nedvärderat, något att peka finger åt, skvallra om, förvånas över, fördöma och störas av. Att jämföra behovet att äta med behovet att få barn kan vara en väg att gå.

De som väljer att äta tillsammans under angenäma former kan också älska med varandra under angenäma former utan att betittas, skamsättas eller ges nedsättande ord. Det finns något i fortplantningsprocessen som inte mår bra och är friskt. Å andra sidan kan vi äta som grisar, bara äta skräpmat, kanske framför datorn och behandla våra magar och kroppar nedsättande. Inte hylla det livliga, inte skapa goda förutsättningar för att må bra och leva hälsosamt och vänligt i samtiden.

Kanske är det inte bara fortplantningen som behandlas illasinnat, lika illasinnat behandlar vi världen och oss själva.

Livet under! Livets under. Livet över! Livet först! Att sträva efter att bli mer levande. Att kanske acceptera att jag redan är död i det levande och behöver beliva mig.

Sensuell Tango

Har han sex eller är han sensuell när han spelar inlevelsefullt och med hela kroppen?

Vilket spännande ämne. Väcker en massa frågor.

Är att känna känslor som är likartade med de man känner när man har sex, av något som väcker ett stort intresse t.ex. mat, att måla, alkohol, fågelskådning, en sexuell aktivitet? Och de som har sexuellt umgänge utan att känna någonting, har de inte sex?
När jag kissar, är det sexuellt?

Hur glad och hur starka känslor får jag i så fall känna, när jag gör något som  verkligen gör mig glad och levande, utan att det räknas som sexuellt.
Föreligger det inte någon slags missförstånd här?
Är amning sexuellt?

Massage?
Ta heroin?
Kan det möjligen vara så att allt som intresserar och är mycket viktigt för människan, alltid ledsagas av starka njutningskänslor, även sex.

Och kan det vara så att jag kan bli så själsligt glad av tango, att jag dansar mycket närvarande, levande och sinnligt. I vilken ingen maskinell eller tänkande rörelse utförs, utan en samhörighetskänsla med musik och partner, en känsla av att upphöra vara ett jag, och istället bli ett vi, med musiken, musikern, tonsättaren, kompositören, DJ, danspartner, färgerna i lokalen, de andra dansarnas sinnesstämning.

Allt har betydelse för att kunna känna sig levande, lika levande som när kroppen vill och behöver fortplanta sig. Livet handlar ju inte bara om sex, så det vore konstigt om kroppen endast visade starka känslor då, när det finns så otroligt mycket annat som handlar om att hålla sig levande och vara nära sina känslor.

I texten på Wikipedia sidan Coitus reservatus står följande: (observera dock att vissa män kan nå orgasm utan att ejakulera). Betyder det att män kan få orgasm även i andra sammanhang utan att det berör hans underliv med påföljande reaktioner. Att kvinnor kan få det verkar vedertaget. Tänk om känslorna runt slutet av den sexuella akten egentligen är tillgängliga i alla sammanhang men att vi av någon anledning valt att avstå detta för en rad andra fördelar som rikedom, makt och bekvämlighet.

Och att fattigdom eller av ekonomiska skäl valt att endast koppla ihop dessa ljuvliga känslor med den sexuella akten och därmed förhållande och giftermål. Det finns en del pengar att tjäna på om jag kan hålla ner andras glädje och kärlek, och sedan sälja tillbaka den med läppstift, snygga bilar, mode, salvor, krämer, plastikoperationer och alkohol. Men sexet tar jag inte betalt för, utan uppmuntrar, eftersom det måste vara tillgängligt annars minskar kundunderlaget. Vi är ju dödliga trots allt.

 

Känslor

Finns det någon som blir berörd på benet utan att känna glädjen och närheten. Eller att trycka ytterlåren mot varandra. Känna sin danspartners hand i den ena handen och liv i den andra. Och huvudena som tätt andas och rör sig i feromoner och dofter. Den enormt intima omfamningen, där vi står så nära en främling, en vän, en kompis eller en livspartner.

Onsdagspraktika och sensualitet

Hur kan det inte väcka en kaskad av känslor? Vem dansar tango utan att ha sina känslor med, och är medveten om alla de ovanliga friheter som tangon skänker och ger sig själv möjlighet att få känna så mycket glädje och närhet. Genom åren som tangodansare tycker jag mig ha lämnat det sexuella bakom mig, och istället tänkt om, insett att sexualiteten äger inte det sensuella, lika lite som kyrkan äger andligheten.

Sensualitet, eller möjligheten att känna sensuella känslor, finns i allt, beroende på hur man är lagd. En solnedgång kan vara sensuell och väcka sensationer inombords, små fyrverkerier av underbara känslor, livsglädje, fascinationen över att se så mycket färg över så stora ytor.

