Tango Norte, en förening? 7

Om föreningen låter bli att redovisa 150 000 kr om året i belöningar och om föreningen i själva verket är ett företag så borde dom betala skatt. Ett vågspel med flera hundra tusen kronor i potten. På 14 år blir det flera miljoner som rört sig i det oredovisade molnet.

Belöning
Belöningarna redovisas inte och syns därför inte i bokföringen. Troligen i storleksordningen 150 000 kr per år. Pengar herr Ivarsson undrade var man kan kvittera ut. Går inte att kvittera ut något som inte redovisas. Varje dansare som passerar kassan utan att betala skapar ett underskott i kassan, men eftersom föreningen inte redovisar dessa, kan de varken beskattas, kvitteras ut eller läsas i bokföringen.

Föreningen kan om så önskas använda dessa fria entréer som betalning för vad som helst utan att det syns någonstans. Kanske en besökare har med sig en flaska vin. Då kan man erbjuda en fri entré i utbyte mot vinet utan att det syns någonstans att denna transaktion skett. Lustigt att föreningen så lättsinnigt låter detta pågå om de nu är så noga med att föreningen är välskött.

Hur skulle det se ut om man tog åttio kronor ur kassan och gav till medlemmen som en belöning för sitt arbete och sedan lät den betala för sin passage i kassan. Då skulle en utgift synas och motsvaras av en inbetalning. Då skulle herr Ivarsson se klart och tydligt hur det betalades ut beLÖNingar till medlemmen. Kvittensen skulle alltså synas i ögonblicket pengarna räcktes över. Vad skulle denna utgift i kassan kallas i bokföringen? Belöning?

Vad kallas denna typ av transaktion som sker i det dolda? Naturaförmån? Om en och samma person får naturaförmåner för 480 kr i veckan, blir det 19 200 kr skattefritt på ett år, om tre månader dras bort för sommaruppehållet. Om sex personer gör detta vid varje event, tre gånger i veckan inser man snabbt att det handlar om stora pengar, cirka 150 000 kr, per år som inte redovisas. Vad mer sker i föreningen som inte redovisas, eller räcker det kanske med att 150 000 passerar förbi i det dolda. Fast naturaförmåner existerar nog inte i föreningar. Så vad skall vi kalla det då? Svarta pengar? Oredovisade transaktioner.

Om besökaren istället för att betala inträdesavgift, betalar en belöning för att få dansa, ja då slipper ju föreningen redovisa även det. Och om föreningen betalar en belöning för lokalen. Till slut blir det inget kvar att redovisa eftersom belöningar inte redovisas. Verkar ju smidigt, varför gör inte alla det?

Medlemskap
Vid läsning av inläggen om Tango Norte kom insikten om att föreningen inte bara belönar de som kallas volontärer utan också sina medlemmar. Redan i kassan tillfrågas den blivande medlemmen om den vill ha en belöning för att gå med i föreningen. Alltså inte att stadgarna läses upp och den eventuellt blivande medlemmen informeras om sina skyldigheter att hjälpa till. Nej, istället erbjuds en belöning. Den att få ett lägre pris vid evenemangen, oftast 20 kronor eller mer.

Vid flera tillfällen erbjöd föreningen att dra av entréavgiften från medlemsavgiften, vilket var en kraftig invitation för att dra in dansare i föreningen, utan att ens knysta om stadgar och skyldigheter ( belöningar ).

Så, hela föreningen är ett enda stort belöningscentra av andras pengar, vilket gör att den inte längre platsar som varken förening eller företag utan istället mer som ett fristående biståndsorgan, den som vi så ofta läser om i vårdsammanhang där någon låtsas vara sjuk för att få stöd. Tango Norte sysslar med samma sak, det vill säga att som verksamhet i samhället dela ut belöningar till alla sina medlemmar genom att snuva samhället på de skattepengar som de egentligen borde betala, i storleksordningen 150 000 kr per år beroende på hur man räknar.

Tango Norte låter bli att betala skatt och delar istället ut den som belöningar till sina så kallade medlemmar i vad de kallar en förening. Resten av samhället får betala skatt för att ta hand om alla som behöver hjälp.

