Tango Nortes onsdagspraktika

Gick med T, på Tango Nortes onsdagspraktika med introduktion som idag handlade om Milonga. Tre olika stegkombinationer presenterades av de alltid lika underhållande paret Ulla och Mattias. Lärorikt och roligt. Funderade ett ögonblick på om en nybörjare i tango skulle kunna tillgodogöra sig dessa övningar. Tror inte att jag rekommenderar det. för att det är för svårt.

Pedagogiskt är det också av betydelse att känna att  man klarar övningarna, annars kan det hända att man inte kommer tillbaka, vilket är olyckligt. Verkar också viktigt att ha med sig en partner, speciellt om man är kvinna eftersom männen oftast är färre.

Agne spelade fin musik och lät mig till och med att spela en egen låt från telefonen, vilket var mysigt.

Dansade fantastiskt med T. VI fick nya komplimanger, vilket är omtänksamt och trevligt att få. Vi gick ut i det nyfallna regnet och satte oss på en bänk. T hade tagit med sittunderlag så vi inte blev blöta. Pratade alldeles för mycket som jag gör i engagerande ämnen. Dessvärre visade det sig i dansen, som blev mindre lyster och levande. Vi flyttade in i trappen, satt i en fönstersmyg och såg fox- och buggdansare komma ut från en annan sal i huset, rödblommiga och glada.

Beröring

Vi rör hela tiden vid varandra som om vi fortfarande dansar, när vi sitter eller står. Associerar till Pino som jag sett genom åren dansa fritt och levande med den ena vackra kvinnan efter den andra, så självklart och naturligt. Som många andra som går ut med samma eller ett begränsat antal partners.

Nu verkar jag själv vara på väg in i något liknande, där jag inte längre känner lika stor lust att gå ut ensam. Vill vara säker på att få flera härliga tandan under en kväll, vilket jag får om jag går med någon jag dansar levande med.

Virus

Coronan initierade det beteendet eftersom det inte fanns någon publik tango. Hörde av mig till en dansare som jag dansat fint med och som det visade sig, gärna dansade med mig på tu man hand. Vilket vi gjorde i tre månader, två ggr. i veckan, cirka två timmar varje gång. En berusande upplevelse, som nu dröjt sig kvar, i form av att jag gärna har en liten grupp med dansare som jag vet att jag får en fin dans med och som har lust att gå ut tillsammans.

Så här efteråt tänker jag att vi hade ju ett förhållande Vi träffades regelbundet och kramades två timmar på dansgolvet med de mest starka och underbara känslor. Vilket får mig att undra hur starka känslor som får visa sig i dansparet. Är det tabu att tala om? Är det en hemlighet, hur det känns? Finns det någon som stryker den andras ben utan att känna njutningen.