Tänker att det är samma sak med musiken. Om jag inte vill uppleva den sensuellt, att känna den överallt i min kropp, blir det inte kallt då och stelt. Att Istället låta den bli ett med mig. Smeka mig och förhöja min sinnesstämning. Smälta samman, även med musiken. Har jag inte behov av musiken, inte behov av att bli berörd, inte behov av fysisk närhet, kan jag ju nästan undra varför man dansar. Men det finns ju en möjlighet och det är ju att man stängt av alla sensuella känslor utom i det sexuella och i förhållandet, och då kanske det blir så att man dansar utan sensualism.

Att man undviker det sensuella för man associerar det med sex är intressant på många sätt. Om jag hade en fru, och hon gick ut i trädgården och blev sensuellt berörd av blommorna, växterna och ljuset, skulle jag bli svartsjuk då?

Är det fel att bli sensuellt berörd av någon annan än sin partner i ett kärleksförhållande? För mig börjar det bli allt mer besynnerligt att inte alltid vara i det sensuella, vad jag än gör, eftersom det verkar som själva livet rör sig i det sensuella och det är ju lite enahanda och kortvarigt om dessa känslor endast kan nås i det sexuella.

Pratade med en danspartner om detta och hon började tala om äckliga gubbar som på något sätt berörde henne sexuellt i dansen. Det är ju två helt olika saker att beröra en kvinnas ben för det gör mig sexuellt upphetsad, eller rör hennes ben för det gör mig sensuellt berörd. I en strykning av någon annans ben, berörs ju mitt ben, och min hud lika mycket som hennes, så det är ju ingen ensidig händelse.

Jag känner hela kvinnans väsen när jag dansar, precis som jag känner en helt annorlunda kroppsuppfattning när jag dansar med en man. Jag kan gå ännu längre och säga att alla erfarenheter jag har av kvinnor, på alla sätt, självklart finns med i dansen. Jag vet vad jag har i armarna. Hur hon ser ut överallt, hur hon känns att krama, älska med, samarbeta med, få barn med. Det är endast några avvikelser hit eller dit som skiljer.

I det stora vet jag om alla hemligheter, dofter och sinnesförnimmelser. Hur skulle jag inte kunna ha med mig det i dansen. Lite kul på något sätt, att det skulle gå att förtränga eller låtsas som det inte fanns. Vore ju befriande på något sätt att faktiskt inse det. Bara den oskuldsfulla och oerfarna är ovetande om alla hemligheter. Men det är inget jag tänker på i dansen utan något jag förnimmer, minns och intuitivt är medveten om.

Varför skulle jag inte vilja ge en annan människa eller mig själv en sensuell upplevelse. Är det tabubelagt? Sexualiserat? Kidnappat av äktenskap och förhållanden? Eller måste leda till sex? Varför skulle jag inte vilja bada i musiken, låta den stryka alla mina nervändar och förmågor att uppleva, låta den berusa mig, utan att känna den minsta sexuella antydan?

Varför skulle inte en kvinna kunna titta mig i ögonen sensuellt, liksom känna efter i ögonmötet om vi två skulle kunna få en fin dans. Att vi redan innan dansen njuter av ögonkontakten med varandra. Den sensuella känsla som kan finnas i ett ögonmöte. Det är ju tragiskt på ett sätt att se på ögonmötet som en semafor på en brygga som talar om för båten om någon vill följa med eller om båten bara skall passera utan att lägga till.

Av samma skäl är det viktigt att lokalen väcker sensuella känslor, och inte luktar som en svettig gammal gymnastiksal, med fotsvamp och barns gråt i väggarna. Att arrangören är medveten om hur viktigt det sensuella är och inte stirrar på benrörelserna som om dansen handlar enbart om det, eller att hen med sin dans vill få mig att känna mig mindervärdig och genast teckna mig på hens kurser och workshops.

Argentinsk dans är ett sensuellt möte och inte ett maskinellt möte, eller ett chattforum. Kanske är sensualitet detsamma som passion, att en dansare kan ha ett passionerat förhållande till tangon, och allt som ingår i tangon, även kvinnan. En passionerad man vill beröra och vill bli berörd, oavsett om det är en vad, ett lår, en kind, musiken, lokalens färg och form och arrangörens sinnesstämning.

Allt är viktigt för den passionerade, den sensuelle. Den passionerade dansaren vill uppleva livsnerven, lida på det omvända sättet där passionen blir så stark att den nästan är outhärdlig. Men det handlar fortfarande inte om sex, för den passionerade har tillgång till alla de känslor som finns runt det sexuella, fast på dansgolvet.

