Innehållsförteckning
Discjockeys
Claus Rüffler ( tango claus )
David Pilbäck ( Telepatango )
Jessica Carleson
Musik: Dansvänligt, med känsla och glädje.
Troilo, d’Arienzo, Biagi och D’Agostino, Laurenz, Fresedo och Calo.
Recension: Aktiv, söker inte ögonkontakt, vänlig, dansar gärna även fast hon DJ:ar, fin känsla för dansarna. Trivs i sin roll som DJ och dansare. Lite störande att se henne springa över golvet för att hinna DJ:a nästa tanda.
Skriver om sig själv på hemsidan https://www.jessicacarleson.se:
”Jag har spelat tango sedan 2015. Jag är mycket flitig dj i Stockholm och har även gjort spelningar i Gävle, Uppsala, Linköping, Umeå, Härnösand, Sundsvall, Kolmården, Kalmar, Malmö, Göteborg, Aten, Barcelona, Madrid, Bologna, Lesignando d’Bagni, Reykjavik, Hamburg, Bonn, Bad Schwalbach, Randers, Köpenhamn, Lillehammer, Nijmegen och Eindhoven. Jag väljer musik som har energi och värme, är medryckande och sprudlar av dansgjädje. Mina favoritorkestrar är Troilo, d’Arienzo, Biagi och D’Agostino. Och jag kan aldrig låta bli att spela Biagi, Laurenz, Fresedo och Calo.
Jag började dansa 2012, åkte till Buenos Aires för tangons skull 2013 och har återvänt ett antal gånger. Min längsta vistelse hittills var sju månader. Fick med en USB-sticka med en färdig milonga från min dj-mentor. Det lade grunden för mitt spelande.”
Mario Garufa
Skriver om sig själv: ( https://www.facebook.com/events/7072996036118997 )”The power of music has enchanted me since my childhood. My father had an amazing collection of cassette tapes with all kinds of music, but it was tango that he played most often. Together, we listened to a lot of D’Arienzo, Carlos Gardel, and various radio programs about tango. We both loved the rhythms and melodies. Over time, I also discovered the dance. When I choose songs, I want to create a sense of dynamics, love, passion, and revolution.”
Musik: Dansvänlig, med känsla och glädje.
Recension: Passiv, söker inte ögonkontakt, vänlig, fin känsla för dansarna. Trivs i sin roll som DJ.
Ulla Kastrup
Musik: Fokus finns i 40-talet, D´Arienzo, Troilo, Caló, Biagi, Di Sarli. Pugliese och D´Agostino.
Recension: Aktiv, söker ögonkontakt, vänlig, dansar gärna, fin kontakt med dansarna och öppen för förslag till musik. Trivs i sin roll som DJ och dansare.
Presenterar sig själv som: älskar musik som inspirerar till dans. Musik med energi som väcker känslor. Som väcker dansglädjen! Ständigt är jag på jakt efter nya upptäckter i tangons musikvärld som passar in i stämningen på pistan.
Fokus finns i 40-talet, men gärna med utsvävningar i senare decennier. Och tidigare. D´Arienzo förstås! Alltid Troilo, Caló, Biagi, Di Sarli. Pugliese förstås! Och D´Agostino.
Jag har spelat för olika arrangörer sedan 2014
231028 Cortinorna lite för lik musiken som spelas, vilket skapar tveksamhet om när tandan är slut.
Discjockey
Discjockey eller diskjockey[1] (plural -er[1]), DJ (plural DJ:ar[2]), skivryttare eller plattvändare är en person som väljer musik och spelar skivor på ett uteställe. En discjockey kan även vara en musiker som genom mixning av skilda musikstilar skapar en rytmisk dansanpassad musik.
En discjockeys uppgift är, framför allt inom dansmusiken, att framföra en ström av musik utan att övergången mellan låtarna blir alltför tydlig. Det mest elementära är att inte ha några pauser mellan spåren, men discjockeyn brukar också ”taktmixa” genom att ändra tempot (och därigenom också tonen) på låtarna så att de håller samma tempo, eller taktslag per minut.
När en discjockey ”taktmixar”, synkroniserar discjockeyn den i klubben uppspelade musiken, med den låt denne ämnar spela härnäst; detta åstadkoms genom att discjockeyn i sina hörlurar lyssnar till och justerar nästkommande låt.
Denna teknik möjliggörs av den så kallade ”mixern”, till vilken flera olika ljudkällor (till exempel dator, vinyl- och/eller cd-spelare) kopplas. Taktmixing eller ”beatmatching” fungerar på följande sätt, discjockeyn hör på den kommande låten och justerar bas-slagen så att de passar ihop med den låten som spelas på dansgolvet, är discjockeyn tillräckligt bra så hör inte publiken att discjockeyn byter låt eftersom basslagen slår i samma takt.
På mixern reglerar DJ:n sedan, med diverse rattar och reglage, parametrar som till exempel volym, EQ och panorering (ibland finns även effekt-parametrar så som eko, ”delay”, ”flanger”, ”filter”, samt in- och uppspelningsmöjligheter tillgängliga) för att – på ett gärna kreativt sätt – sammanfläta stycke efter stycke.