Pengar som skulle kunna ge äldrevården bättre lön och bättre mat till våra äldre. Men nej, av någon anledning ser sig Tango Norte som så självfullkomliga att de tar pengar av samhället och delar ut dessa som en belöning till medlemmarna utan att bidra med ett kvitten själva. Som om dansarna behöver ekonomiskt stöd för att kunna dansa, vilket en herre i Tango Norte menar inte beror på att dansarna är fattiga och behöver stöd.

Men hur kommer det sig då att denna förening i åratal ägnat sig åt att dela ut belöningar till sig själva av andras pengar för att göra något de tycker så mycket om. Och hur står det i relation till omfamningen och gruppen dansare. Finns det paralleller till denna syn att andra skall betala för mina nöjen och den korruption, pennalism och ovilja att hålla alla runt ryggen som finns i föreningen. Är det också av det skälet som den lilla smatten längst bort i salen skall användas av de som ännu inte behärskar dansen på det sätt som de som dansat i 20 år gör. Och som på PRAKTIKAN vill ha ett golv för sig själva som de dansar MILONGA på.

Inte för att brottet skulle vara mindre men det skulle i alla fall se mer omtänksamt ut om föreningen ändå omfamnade alla medlemmar.

Det är som att hela det som kallas förening är genomruttet och vilar på osolidariska tankar, förskingring, toppstyrning, ogenomträngliga möjligheter för medlemmarna att få delta både i dans och föreningens rörelse. En grupp som skickligt hållit undan alla friska krafter, idealister, alla som älskar tangon och velat göra den levande och stor. En klick som genom alla år sett till att antingen sätta sig själva i ledande positioner eller valt in likar. En grupp som dunkat varandra i ryggen och sagt sig vara så duktiga och slitit så hårt med att titta på när dansare betalar eller slitit ut sina ryggar genom lyfta några stolar fram och tillbaka.

Ledsamt att inse att den förening som säger sig ”främja en danskultur som baseras på ömsesidig respekt för olika kulturer och som främjar kontakter mellan Sverige och andra länder där tango utövas” sysslar med att främst främja sig själva på andras bekostnad och i den andan förgifta hela danskulturen i Stockholm och för alla de som kommer på besök för att dansa i Stockholm. Märkligt att de två största aktörerna i Stockholm uppför sig på ett osunt sätt tillsammans med den största kursverksamheten.

Märkligt nog, som om dansarna som uppenbarligen älskar tango behöver en belöning för att vilja dansa?

Ser queertango som de enda som står för en hygglig syn på Tangon och erbjuder både kurs, praktika och milonga. I och för sig ledsamt att de kallar sig för queer eftersom det är missvisande. Men att erbjuda dansarna att dansa båda rollerna kanske, kanske leder till insikten att tangon inte alls handlar om föra och följa, utan att dansa som ETT. Men på vägen dit kan konfliktlösningen ”föra och följa” användas. Humilde står också för att omfamna tangon på ett humant och vänligt sätt, men erbjuder inte milonga och endast kurs sporadiskt.

För övrigt är det omvälvande att få en lapp för några veckor sedan där det stod att föreningen har cirka 500 medlemmar. Nu står det 600 medlemmar på hemsidan. Fantastiskt, fler som behöver belönas. Dags för medborgarna att öppna plånböckerna och äldrevården sänka kvalitén på mat och vård.

Helt otroligt när man funderar lite på det. Att människor som gör det de älskar måste snylta på andra när de gör det. Att det inte räcker med den ljuvliga känsla de får när de dansar. När det finns människor som lider på sina arbeten och inte får betalt på ett sätt som kompenserar deras lidande. Fast det är väl det som kallas smart, att ha kul och få andra att betala för det, och sedan låta andra lida och dessutom få mindre betalt. Låter inte som Tango i mina öron. Vänta lite, sa inte La Vikinga att Tangon är grym och elak, särskilt om det är hon som får vara grym och elak, annars vill hon nog inte vara med.