Hen blir hög, medryckt, upplever sig som borttagen ur världen, ur allt det vardagliga, allt lidande och alla konflikter. Hen känner motsvarigheten till orgasmen men i denna form sker det timvis och inte minutvis. I denna form sker det utan könssjukdomar, väta och svullnader, svartsjuka, oönskade graviditeter, giftermål, misslyckade förhållanden och aborter. Varför skulle jag inte vilja ge mig själv eller en annan människa den upplevelsen? Det är ju absurt. Varför skulle jag inte vilja gå hem berusad, med vågorna av en själslig orgasm som varar i dagar.

Strykningar

Jag är en tangodansare och jag njuter till fullo av närheten, strykningarna över ben, lår, bröstkorg och rygg. De märkbara och omärkbara dofterna. Höra partners levande andning, hennes nynnande, visslande, hennes musikglädje som strömmar genom hela kroppen. Hur kroppen liksom hoppar till av glädje om jag vrider mitt huvud en aning så att mina läppar kommer närmare hennes.

Det finns en helt enorm palett av känslor tillgängliga utan att behöva följa med någon hem, eller inleda ett förhållande. Ja, allt är en enda stor glädje. Bara en sån sak som musiken, att betrakta vackra kläder och skor. Ögonmötena, den rika flora av känslor som uppstår öga mot öga, eller varför inte när man inte får ett ögonmöte. Besvikelse och sorg. Alla tankar som uppstår om vem som inte tycker om mig och varför. Varför den långa lätt blonda äldre herren som jag ibland stöter ihop med på dansgolvet aldrig ber om ursäkt.

Kränkningar och onsdagspraktika

Varför vissa dansare inte hälsar, inte ens efter flera års Corona. Varför vissa inte vill dansa efter åratal av möten på dansgolvet. Floran är enorm, av tankar, känslor, kroppsliga möten, underbar musik, människor som jag tycker om, människor som jag inte känner någonting för och människor som jag utan synbar anledning tycker vansinnigt illa om. Det är som hela livet visar sig i tangon.

Egentligen vill jag bara ta alla i famn, för vi är tangofamlijen. Vi älskar alla tangon som ger oss så mycket glädje, men det verkar som om det inte räcker att lära sig nya steg, jag behöver också lära mig att visa alla människor omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap, på något sätt ta mig igenom alla stormar och tankar som uppstår i tangons virvlar. Jag känner mig redo att kapitulera. Ge upp! Alla får gärna fortsätta att vara som dom är, men jag vill liksom släppa den här påsen, eller dessa märkliga krokar som hakar i andra och får mig ur balans.

Vore ju underbart att kunna gå ut och bara stå stadigt i mig själv. Acceptera allt som det är och flöda med det. Jag är inte speciellt sällskaplig. Är introvert, högkänslig och lider av social fobi. Ja, jag kanske kan låta mig själv få vara det, precis som jag låter alla andra vara som de är. Antar att gå ut tillsammans med någon jag vet att jag dansar fint med, är en början.

”I tango är känslan mycket viktig. Att leva sig in i musiken, att bli en helhet tillsammans med sin partner, att glömma tid och rum och bara dansa.” / Christeltango

 

 

sensuell´ adj. ~t
ORDLED: sensu-ell
• som ger eller har att göra med sinnliga upplevelser särsk. av sexuell typ men äv. allmännare {→vällustig 2}: hesheten gjorde hans röst ~; en ~ mun; ~a rytmer; ~a färger
HIST.: sedan 1699; via fra. av lat. sensualis med samma bet., till sensus ’förnimmelse’; jfr sensation

sexuell´ adj. ~t
ORDLED: sexu-ell
• som har att göra med könslivet: ~ frigörelse; ~ njutning; ~ samvaro; ~ avhållsamhet; ~a trakasserier; ~a övergrepp
BET.NYANS: i sms. o.d. äv. för att ange viss typ av sexualitet e.d.: bisexuell; heterosexuell; homosexuell; översexuell
HIST.: sedan 1841

passion [-ʃo´n]
subst. ~en ~er
ORDLED: pass-ion-en
1 stark lidelse som helt styr vederbörandes handlande; om intellektuellt intresse, kärlek etc. {→begär 1, mani 1, vurm}: han älskade henne med en glödande ~; hans ~ för alla slags hasardspel
BET.NYANS: om föremålet för sådan lidelse: hon var hans livs ~
KONSTR.: (ngns) ~ (för ngn el. ngt)
HIST.: sedan 1692; av fra. passion med samma bet.; av lat. passio ’lidande’, till pati ’lida’; jfr lidelse, patient

2 (nästan enbart i sms.) Kristi lidande och död på korset: passionsandakt; passionsbetraktelse; passionsspel
BET.NYANS: om mus. framställning av detta: Matteuspassionen
HIST.: sedan 1582; se passion 1

 

 

 

Tango – Argentinsk tango

Tango kan sägas bestå av fem delar. Dansare, musik, pista, arrangör och kurs.

