Traditionell Tango

Kanske blev det en blandning av att både sluta dansa Tango och komma in i Tango 2.0. Att dans på Tango 08, Tango Barrio och Tango Norte är över, men att jag istället dansar roligare och bättre på Humilde, Practica S och på tu man hand. Gott nog!

Tankarna om traditionell Tango blir svårare. Att det verkar som om mobbing, segregation, kvinnoförtryck, korruption, fusktango, kurstango, sexuella övergrepp och melankoli hör till den traditionella tangon. Inte undra på att den blir allt mindre besökt. Sorgligt! Kanske är Tangon drabbad av metoo också, på ett mer smygande sätt. Att själva formen på traditionell Tango gör den otäck och lik förövarna i Metoo. Att kanske traditionell Tango är på väg att gå under, för den står för en syn som vi nu inte tolererar längre. Och att detta syns i vikande besök i Tangon.

Lättad på ett vis att lämna den bakom mig. Ge upp den! Samtidigt ledsamt att skära bort många fina dansare och communityn. Att inse att det jag älskar på något sätt har ett inbyggt lidande. Att vara tvungen att välja sida. Ta ställning. Men, jag har sagt ifrån, visat var jag står. Gjort tydligt för mig själv och andra vad som är sjukt och sårande. Gett mig själv och andra möjligheten att sluta med sårandet, övergreppen och mobbandet.

Gick på Urban Fusion i helgen. Gjorde mitt bästa för att dansa med alla inklusive män. Att stå öppen för att dansa med människor istället för kön. En utmaning, men känns samtidigt spännande och befriande. Att dansa med alla dansare gör det klart om dansen är sexualiserad, favoriserad, eller mobbande, det vill säga att Tangon innehåller element som jag dansar med kvinnliga dansare men inte med manliga. En intressant upplevelse och tankeväckande. Kanske tror jag att jag dansar fritt, välbalanserat, avsexualiserat. För att upptäcka att jag håller på med saker som skiktar dansgolvet, och gör vissa kvinnor mer intressanta att dansa med än andra.

Frågan uppstår då om dansen på något sätt kan anses skev, om den inte kan dansas på detta sätt med alla, även med männen. Borde jag inte stirra lika mycket på männens företräden både kroppsligt som själsligt som jag gör med kvinnorna. Borde jag inte stryka männens ben lika mycket som jag stryker kvinnornas. Titta in i männens ögon, stryka männens lår, njuta av männens dofter och rörelser precis som jag gör med kvinnans. Eller borde jag dämpa alla dessa excesser så att det passar att dansa med alla.

Väldigt intressant och utmanande!

Lösningen på detta är att dansa på tu man hand med de jag på något sätt vill favorisera eller njuta av på ett annat sätt än det jag dansar i det allmänna. Det skadar ingen och gör mig lycklig och mer avslappnad på den allmänna dansen. Jag kan dansa naken på tu man hand om min partner önskar det och det gör ingen illa, favoriserar ingen, stör ingen. Alla excesser och böjelser kan man uttrycka på tu man hand eller i mindre grupper som skapar sina egna milongor. Det viktiga är att alla i dansen på tu man hand, i den lilla gruppen och i det stora allmänna, mår bra, får dansa och inte blir satt åt sidan.

På detta sätt kan jag nu dansa så att alla mår bra. Utan att skada någon annan. Utan att favorisera någon annan. Det är ju ljuvligt!