Tango Nortes enkät

 

Wow, tänk om Tango Nortes nästa steg är att i en annons till allmänheten fråga vad de önskar för att börja dansa tango och kanske uttrycka att tangon nu är öppen för alla. Att föreningen bara väntar på att omfamna, ta emot, lära ut och visa hur underbar, nyttig och trevlig tangon är. TÄNK OM!

Att alla är välkomna, behandlas värdigt, rättvist och omtänksamt. Att allt i föreningen redovisas öppet och allas mening fångas upp och den minsta gemensamma nämnaren kommer att vara norm. TÄNK OM!

Så kom äntligen en signal från toppen av Tango Norte med en önskan om hur medlemmarna ser på föreningen. Under de åtta år jag dansat har inte det minsta intresse funnits. Och nu, som en ketchupeffekt, vräker man frågor över kollektivet.

För att kunna besvara dessa frågor behöver man underlag. Var är de ekonomiska sammanställningarna som visar inkomster och utgifter genom åren. Var är underlagen för de beslut som tagits och utvärderingarna av dessa. Var är statistiken? Av vilken anledning är Tango Norte så hemlighetsfull? Finns det oegentligheter? Är de rädda för att konkurrenterna skall få veta konkurrensnedsättande hemligheter? Är det inte en förening där medlemmarna har rätt till all information om hur den skötts. Och som sagt, hur skall man kunna svara på frågor utan underlag.

Verkar tydligt att enkäten är en engångsföreteelse eftersom den är så omfattande. Hade det varit ett långsiktigt intresse hade man öppnat lite försiktigt. Frågat lite lättsamt allmänt och borrat sig djupare med tiden. Och naturligtvis på sin egen hemsida inte som en enkät som nu hamnar i skräpposten. Om Tango Norte istället började använda sin egen hemsida till dylikt. Gjorde den mer tilltalande. Som den ser ut nu har den väl sett ut så länge jag varit med, minst åtta år. Den ser ut som etiketten på en vinylskiva från 60 – talet.

Utvecklingen av hemsidan står still designmässigt, och användarmässigt, men tekniskt fungerar hyfsat. Bokningar, betalningar och kalender är utmärkta. Av någon anledning är hemsidan gjord så att den inte följer fönstret den visas i, utan stannar kvar i en fönsterstorlek som var vanlig för tio år sedan, eller mer. Allt är smått och svårt att läsa, vilket är kontraproduktivt för något som skall kommuniceras. Prova att zooma in genom att hålla ner tangenten ctrl och tryck upprepat på tangenten + ( på PC ) så förstår ni vad jag menar. För att gå tillbaka till normal bild trycker ni på ctrl och upprepat på tangenten -.

Om Tango Norte har ont om tid och resurser skulle dom kunna, precis som jag gör, lägga en länk till hemsidan på FB istället för att skriva allt en gång till. Kan ju räcka att lägga all information på ett ställe och hänvisa till den istället för att skriva in allt på flera ställen. En hemsida är ju att föredra eftersom den inte exkluderar användare på Internet som FB gör. Dessutom har FB blivit mer eller mindre ohanterligt och begränsat. Antar att TN inte bryr sig om ifall man skriver att man kommer eller är intresserad.

Förening

En förening är en sammanslutning, precis som paret på dansgolvet är. Det krävs en omfamning, kommunikation, öppenhet, omtanke, förtroende och gemenskap. Föreningen har i sin grund att försöka hitta den lägsta nivån som alla kan vara på och glädjas i. Att tvinga sin parter eller medlem att dansa nära istället för öppet är helt enkelt inte gemensamt. I de möten jag varit med i som medlem tjafsades det och de olika arbetsgrupperna och mest engagerade tävlade om att få sina personliga önskningar att dominera, istället för att tillsammans med de andra söka den nivå alla kunde vara på.