Tango kan vara en dans fylld av passion, närhet och förtrollning. En dans där två kroppar smälter samman i en symbios av rörelser och känslor. Tango är som en kärlekshistoria som utspelar sig på dansgolvet.

När tangomusiken börjar spela och de första stegen tas, öppnar sig en magisk värld där ord inte behövs. Det är genom dansen som känslorna får fritt utlopp, och varje rörelse blir ett uttryck för den kärlek och passion som bor inom oss.

I en tango är varje steg en förtätad ögonblick av närhet och beröring. När dansarnas kroppar möts och dansar i harmoni blir de ett enda väsen, sammanflätade i en smältdegel av känslor. Det är som om tiden stannar och bara de två dansarna existerar i den intensiva närvaron av varandra.

En dans av förtrollning och flirt. Det är en konstant dialog mellan dansparen, där ögonen möts och händerna leder varandra med förtroende. Varje steg och varje rörelse är en utmaning och en lockelse, och dansarna är fångade i en magnetisk dragningskraft som driver dem framåt.

En dans som kräver tillit och samarbete. Det handlar om att lyssna på sin partner, att svara på musikens rytm och att vara i harmoni med varandra. Det är en dans där man överlämnar sig åt den andres ledning och tillåter sig själv att bli fördjupad i en gemensam resa av kärlek och dans.

Dansen är en kärlekshistoria på dansgolvet, där varje steg är en smekning och varje rörelse är ett uttryck för passion. Det är en dans som skapar minnen och väcker känslor som varar för evigt. Tango är kärlekens språk, och varje dans blir en hyllning till den oändliga kraften av kärlekens dans.

Tangons historia

Den första tangolåten som publicerades hette ’Tomá Mate Ché’ – mer argentinsk än så kan du inte bli! Denna distinkta och sensuella dans har funnits i ett och ett halvt sekel och har ständigt förändrats och utvecklats, utan att förlora sina argentinska rötter. För er som inte kan mycket om dansen eller vill ta reda på mer, har vi sammanställt några intressanta fakta om Tango:

Tango kom från de fattiga och underprivilegierade områdena i Buenos Aires hamnområden. Precis som jazzen började Tango med den fattiga arbetarklassen. Dansen har sin tillkomst i mitten av 1800-talet i södra Buenos Aires där de afrikanska och europeiska invandrarna skulle dansa på gatan och på bordellerna.

Av denna anledning är dansen en blandning av europeiska, afrikanska och gaucho-stilar.
Tangon blev populär på grund av brist på kvinnor. Majoriteten av invandrarna kom till Buenos Aires i ekonomiska syften: för att samla in tillräckligt med pengar för att ta tillbaka till sina familjer, och därför var de mestadels män.

Faktum är att 1914 fanns det 100 000 fler män än kvinnor i Argentina. Det enda sättet för en man att komma nära en kvinna var antingen att gå till en bordell eller att dansa och vara en bra dansare på det. Det är då ingen överraskning att tango utstrålar passion, desperat längtan och sexuella antydningar. Som det berömda ordspråket säger ”Tango är ett vertikalt uttryck för en horisontell önskan”.

Den rika överklassen Porteños såg ner på dansen som de såg som en ödmjuk och skandalös handling. Detta berodde både på dansens sexuella undertoner och på att tango ofta ägde rum på bordellerna, en av de enda platserna för interaktion mellan hög och låg klass.

Under 1955-1983 gick Tango under jorden. När högerns, konservativa kupp störtade general Peron 1955, gjorde de sitt bästa för att befria samhället från Tango. Den nya militärmakten bestod av medlemmar av överklassen som tenderade att bedöma allt som Peron sa var bra för att vara dåligt. Peron som är nationalist och populist använde ofta Tango i politiska syften. Militärregeringen åtalade dansare och förbjöd flera tangolåtar. Tango försvann inte tillsammans men på grund av den repressiva regimen förlorade den sin enorma popularitet.

Tango är den första pardansen i Europa som inkluderar improvisation. Europeiska danser var baserade på sekvenser och alla dansare skulle dansa unisont. Detta kan förklara Tangos enorma popularitet när den slog in i Europa 1912, började i Paris och spred sig senare till resten av Europa. När överklassens Porteños hörde om Tangons enorma popularitet i Europa återimporterade de tangon för sig själva!

Passionerad argentinsk tango har länge erövrat hela världen. En dans av dialog, improvisation, karaktär och stämning, en dans av passion och uttryck.

Undrar du någonsin varför tango är så fascinerande? Varför orsakar det mycket känslor? Vad hittar alla länder i danskonstvärlden i dem? Var kommer denna uppgång av känslor ifrån, varför dansar alla länder i världen tango i ett helt sekel? Varje anhängare av denna danskonst kommer att kunna hitta sina svar på de frågor som ställs. Argentinsk tango anses vara den mest mystiska dansen någonsin.

