45 minuters tango.
Vad är tango? Är vi överens om det?
Hur skall den utföras.
När skall den dansas.

Att gå utan smärta, obehag eller tankar som inte har med dansen att göra.
Bara gå, för att undersöka om allt är bekvämt och avslappnat.
Är det att lyckas med stegen, som är viktigast eller är det att fånga bådas önskningar, förmåga och lust.

Som dansare har jag genom åren övat in stegsekvenser med kommunikation, dvs att kunna dansa båda kropparna som en. Det betyder inte att dansarna gör precis samma sak, men balansen t.ex. hålls av paret och inte av en i paret. Hästen rör sina fyra ben i balans och harmoni. Allt vad hästens ben gör, görs sammantaget så att balans, effektivitet och skönhet framstår
Även om meddansaren körs som en skottkärra, är det skillnad på att köra en skottkärra och att dansa med en.

När kroppen tycks vakna till, blir intresserad, nyfiken, levande och tycks veta precis hur den vill dansa.
Kan jag upprätta en god stämning i mig. Ett slags varmt omfamnande, med omtänksamma och behagliga rörelser, i takt och rytm.
Även om hästens framben rör sig snabbare än bakbenen, kommer hästen i sin helhet att fortsätta ha en god balans och absolut ordning på alla ben. Vad frambenen än gör, är alla ben i perfekt koordination. Av det skälet verkar det mindre livligt att säga att frambenen skall följa bakbenen eller tvärtom. Alla fyra benen ingår självfallet i ett noga inövat samspel, där inget följer det andra utan allt rör sig så effektivt, rytmiskt och samspelt som det är möjligt.

Varje ben ser sin roll i alla fyra benen. Alla ben förväntar sig stöd av alla andra. Skulle faktiskt kunna uttrycka det som om att alla fyra benen är som ett ben, eftersom de är oupplösligt bundna till varandra i gåendet ståendet och springandet. Inte ens hästens huvud för benen. Allt har sin egen del i det hela, i ett behov av att beta, springa från fiender, sparkas precist, gräva, och hoppa. Till och med ryttaren behöver vara ett med hästen. Det går inte att rida effektivt med en häst som förs. Hästen måste vilja själv. Att föra och följa är mindre effektivt och mindre levande än att dansa som Ett. Möjligen en lösning för de hästar som inte klarar av att bli som Ett.

Kanske kan jag sluta tjata om detta nu. Eftersom jag är övertygad om att den vackraste, mest levande och harmoniska dansen sker som Ett.

Jag behöver förbereda mig, göra mig till den mest effektiva, levande och harmoniska helheten som är redo att inlemmas och foga sig samman som ett större väsen, som en häst, eller ett fiskstim. Jag behöver förstå hur en del av ett stim eller en del av en häst behöver vara för att hästen i sin helhet skall röra sig graciöst, effektivt och levande.

Min del av omfamningen behöver vara fast och tydlig. Balansen uppövad och mycket god. Jag behöver förstå hur en kropp rör sig naturligt och i sin helhet. Den otroliga musik som hjärna och nerver förmedlar till alla muskler för att de skall röra sig harmoniskt, stödjande och i full balans måste vara andäktigt att höra. Om jag föreställer mig att den musiken förmedlas av musikerna och kan förstås av kroppen på ett omedvetet plan, behöver jag flytta mig ur vägen för att inte störa.

Att dansa ömt, inkännande, vänligt, läkande och helande. Livet bjuder på så mycket friktion, att dansen inte behöver utöva detta på dansaren.

Att göra fel i tangon betyder att man planerat vad man tänker göra. I tangon finns ingen planering, bara improvisation, vilket betyder att allt är välkommet, intressant och värt att bygga vidare på. Inte ens att trampa varandra på fötterna är fel, utan en möjlighet att utveckla dansen så att den blir ännu mer intressant och glädjande.