Detta tror jag är ett skäl till att det är svårt att dansa tango och samarbeta i en förening och som par. Det finns ju faktiskt inga olikheter i att dansa med en annan människa och detta att samarbeta i en förening. Omfamningen är bara större och omfattar hundratals andra. Ingen kan ju få sin vilja igenom på alla andras bekostnad, utan har att anpassa sig så att alla kan få vara med.

Kanske ser vi denna förvirring även i det exkluderande dansgolvet. Där man istället för att hitta nivån för alla, väljer att dansa sin egen tango i grupperingar. För att en förening, dans och danstillställning skall fungera behöver denna nivå för alla etableras, det vill säga den nivå som alla kan umgås på. Detta skapar ett tryck också, på den som dansar lite bättre att hjälpa till att höja nivån på de som inte dansar lika bra. Får detta pågå ett tag så kommer gruppen som helhet dansa lika bra och alla kommer därmed att vara mer tillfredsställda än nu, då vissa får betala priset med att inte få dansa alls, eller bara lite grann.

Jag rekommenderar verkligen ”ledningen” att gå på kurser om hur en grupp fungerar och hur man får den att fungera mer effektivt och sammanhållet. Denna grupp, skiljer sig som sagt inte från den lilla grupp på två, och den grupp som kanske är 8 – 12 i en styrelse, 40 på en milonga och 600 i en förening. Samma regler gäller oavsett storlek.

I grupparbetet i ”styrelsen” vore det ju mer än dumt att sluta prata med vissa, tycka att man är bättre än andra, ge familjemedlemmar och vänner förmåner som andra i styrelsen inte får. Eller varför inte ta in andra gäst-styrelser som får showa och visa hur otroligt duktiga de är, och som får den sittande styrelsen att sucka av uppgivenhet över hur dåliga de är, och sedan sitta tysta och inte våga säga ett ord till varandra i förlägenhet över hur dålig man är. Eller varför inte, styrelsemedlemmar som bara kommer när de har lust, eller när de kommer så pratar de bara med ordföranden, inte med andra, eftersom de är så ”dåliga”

Förstår ni, varför det är så ruttet på dansgolven, om ni inser hur otäckt det skulle vara om det skedde i er lilla grupp, i familjen, på arbetet eller i paret på dansgolvet? Ser ni möjligheten att förbättra för alla, ändra ett uselt och oattraktivt arbete till ett mer attraktivt, glädjande för alla. En omtänksam helhetsgrupp och inte flera grupper i samma grupp med en hierarkisk struktur.

Dessa tankar leder också vidare, där man kan fråga sig om leda och följa faktiskt är ett sammanbrott, eller en mindre lyckad lösning på detta att dansa som ett, det vill säga att dansa så effektivt tillsammans, att det ser ut och verkar som om paret i själva verket är en människa, och inte två. Detta är en nivå, som inte många har fått uppleva, men som är något av det finaste man kan få uppleva i en grupp, oavsett storlek. Man behöver inte bli ledd, eller förd i en grupp, men en grupp som inte klarar av det, måste ha en ledare.

Den grupp som klarar det, kan verka som en människa och behöver inte ledas. En tanke jag gärna vill att ni försöker ta till er, för det förändrar allt i alla grupper av samarbeten, även i paret på dansgolvet.

Jag rekommenderar er att gå en femdagars kurs i UGL där dessa tankar presenteras. Troligen är det ogörligt på grund av kostnaden men om ni kan hitta in i detta vore Tango Norte en mer lyckosam förening. Men kanske någon av er har råd och kan sedan visa de andra hur man får en grupp att bli samstämmig och verka som EN människa.

Kanske vore det dags för en mer blandad styrelse där flera av grupperingarna finns representerade. Det vill säga: lika många kvinnor som män. Invandrare, unga, medelålders, pensionärer, en discjockey, en musiker, en skicklig dansare och en som sällan får dansa. En sådan styrelse blir effektivare i sitt arbete än ett gäng som nickar och dunkar rygg.