Tango Norte, en förening? 8

Svensk-Argentinska Tangoföreningens verksamhet är att tre ggr i veckan anordna dans för innevånare i Stockholm. En försvinnande liten del kommer från andra delar av Sverige vid större evenemang. Läser man föreningens syfte kan man lugnt konstatera att något inte stämmer, som om den pågående verksamheten behöver förskönas, på något sätt skylas eller skrivas om. Till alldeles nyligen var syftet att främja kontakterna mellan Argentina och Sverige, för att nu gälla i princip alla världens länder. Föreningens namn skvallrar om att detta samarbete tidigare handlade om Argentina.

I vilket avseende verkar man för tangokulturen i ett bredare perspektiv? Syftar föreningen på att man i Stallet ibland har en timmes föredrag en gång i månaden, eller är det för att man tar in dansare för uppvisning en eller två ggr om året och möjligen levande musik, en eller två ggr om året. Föreningen anordnar dans till 95 procent eller mer av sin aktivitet i Stockholm och det har inget med Sverige att göra, utan enbart Stockholm. En försvinnande del har med annat att göra, om det ens kan räknas.

Undrar vad Sverige och andra länder har att göra med att en liten skara dansare som köper sina medlemmar genom att erbjuda lägre pris om man går med i vad de kallar en förening? Och på vilket sätt det främjar kontakter med andra länder att Svensk-Argentinska föreningen ordnar danstillfällen tre ggr. i veckan? Är det inte lite pompöst med ett sådant syfte. Om det stod att syftet är att anordna dans tre ggr. i veckan i Stockholm vore det enkelt att förstå och passa ytterligt bra med vad som faktiskt sker.

Vore roligt att fråga medlemmarna om de vet vad syftet med föreningen är och se hur många som vet det. Troligen är det bara styrelsen och arbetsgrupperna som vet, vilket betyder att det egentligen bara finns en liten klick dansare som köper in medlemmar för att kunna driva verksamheten. I utbyte mot lägre pris blir de medlemmar utan att fatta något annat än att det blir billigare. Precis som ICA som erbjuder en extrapris på en vara eller försöker göra en till stammis.

Anordnar föreningen dans i andra städer i Sverige? Gör man något överhuvudtaget för att främja Tangon i Sverige? Skänker man pengar till andra länder för att de skall starta danstillfällen för tango, eller reser runt i länder som inte har tango, föreläser och hjälper till att starta upp tango. Nej, så är det inte. Verksamheten handlar om att skapa möjligheten att dansa tango i Stockholm, för Stockholmare och ofta på samma tider som andra tangoarrangörer.

Så i huvudsak är verksamheten av kommersiell art, till 95 procent, i vilken föreningen ( om man nu kan kalla den det ) sysslar med att sälja en tjänst som låter invånarna i Stockholm betala för att dansa. I min tolkning har vi att göra med ett företag ( som ett familjeföretag ) som på alla sätt försöker komma undan att betala för sig, göra rätt för sig. Som struntar fullständigt i en förenings skyldighet att arbeta gratis ( ideellt ) för att få befrias från skatt. En verksamhet som lägger ut rökridåer i syfte och verksamhetsform.

Styrelse och arbetare säger sig slita ut sig men nämner i princip aldrig vid värvningen av medlemmen vad stadgarna åsyftar och vilka skyldigheter som ingår för att fortsatt kunna verka utan att beskattas. Istället, hör och häpna, läggs tyngdpunkten på hur lönsamt det är att gå med, att det i princip innebär en ekonomisk vinst att bli medlem vilket står i kontrast till följande villkor enligt skatteverket

1. Föreningens syfte ska vara allmännyttigt
Föreningar vars syfte är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen har inte ett allmännyttigt ändamål.

Medlemmen i föreningen tjänar tusentals kronor per år om den går med i föreningen och går på flera event i veckan, istället för att betala fullt pris.

Vilket i mina ögon står i strid med att föreningens syfta skall vara allmännyttigt och är ett av flera skäl till att föreningen inte är en förening utan ett företag. I botten av denna röra finns förmodligen en mindre grupp dansare som sökte ett sätt att finansiera något de tyckte om att göra. Vilket gjorde verksamheten till en ulv i fårakläder, vilket genomsyrar föreningens alla aktiviteter.