Dess historia går tillbaka till artonhundratalet, medan dess popularitet spred sig först efter några decennier. Ordet ”tango” kommer från språket för de nigerianska stammarna i Ibibio och översätts som ”dansa till trummorna”.

Hur den dansen började så är och kommer kanske alltid att vara ett mysterium, men det finns några fakta som alla kan hålla med om – den här dansen tog Sydamerika med storm och blev en av världens mest kända dansstilar.

Fakta manlig dans

Ursprungligen var tango ren manlig dans i de lägsta skikten av det argentinska samhället, på den tiden var befolkningen i Buenos Aires nästan 90 procent manlig. För att visa sin styrka, skicklighet organiserade de ”Fights” till musiken. Det var särskilt viktigt att ta initiativet i dansen. Den som segrade och började ”leda” en annan vinner.

Världsarv

Tangoblomningen började på 30-talet när den fick status som nationell dans i Argentina. Carlos Gardel spelade en viktig roll i dess uppfostran, och han anses vara dansens fader. 2009 inkluderade UNESCO tango i mänsklighetens världskulturarv.

 

Tango Etikett

Under dansen är det inte vanligt att prata, titta in i varandras ögon och le. En inbjudan att dansa högt kan också betraktas som en förolämpning.

Beträda och navigera på pistan

När du går in på dansgolvet, respektera danslinjen. Tvinga dig inte bara in. Det är vanligt att ledaren som vill gå in i danslinjen fångar blicken på den ledare han vill komma framför och väntar på en bekräftelse för att smälta in i danslinjen. Danslinjen flyter i cirkel moturs runt dansgolvet. När du dansar, avstå från att byta linje på golvet. Om du dansar med en oerfaren partner, se till att han/hon följer navigeringsriktlinjerna på ett säkert sätt.

Tango Etikett på dansgolvet

Håll alltid ett öga på närliggande pars rörelser. Var extremt försiktig när du gör baksteg för att undvika att kollidera med andra dansare. Undvik breda eller höga rörelser som kan skada andra dansare. Avstå från att ge oönskade undervisningsråd och/eller korrigera din partner på dansgolvet. Undvik eller minimera obekväma tillbehör som utskjutande bältesspännen, nyckelringar och glasögon (om möjligt).

Om du inte dansar

Det är artigt att hålla sig borta från dansgolvet. Försök att hålla en låg ton när du pratar med vänner. Kom ihåg att en milonga är en social sammankomst där man, förutom att dansa, umgås och chattar med andra. Det är otrevligt att avbryta en konversation för att bjuda in någon att dansa.

Oförglömliga tangoscener

Den vackraste scenen är Al Pacinos och Gabriella Anwars tango i filmen ”The smell of a Woman” Hon dansade tango med Al Pacino, vars karaktär var blind.

”Ska vi dansa” – en tango mellan elev och lärare.

Det finns en annan scen utan romantiska konnotationer. Det är dock skönheten i det; det skildrar nöjet att dansa för dansens skull, vilket kan vara ännu roligare än att dansa med en älskad. Adrenalinkicken av att dansa med en fantastisk partner är en otroligt underbar känsla som visas i filmen.

Typer av argentinsk tango

Idag finns det många dansformer och stilar av tango, inklusive argentinsk tango, uruguayansk tango, ballroom tango (amerikansk och internationell stil), finsk tango och antik tango.

Tango fortsätter att utvecklas och för närvarande, tack vare sånger, film, litteratur, känner alla till detta ord. Det förknippas med kända musiker, artister och ibland med sportdans. Det är dock inte alla som vet att sann tango är en social dans och därför tillgänglig för alla. Varje person, oavsett ålder, längd, frånvaro av en partner, kan lätt lära sig att njuta, förbättra och uttrycka sig.

 

Tangostilar

(Saxat och översatt från https://www.heritageinstitute.com) och https://tangopalatset.se/tangons-olika-stilar/

Så dansas tango idag

När det nu är flera hundra år sedan tangodansen påbörjades och den har utvecklats i så många olika varianter. Ja, då kommer det att vara svårt för de flesta att hålla sig till en av dessa. Den tango som idag dansas brukar innehålla olika ingredienser från alla dessa fyra argentinska stilar. Detta gäller speciellt dagens stora kända tangodansare, som aldrig tvekar att blanda dessa stilar.

Detta i allt från social dans till den dans som utspelar sig i internationella danstävlingar. Idag används heller inte dessa stilars namn, utan det har blivit mera territoriala namn på tangodansens stilar. Här kallas det då för Tiodansens tango, finsk tango, europeisk tango och amerikansk tango. Det som används i tiodansen är idag en blandning av amerikansk tango och tango fantasia.