För övrigt är det roligt att stadgarna nu är publika, vilket gör det lättare för blivande medlemmar att få veta vad täckmanteln är för att få belöningar. Rätt lustigt att kalla sig förening och bara låta stadgarna finnas synliga på hemsidan för medlemmarna, tills nu. Som om de behövde gömmas eller ändå inte hade någon betydelse för verksamheten eftersom allt går ut på att undvika att betala skattepengar och därmed göra alla delaktiga i fifflet genom att dela ut dessa som belöningar.

Anledningen till att Tango Norte belönar sina blivande medlemmar är naturligtvis för att behålla sin ledande position som tangoverksamhet i Stockholm och tvinga de tangoverksamheter som måste betala skatt för allting, på knä. Osund konkurrens tror jag det kallas.

Har ni hört talas om pyramidspel? De som är medlemmar, som inte får dansa, eller endast dansa lite grann, som får dansa på smatten, inte blir hejade på, eller ens sedda är de som finns i pyramidens botten. Vem som är i andra änden? Ja, det måste vara ordförande Hans Richter & ledamot Maria Marques med sällskap som går förbi kassan utan att betala, som frotterar sig med kurslärarna i hörnet på Chicago och tar berömmet för verksamheten.

Att träffa någon som ”verkar” så genomhygglig som Hans Richter och så står han som ordförande för en så tvivelaktig rörelse. Något måste vara fel i antingen hans eller mitt sätt att tänka. Fast jag tycker att jag har ordentligt på fötterna, kan det ju vara något jag missat. Vad skulle det kunna vara? Har ju mer eller mindre bevisat att föreningen inte är en förening. Den är inte heller ett företag då den inte går ihop med egna inkomster utan går ihop genom att undvika att betala skatt för rörelsen. I och för sig inget nytt att många försöker undvika skatt, men en dansrörelse med världens mest intima omfamning, som framhäver förståelse, omsorg och kommunikation. Hur går det ihop?

Otroligt när man inser vad som pågår. Att gå på tango utan att vara medlem kostar över fyratusen kronor en gång i veckan per år. Att vara medlem sänker kostnaden med över 800 kr. Var kommer subventionen från? Inte från ideellt arbete i föreningen utan den skatt som verksamheten låter bli att betala.

Och hur kan man gå från den fina omfamningen till att sticka så många i ryggen så fort man lämnat den? Är dom blinda för vad dom gör? Och kan det vara som herr Ivarsson frågade: var kan volontärerna kvittera ut sin lön? Han var uppenbarligen helt blind inför att en gratis entré är en inkomst och två är detsamma som 160 skattefria kronor som volontären inte behöver belasta sin plånbok med.

Är det möjligt att föreningen gått vilse och inte insett att dom är skyldiga att betala skatt som verksamhet i samhället. För att inte behöva betala skatt så behöver dom vara en förening. En förening döljer inte sina stadgar och erbjuder inte de blivande medlemmarna en belöning för att gå med. Medlemsmötena skall verkligen vara medlemsmöten och inte utvidgade styrelsemöten.

Dessutom betalar inte föreningar sina volontärer. Tanken med föreningsformen är att samhället skattebefriar rörelsen och föreningen arbetar gratis för att dessa gemensamt stöttar en verksamhet som både samhälle och verksamhet uppfattar som gynnsam för alla.

Utgår ifrån att Hans med andra i styrelsen skyndsamt avgår, lägger ned verksamheten eller ersätts av en styrelse som förstår föreningsskick, företagsamhet, samhällsfunktioner och visar omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap för alla. Tror att det är läge för att föreningen talar lite tystare om sitt belöningssystem.

Välkommen till Stockholm(s) tango.

 

1. Föreningens syfte ska vara allmännyttigt
Föreningar vars syfte är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen har inte ett allmännyttigt ändamål. ( medlemmen tjänar tusentals kronor per år om den går med i föreningen och går på flera event i veckan, istället för att betala fullt pris )
2. Verksamhetskravet. Minst 90 procent av föreningens verksamhet ska bidra till att uppfylla föreningens allmännyttiga syfte
3. Fullföljdskravet. Minst 75 procent av föreningens intäkter ska användas till att uppfylla föreningens allmännyttiga syfte
4. Öppenhetskravet. Föreningen ska vara öppen för alla som vill bli medlemmar