Det finns flera olika stilar av discjockeyer: de som taktmixar, de som scratchar och så vidare. En discjockey som scratchar kan även kallas för turntablist.[3]
Kopierat Wikipedia 230204
DJ:a tango. Råd till dig som vill DJ:a av Bengt Backlund)
Att spela musik på en milonga kräver både gedigen förberedelse och insikt i de olika orkestrarnas stilar och energier. Den bästa dansmusiken komponerades under de så kallade ”guldåren” 1930-55, senare gavs mer utrymmer för sången och musiken blev mer konsertbetonad. På milongorna världen över spelas just ”guldårens musik” av den enkla anledningen att den musiken går bra att dansa till.
En tanda består av fyra tangos, tre valser eller tre milongas. Den första tandan under kvällen kan vara energirik, kännas igen av dansarna och locka upp dem på golvet. Jämför tex Carlos DiSarli och Juan D´Arienzo, båda bör givetvis ingå i en milongakväll men placeras rätt under kvällen och bidra till en kontrast i spelningen.
Sträva efter att starta med en relativt stark energi som gradvis stegras och blir ”köttigare” när fler dansare anlänt. Varva med lyrisk romantisk musik (Di Sarli, Fresedo, Caló) för att åter trappa upp i den senare delen av kvällen.
Avslutet ska inte vara av karaktär nuevomusik, då kanske hälften av dansarna går hem i förtid. Sista spelningen får gärna vara en stark klassiker som sitter kvar när kvällen är slut och alla gärna skulle stannat en stund till.
Det finns en del att tänka på när man bygger upp en tanda. De flesta orkestrar har verkat under lång tid och under resan förändrat sitt sätt att spela. Lyssna gärna på samma orkester från 30-talet fram till 50-60-talet och jämför. Canaro är ett bra exempel liksom Anibal Troilo, här är förändringen av musiken markant.
De flesta orkestrar hade sin storhetstid under 30- och 40-talet. Ett bra exempel på det är Juan D´Arienzo vars senare inspelningar (1960-talet) bör undvikas då de är sämre än originalet från 40-talet. Sångarna fick ta över allt för mycket, musiken blev mer konsertlik, utslätad och energilös. Varför spela sämre versioner än originalet?
Vissa orkestrar bör alltid finnas med under kvällen, som en grundstomme. Får man med de flesta av dem kan man vara säker på att kvällen blir lyckad. Här kan man växla mellan instrumentalt eller med sångare. En bra regel är två tandor med samma orkester under kvällens lopp, en instrumental och en med sång. Beträffande vals och milonga kan några av de föreslagna orkestrarna fungera bra, även om de spelats i en tangotanda tidigare.
En bra grund kan vara:
Juan D´Arienzo, Carlos Di Sarli, Edgardo Donato, Pedro Laurenz, Osvaldo Pugliese, Rodolfo Biagi, Angel D’Agostino, Miquel Caló, Anibal Troilo, Fransisco Canaro, Enrique Rodriquez, Ricardo Tanturi. När man fått in “grunden” kan man plocka in annat, tex: Tipica Victor, Juan Maglio eller Adolfo Carabelli för att nämna några från tidigt 30-tal. Tänk på att inte spela för många raspiga inspelningar från tidigt 30-tal, det räcker med två tandor utspridda under kvällen.
Den första tangon i tandan kan vara stark, energirik. Nummer två kan vara lugnare för att åtföljas av nummer tre som närmar sig nummer ett. Den tredje bör vara så lik den första som möjligt för att ”knyta ihop säcken”. Välj om möjligt samma sångare tandan igenom eller lägg in en instrumental låt, till exempel som nummer två eller tre. Gör däremot inte tvärtom; tre instrumentala och en med sång blir fel, en sångare i början indikerar en sångtanda.
Ofta varierar energin i en tango med sång och en rent instrumental tango. Dansarna vill inte mötas av överraskningar när de väl börjat dansa. Att sätta ihop tangos från olika tidsperioder i samma tanda kan bli katastrof eftersom karaktären på orkestern ändrats genom åren. För den seriöse dansaren är detta av stor betydelse då första tangon avgör vilken typ av tango som skall dansas tandan igenom.
Tänk på kontraster under kvällen. Variera energier, varva instrumentalt med sång, bygg upp en lista likt en palett med varierande färger. Lägg aldrig en D´Agostino efter en Di Sarli med snarlik energi, det får en tröttande effekt. Välj hellre till exempel D´Arienzo, Biagi, Donato, Tanturi eller varför inte Pedro Laurenz, för att skapa just en kontrast; en övergång från lyrisk till mer dramatisk musik.
Försök inte att vara originell genom att spela för många tangos som ingen har hört tidigare även om du personligen tycker de är jättebra. Det är inte din personliga smak som skall förmedlas utan en varierad mix av den musik dansarna valt under många många år. Igenkänningsfaktorn är viktig och som dansare skall du känna dig trygg på en milonga om du så befinner dig på andra sidan jordklotet.
För att bli en bra DJ krävs det att man lyssnar mycket på tangomusik. Dessutom måste man vara observant på spelningarna och notera vilken musik som ”går hem” och vilken som inte gör det. Sitter alla på sina stolar en hel tanda skall man nog ta en funderare på varför. Ha reservtandor i beredskap, byt ut sådant som får dansarna att börja gäspa.
Beträffande cortinor:
- Använd inte dansbara cortinor. Meningen med en cortina är att ingen ska dansa.
- Lär folk att respektera cortinan.
- Använd inte för långa cortinor, 15-20 sekunder är lagom.
- Om golvet töms inför ett uppträdande, spela då gärna en cortina på en minut eller längre.
Den seriösa dansaren går av golvet och inväntar nästa tanda. Ingen, förutom DJ, vet ju vilken musik som kommer!