Salong Tango

Även känd som Tango de Salón, är en dansstil inom argentinsk tango som har sina rötter i de traditionella tangosalongerna i Buenos Aires. Det är en stil som betonar närhet, precision och social dans.

Dansen kännetecknas av sin eleganta och intima omfamning mellan dansparen. I salongstilen hålls oftast en ”close embrace”, där dansarnas bröst möts och deras kroppar är nära sammanflätade. Denna nära omfamning skapar en stark förbindelse och gör det möjligt för dansparen att kommunicera genom subtila rörelser och kroppsspråk.

En viktig aspekt av Salong är rörelsens kontroll och precision. Dansparen dansar inom en begränsad yta och navigerar smidigt runt på dansgolvet utan att störa andra par. Detta kräver teknisk skicklighet och förmåga att reagera på varandra och musiken.

Salong är en social dansstil som främjas på milongas, de traditionella tango-evenemangen där människor samlas för att dansa och umgås. Det är vanligt att man byter partner under kvällen och dansar med olika människor. Det sociala samspelet och utbytet med andra dansare är en viktig del av Salong-upplevelsen.

I dansen betonas också musikalitet och uttryck. Dansarna strävar efter att vara i harmoni med tangomusiken och tolka dess rytm och känslor genom sina rörelser. Det handlar om att känna musiken i kroppen och att låta den guida dansen.

Salong har en traditionell och autentisk karaktär, och det finns ofta fokus på att bevara och respektera tangons historia och rötter. Det är en dansstil som hyllar den argentinska tangokulturen och skapar en atmosfär av elegans och respekt på dansgolvet.

En dans som har spridit sig över hela världen och inspirerat många tangodansare. Det är en dansstil som uppskattas för sin närhet, precision och sociala samhörighet. Genom Salong får dansarna möjlighet att uppleva den äkta känslan av tangosalongerna och njuta av den unika gemenskapen som tangokulturen erbjuder.

 

 

Milonguero Tango

 

Tango Nuevo

På många sätt kombinerar Tango Nuevo eller New Tango disciplinerna Salon och Milonguero Tango och lägger sedan till något i blandningen. Det utvecklades främst som ett svar på Tango Nuevo -musik av pionjären Astor Piazzolla. Tangomusik har utvecklats från det som nostalgiskt kallas Golden Age Tango -musik – gammaldags tangomusik.

Denna utveckling kräver att musiken tolkas annorlunda. I Tango Nuevo är omfamningen ibland nära och andra gånger är den öppen. Denna flexibilitet ger dansaren alternativ om hur man uttrycker musiken och kopplingen i dansen. Precis som Salon Tango kräver Tango Nuevo större dansgolv.

Neo-Tango är en sammansmältning av Tango, Tangorelaterade och andra danssteg när man dansar till icke-tangomusik-allt från långsam nattklubbmusik till Rumba, Salsa och Swing. Det blir alltmer populärt till stor oro för Tangoortodoxin. Neo-Tango dans är baserad på en grund av traditionella Tango steg.

I den meningen är det inte en annan dansform. Det möjliggör dock införlivande av steg från andra danser. Neo-Tangodansare är Tangodansare med ett utökat utbud av dansmöjligheter. Det finns andra stilar av Tango. De som nämns här är de viktigaste.

Nuevo betyder nytt på spanska. Nuevo Tango eller Nuevo, dansen, följde skapandet av Nuevo Music. Astor Piazzolla var i framkant i denna utveckling när han införlivade inslag av jazz och klassisk musik i traditionell argentinsk tangomusik.

När dansare försökte dansa till Piazzollas kompositioner som Vuelvo al sur, inspirerade musikens stämning dansarna att införliva långsammare och större drag. Eller när du dansar Piazzollas Libertango – snabbare drag. Snart gavs namnet Nuevo till detta uttryck för Tangodans. Nuevo använder grundläggande Tangokoncept och anpassar dem till modern tangomusik.

För att dansa Nuevo är det nödvändigt att känna till traditionella tangosteg. Nuevo bygger sedan på traditionella Tangotrappor. Det möjliggör steg och innovation som annars skulle rynkas på i gammal stil, traditionell och så kallad guldålderdans.

Nuevo har snabbt blivit den valda tangon med yngre Tangodansare – dansare som inte är lika bundna av strikt tradition, regler och doser och inte vad äldre dansare gör.

Tango Nuevo bakgrund

Tango Nuevo som dansdisciplin var enligt uppgift resultatet av ”Tango Investigation Group” på 1990 -talet. Gruppen blev senare känd som Cosmotango. Viktiga personer i utvecklingen var Gustavo Naveira och Fabian Salas. De fick sällskap av Pablo Veron och Chicho Frumboli.

