Innehållsförteckning
- 1 Tango Norte, en förening? 6
- 1.1 Om nu inte medlemmarna vill stötta föreningen genom att arbeta utan ersättning, varför skall alla andra som inte ens är med i föreningen eller dansar tango göra det?
- 1.2 Hur statliga pengar liksom rinner ur medborgarnas fickor och in i föreningen för att där subventionera dansarna, personalen som arbetar och styrelsen, utan att föreningen gör någonting alls i utbyte.
- 1.3 Istället för att låta samhället satsa på något annat viktigare, som t.ex. cancersjuka barn, vill TN ha pengar och lättnader för att dansa. Pengar som en viss herre i föreningen menar inte har att göra med att det är en kompensation för fattiga pensionärer. Men om de kan betala sina egna nöjen, varför behövs då insatser från samhället?
- 1.4 Nybörjarna knuffas ut i kursverksamheter som tar 5000 kr i timmen för att undervisa i tango. Som endast arbetar halvtid och bor två härliga månader i BA varje vinter. Smart (egoistiskt), javisst, men vad gör det med tangon och milongorna?
Tango Norte, en förening? 6
Om nu det inte duger som argument att samhället och föreningen tillsammans arbetar mot målet som sätts upp i stadgarna, så får vi väl titta från ett annat håll. Man kan ju verkligen undra varför samhället vill avstå att beskatta en affärsrörelse som Svensk-Argentinska Tangoföreningen. En rörelse som enbart verkar för att skapa tangoevent för i huvudsak tangodansare i Stockholm. Av vilken anledning skulle dom inte kunna försörja sig själva utan stöd från samhället?
Om nu inte medlemmarna vill stötta föreningen genom att arbeta utan ersättning, varför skall alla andra som inte ens är med i föreningen eller dansar tango göra det?
I en snabb överslagsräkning bör Tango Nortes affärsverksamhet omsätta cirka 12 000 i veckan utom i sommarmånaderna. Låt oss säga 500 000 kr per år. Till dessa läggs medlemsavgifterna på 75 000. En tredjedel av dessa pengar skulle betalas i skatt, cirka 170 000 kr. Efter att utgifter dragits av och riktiga löner utbetalats skulle föreningen förmodligen inte gå ihop. Så utan föreningsformen skulle inte TN existera i nuvarande form, vilket tydligen inte räcker för att TN skall visa tacksamhet genom att arbeta ideellt på ett omtänksamt sätt som gynnar alla.
En slutsats som Tango Norte inte tycker är tillräcklig för att de i gengäld skall satsa lika mycket själva, ja, överhuvud taget satsa någonting som tack för pengarna och formen. Nej, alla i föreningen skall ha betalt för vad de gör och dansarna som besöker eventen få det billigare. Dessutom görs lokaler tillgängliga för Tango Norte till ett lägre pris. En märklig kalkyl.
Hur statliga pengar liksom rinner ur medborgarnas fickor och in i föreningen för att där subventionera dansarna, personalen som arbetar och styrelsen, utan att föreningen gör någonting alls i utbyte.
Föreningen verkar ha ett märkligt sätt att räkna. Troligen tänker man att nej, vi får inget, var ser du dom pengarna? Ja, det är ju pengarna som inte betalas in i skatt. Lika fånigt frågas om vilka pengar som personalen får i ersättning varje kväll. Ja, det är ju de pengar som stannar kvar i personalens plånbok och som inte behöver betalas ut eftersom de istället får två entréer gratis för att dansa. Något dom skulle ha gjort ändå. Detsamma gäller förmodligen alla andra i föreningen som går förbi kassan utan att betala inträde och som dessutom får ett inträde till. Troligen styrelsen, discjockeyn, instruktörerna och hedersmedlemmarna. En ansenlig summa om den sammanräknas vid årets slut. Troligen i storleksklassen 150 000 kr om året i uteblivna entréer som istället betalats till alla involverade så kallade volontärer, alla andra inräknade.
Vid närmare granskning kanske det betalas ut en hel del andra naturaförmåner som middagar, presenter och fika. Det får väl aldrig medlemmarna veta eftersom föreningen inte är så öppen med sin bokföring.
Istället för att låta samhället satsa på något annat viktigare, som t.ex. cancersjuka barn, vill TN ha pengar och lättnader för att dansa. Pengar som en viss herre i föreningen menar inte har att göra med att det är en kompensation för fattiga pensionärer. Men om de kan betala sina egna nöjen, varför behövs då insatser från samhället?
Som russinen i kakan vill även TN dela praktikan i två delar på onsdagar, så att vissa tvingas bort från det gemensamma allmänna dansgolvet för att de mer erfarna dansarna skall få dansa i fred. På det som betecknas som ett allmänt dansgolv och som dessutom benämns praktika, stöter man bort dansare till ett mindre dansgolv längst bort i lokalen med stolar som alltid är vända mot det ”riktiga” dansgolvet. Som om det inte räckte, så skapar man hierarkier där duktiga dansare ser sig som förmer, hejar inte, visar inte vänlighet, dansar inte med alla. Och på toppen av det oskicket spelas inte en enda melodi eller tanda som passar nybörjare.
Pekar inte allt detta i en viss riktning? Dansen är allt annat än demokratisk, vänlig, omtänksam, omfattar alla, håller alla om ryggen och vänder sig till alla frikostigt och öppen-hjärtligt. Vilket samhälle vill sponsra människor som inte vill verka för alla, ta emot alla, omfamna alla. Och vad är det för förening som tar emot skattelättnader och sen uppför sig egoistiskt, segregerande, hierarkiskt och ovänligt?
Nybörjarna knuffas ut i kursverksamheter som tar 5000 kr i timmen för att undervisa i tango. Som endast arbetar halvtid och bor två härliga månader i BA varje vinter. Smart (egoistiskt), javisst, men vad gör det med tangon och milongorna?