Om vi istället tittar på föreningen utifrån vad de verkligen är, dvs. ett företag, så ser allt mer logiskt och klart ut. Tyvärr så ser vi också att företaget hittat ett sätt att fuska, det vill säga genom att kalla sig förening kan de slippa betala skatt på över hundratusen kronor, som istället kan användas till att sälja in medlemskap för medlemmens ekonomiska vinning och inte som det borde vara medlemmens skyldighet att genom att arbeta ideellt bidra med sitt arbete (pengar) för att förverkliga föreningens syfte.

Föreningsverksamheten är inte till för att ge sig själv ett billigare pris utan istället bidra med pengar ( som stödmedlem ) eller genom att arbeta gratis. Detsamma gäller styrelsen eller den lilla klick som valt att utnyttja systemet inte bara för att göra sig själv en hacka genom att slippa betala inträdesavgifter utan dessutom slippa betala för att ta in duktiga dansare och par som kan lära ut tango. Genom att slippa betala skatt kan föreningen finansiera ekonomiska äventyr som dessa dansare annars inte skulle ha råd med, eller vara tvungna att göra sig besväret att ta sig till andra länder med pengar ur sin egen plånbok.

Allt det här må vara hänt, och kanske i dagens samhällsklimat där det är okej att lova det ena och det andra och sen strunta i det, är det tillåtet att snylta och ställa andras pengar till förfogande med lögner. Att inte vilja hjälpa människor som har det svårt. Att inte omfamna varandra och försöka göra sitt bästa för alla.

Men, vad som är svårast är den famn som tangon erbjuder, den utomordentliga närhet av förståelse, omtanke, kommunikation, välvilja och möjligheter till att nå både känslomässiga höjdpunkter och hälsa och i all denna välvilja se föreningen vara ett moraliskt moras. Vilket är beklämmande, så sorgligt och som en stor blytyngd till en så värmande och hjärtlig verksamhet som tango.

Min önskan är att se Svensk-Argentinska föreningen göra helt om. Verkligen bli det de låtsas vara. Skapa riktiga medlemsmöten, verka i omsorg för alla, tala öppet och sanningsenligt, ge plats för alla, inte bara en viss kategori utan alla kategorier av medborgare och låta dom umgås på ett allmänt socialt dansgolv. De som inte vill vara på det golvet har möjlighet att själva anordna tango för erfarna, elaka och grymma, i en viss ålder eller vad det nu är för preferenser man vill umgås i.

Var stödmedlemmar och vissa er lojala med Tangons omfamning, öppenhet, välvilja och kommunikation. Bli riktiga, aktiva och ideellt arbetande medlemmar. Skippa belöningssystemet och snyltande. Låt det vara utanför Tangon. Låt Tangon vara ett heligt område, fritt från girighet och utnyttjande av andra. Låt människor komma med och få dela och känna värmen, glädjen och hälsan som Tangon skapar.

Lär er skilja praktika och milonga åt. Skapa milongor under en sann flagg. En allmän milonga är för alla, i vilken alla hälsar, dansar och är vänliga mot alla. En privat milonga är inte allmän och kan omfatta t.ex. bara danslärare, eller dansare i åldern 30 – 40, vad som nu önskas om man inte vill dansa allmänt. Den kan till och med vara grym och elak bara det står i annonsen så de inblandade vet vad som väntar.

Men snälla, snälla låt bli att göra det allmänna golvet till något som skall finansiera er egen dans eller leda till ett fragmenterat dansgolv, tillägnat danslärare t.ex som kapitaliserar genom att svassa och låta bli att dansa med några andra än sig själva. Det är grymt, elakt, omänskligt och riktigt eländigt, i denna fullständigt underbara kram och relation som så många människor längtar efter, men som tagits i gisslan av t.ex. danslärare som struntar i hur milongan ser ut, och bara ser till att kursen är vacker och trevlig för att få klirr i kassan.

Försök att tänka efter och var snäll och lämna milongorna om ni inte vill dansa med alla, i en allmän dans, i en social dans. Anordna gärna alla andra sorters milongor och bjud in alla ni vill men kalla dom inte för allmänna om ni inte vill dansa med alla och vara sociala med alla. Går ni på en allmän milonga och dansar för er själv snyltar ni på allas pengar, allas trevnad, som alla betalt för att få dansa allmänt på. Betala istället era egna milongor, som t.ex. danslärare och frottera er med varandra, men visa er inte på allmän dans om ni inte vill vara allmänna. Det är väl inte så svårt, är det verkligen det?

Omfamna varandra, visa omtanke, förtroende, öppenhet och gemensamhet. Snälla, rara, söta tangodansare i Stockholm.