Nuevo Tango eller Tango Nuevo dans kom till den internationella scenen med Sally Potters film från 1997 – Tangolektionen. Filmen innehåller Piazzollas musik. I filmen, när Pablo Veron dansade, skulle han öppna omfamningen av danshållet då och då. Hans steg blev ibland längre. Riktningen ändrades ofta. En sacada – ett benstöt mot partnerns ben – kom oväntat.

Danseffekten var en överraskning snarare än förförelse. Gustavo Naveira och Fabian Salas dansade också i Tangolektionen.

Dans omfamna / hållning
Omfamningen i Nuevo Tango skiftar ofta från öppen till nära omfamning, den öppna omfamningen tillåter ett större utbud av mönster (även underarmsvängningar) och den nära omfamningen för delar av musiken som är långsamma och romantiska.

Dansen håller och hela hållningen är avslappnad, ännu mer avslappnad än med en Tango Milonga. Dansarna tränas dock i att vara medvetna om mekaniken i varje drag och axeln för varje sväng – oavsett om de delas eller med en av dansarna.

Karakteristiska steg för Nuevo Tango Dance

Den öppna omfamningen, föränderliga ramen, längre steg, Giros eller svängar, och frekventa cambio de frentes eller riktningsändringar, är karakteristiska för Nuevo Tango.

Molinetes, sacadas , ganchos (krokar), boleos (svep), vulcado (pendelliknande svängningar i benet) och colgadas (rotation på en delad axel) är alla en del av Nuevo Tango-repertoaren. När partnerna roterar runt varandra på en ständigt växlande axel resulterar nya riktningsändringar. Många av dessa drag bryter den linjära danslinjen och utvecklar ett cirkulärt eller skiftande mönster. Långa steg är också karakteristiska för Tango Nuevo.

Dansutrymme

Till skillnad från traditionell Tango som nästan alltid dansas som en resande dans, kan Nuevo Tango och Neo-Tango dansas som antingen en resande dans eller en spotdans. Dans i en danssal ger utrymme för en rörelse i öppen omfamning medan dans på små, trånga golv kan kräva att dansen ska dansas i en långsträckt slot (som när man dansar Swango).

Införandet av frekventa giron (vändningar), cambio de frente (riktningsändring), sacadas, ganchos och boleos till social dans kan skapa rörelseproblem på dansgolv. Som ett resultat avskräcker vissa dansplatser som Club Sunderland i Buenos Aires, användning av sacadas, ganchos, boleos och öppen omfamningsdans. På dessa platser är traditionella promenadsteg (caminada/caminar) och resande ochos att föredra.

Att dansa Nuevo Tango kräver plats. Det är faktiskt mer lämpligt som en spot/cirkeldans med resestegen dansade i en långsträckt slot. Practicas (övningsdanser) är den favoritplats för att dansa Tango Nuevo. Milongas (sociala danser) är bättre lämpade för traditionell Tango eller nära omfamna Milonguero Tango, stilar som använder resesteg som inte avbryter danslinjen.

Milongas har utvecklats till halvformella danser. Övningar (träningspass) har i sin tur blivit informella danser där Tango Nuevo och lite experiment är acceptabelt.

I Nordamerika är dessa skillnader dåligt förstådda. Instruktörer lär Nuevo Tango -sekvenser utan att informera eleverna om lämpligheten av deras användning. Resultatet är olyckor och upprörda känslor på dansgolvet.

 

Neo-Tango

Neotango är en modern dansstil som har utvecklats som en variation av argentinsk tango. Det är en form av tango som kombinerar traditionella tangoelement med influenser från andra musikgenrer och dansstilar, vilket ger upphov till en unik och nyskapande dansupplevelse.

Neotango har en bred musikalisk repertoar som sträcker sig bortom traditionell tangomusik. Dansare kan njuta av att dansa till moderna tangokompositioner, elektronisk musik, jazz och andra genrer som ger en annorlunda känsla och rytmik. Den musikaliska variationen inom neotango ger dansarna möjlighet att utforska nya rörelser och uttryckssätt och skapar en mer samtida och mångsidig dansupplevelse.

En annan viktig aspekt av neotango är dess fokus på kreativitet och improvisation. Dansarna uppmuntras att utforska sina egna rörelser och att vara mer experimentella på dansgolvet. Det handlar om att lyssna på musiken och att vara närvarande i stunden, och att svara intuitivt på musikens rytm och stämningar. Denna frihet att improvisera och utforska ger dansarna en känsla av personligt uttryck och individualitet.

Neotango är också känd för att bryta mot de traditionella könsrollerna inom tango. Dansparen kan byta roller och utforska olika dynamik och uttryck, vilket skapar en mer jämlik och flexibel dansstil. Detta ger utrymme för kreativitet och samarbete mellan dansarna och skapar en dynamisk och interaktiv dansupplevelse.

Neotango är inte bara en dansstil, utan också en kulturell rörelse och en gemenskap av dansare och musiker. Det arrangeras regelbundet neotango-evenemang och festivaler runt om i världen, där människor kan träffas, dansa och njuta av den moderna tangoestetiken. Det är en plattform som främjar utbyte, samarbete och utforskande av nya idéer inom tangovärlden.

Sammanfattningsvis är neotango en modern och nyskapande tolkning av argentinsk tango. Genom att blanda traditionella tangoelement med moderna influenser och ett större fokus på improvisation och personligt uttryck har neotango skapat en egen unik dansstil. Det fortsätter att inspirera dansare över hela världen med sin musikaliska mångfald, kreativitet och möjligheten att uttrycka sin personlighet genom dansen.

 

Tango Fantasia

Fantasia är en dansstil som kombinerar de passionerade rörelserna i argentinsk tango med element av improvisation och kreativitet. Det är en form av tango där dansparen kan utforska och uttrycka sin egen personlighet och känsla genom dansen.

I Fantasia är det viktigt att kunna behärska de grundläggande teknikerna och stegen i tango, men det är också möjligt att lägga till egna variationer och tolkningar. Detta ger dansarna friheten att skapa sina egna unika och fantasifulla rörelser, vilket ger upphov till namnet ”Tango Fantasia”.

Dansen kan vara både dramatisk och lekfull, och det är vanligt att dansparen använder sig av snabba och energiska förflyttningar över dansgolvet. Tango Fantasia ger utrymme för att experimentera med olika stilar och musikgenrer, och man kan se influenser från jazz, klassisk musik och andra dansstilar.

En av de mest spännande och underhållande aspekterna av Fantasia är dess förmåga att berätta en historia genom dansen. Dansarna kan använda sina kroppar och uttryck för att förmedla känslor, skapa spänning och ge utlopp för sina innersta tankar och känslor. Det är som att se en levande konstform som tar form direkt på dansgolvet.

Fantasia uppmuntrar också till samarbete och interaktion mellan dansparen. Det är vanligt att man byter roller och spelar med olika dynamik och intensitet under dansens gång. Detta gör varje framträdande unikt och oförutsägbart, både för dansarna själva och för publiken som tittar på.

Sammanfattningsvis kan man säga att Fantasia är en fantastisk fusion av argentinsk tango, improvisation och kreativitet. Det är en dansstil som ger utrymme för dansarnas personliga uttryck och fantasi samtidigt som den bevarar den passion och intensitet som är typisk för tango. Fantasia är en upplevelse att se och uppleva, och den fortsätter att fascinera och inspirera dansare över hela världen.

 

Queer tango

Queer är en variation av den klassiska argentinska tangon som har sina rötter i den LGBTQ+-gemenskapen. Det är en inkluderande och nyskapande dansstil som bryter mot de traditionella könsmönster och rollfördelningar inom tango.

I Queer finns det ingen fastställd rollfördelning baserad på kön. Istället kan båda dansarna i paret ta både ”ledarrollen” och ”följarrollen” beroende på deras personliga preferenser och styrkor. Detta innebär att dansen blir mer jämställd och öppnar upp för en bredare uppsättning uttryck och möjligheter.

Queer handlar också om att utmana och omdefiniera de traditionella normerna för parbildning inom tango. Det är vanligt att se samkönade par eller icke-binära par som dansar tillsammans i denna stil. Genom att göra det bidrar Tango Queer till en mer inkluderande och diversifierad tango-community.

En viktig aspekt av Queer är friheten att uttrycka sin egen identitet och sexualitet genom dansen. Det är en plattform där dansarna kan vara autentiska och visa upp sin personlighet utan att begränsas av förväntningar eller normer. Det handlar om att skapa en trygg och respektfull miljö där alla kan vara sig själva och känna sig accepterade.

Queer erbjuder också utrymme för kreativitet och improvisation. Dansarna kan experimentera med nya rörelser, mönster och musikaliska tolkningar. Detta gör att varje dans blir unik och uttrycksfull, samtidigt som den behåller den sensuella och passionerade karaktären som är så karakteristisk för tango.

Queer har blivit alltmer populärt runt om i världen och har skapat en stark och engagerad gemenskap av dansare. Genom festivaler, workshops och sociala evenemang har Tango Queer bidragit till att främja en känsla av gemenskap, kreativitet och självuttryck inom tangovärlden.

I grund och botten handlar Queer om att utmana fördomar, normer och begränsningar. Det är en dansstil som hyllar mångfald, självuttryck och inkludering. Queer representerar en viktig röst inom tangovärlden och fortsätter att bidra till att skapa en mer rättvis och jämlik dansgemenskap.

 

Läsvärt!