Tango Norte en förening? 4

Min tolkning av en förening ser ut på följande sätt:

För att underlätta och stödja verksamheter som bedrivs i samhället startade man en verksamhetsform som kallas förening. I denna kan man undslippa skatt om man arbetar ideellt, det vill säga gratis. Överenskommelsen är alltså att slippa skatt om medlemmen arbetar gratis. Måhända har detta formaliserats och vem som helst kan starta en förening och göra vad dom vill för att slippa skatt, men det är som sagt inte min tolkning, och inte heller vad jag använder för att jämföra Tango Norte med, som förening.

Föreningen drivs som ett företag. Ingen arbetar ideellt, av 500 medlemmar. Alla arbetande får betalt, om än i Natura, det vill säga två fria entréer till ett värde av 160 kronor för en timmes arbete.

Kunderna erbjuds medlemskap över disk, utan att informeras om eventuella skyldigheter eller stadgar. Vad som utlovas är en rabatt på priset. Jag ser inget föreningsmässigt i detta, endast ett företag bland alla andra. Dessutom kan man till ett högre pris få delta i eventen, vilket ytterligare förstärker intrycket av att föreningen i själva verket är ett företag, vars strategi är att undkomma skatt för att kunna erbjuda sig själva och medlemmarna en rabatt utan att de behöver göra en ideell insats.

En rabatt som inte går ut på att en ömsesidighet uppstår mellan förening och samhälle, utan som enbart går ut på att genom skattelättnad kunna erbjuda medlemmarna ett lägre pris. Till detta kan läggas ytterligare en rabatt, den att man kan få hyra lokaler billigare som förening, av samma skäl, det vill säga att folket (alla)  understödjer verksamheter som samhället vill ge ett stöd, om de själva bidrar med ideellt arbete.

Tango Norte erbjuder naturligtvis inte kontanter. Istället betalar de ut fria entréer till de få medlemmar som arbetar. Det kunde lika gärna varit julskinka, biobiljetter, lotter, aktier, obligationer eller andra motsvarigheter till pengar. Som naturligtvis går att omsätta till kontanter genom att sälja dom till någon annan.

Om man som företag gömmer sig i ett föreningsfodral, sysslar man i min mening med oegentligheter som i min utsago leder till att samma sak utspelar sig inom föreningen och på dansgolvet. Det vill säga tjyv och rackarspel. Något som då visar sig i Tangon som att vissa håller varandra runt ryggen, istället för att hålla alla runt ryggen.

Man gynnar vissa och inte alla. Man upprättar t.ex. ett delat dansgolv och inser inte att vad man just gjort är att förstöra samspelet mellan alla dansare. Man segregerar dansgolvet, och inte bara det, utan också på de två olika dansgolven, genom att t.ex. bara dansa med vissa och inte alla. För att inte tala om att man dessutom dansar milonga på praktikan.

Jag tror inte att detta är något nytt för någon, att något väldigt märkligt utspelar sig på pistorna i Stockholm. Att man av någon anledning går ut på allmänna dansgolv och behandlar dom som om de vore privata. Detta menar jag sker också i föreningen Tango Norte, när man tar av det allmänna och gör det privat.

Det vill säga, att det som borde vara en folkrörelse för alla, istället görs till något några få får till ett lägre pris, när det istället borde vara så att alla i föreningen hjälper till gratis, och alla dansar med alla. Något som borde leda till att föreningen växer med människor som arbetar ideellt och inte mot betalning. Föreningen är med andra ord fylld av snyltare vars enda syfte är att tjäna en slant, istället för att hjälpa till och få föreningen att växa och göra den nytta i samhället som var tänkt.

Villkoret är ju att samhället stöttar föreningen genom skattelättnad och tillgång till billiga lokaler, i gengäld stöttar föreningen samhället genom att arbeta ideellt.

Föreningen har dragit till sig och består av snyltare, istället för att dra till sig människor som vill hjälpa till gratis, som vill uppfylla avtalet med folket, som vill dansa med alla, som vill säga hej och vara vänliga mot alla. Vad än värre är att föreningen har skrämt bort både både idealister och dansare som är vänliga och som vill hjälpa andra att ingå i en förening som tänker på alla och som också hjälper andra att börja dansa tango.

Vad ännu värre är, är att människor som agerar på detta sätt, ingår i styrelse och arbetsgrupper. På ett sätt kan man säga att folkrörelsen har tagits över av människor som vill gynna sig själva, istället för att gynna alla. Människor som anser att ideellt arbete skall ske genom betalning. Att större delen av föreningen bara vill ha ett lägre pris och inte alls följa stadgar, värderingar och mål.

En liten klick har åtagit sig att göra ( ideellt? ) arbete men enbart om de får en belöning, det vill säga få betalt utan att skatta. Vilket visar att TN är ett företag som smiter undan skatt genom att agera som en förening och gynnar på så sätt femhundra personer inom en viss samhällsgruppering.

Det verkar som om två av femhundra medlemmar faktiskt gör vad en förening borde göra. De andra utnyttjar bara föreningen för sin egen skull och är likgiltiga för allas väl och ve. Men jag tvivlar på att de där två faktiskt arbetar ideellt. De passerar gissningsvis med stor säkerhet kassan utan att betala när de besöker eventen.

Om nu denna tolkning och syn på Tangon i Stockholm är sann, så är det inte konstigt att pistorna förvandlats till köttkvarnar där människor mals ner, och lämnar tangon för att aldrig mer återvända. Kvar är egoisterna, människor som tagit över pistorna och gjort till sina egna bara för sina vänner och familjer. De släpper inte in någon, även fast pistan är till för alla.

De gör detta genom att inte hälsa, inte visa vänlighet, inte bjuda upp eller låta sig bjudas upp. Kort sagt har de gjort pistorna privata. Inte ens arrangören verkar inse detta. De låtsas inte om att pistan som de kallar allmän i själva verket bevakas av ett antal snyltande stammisar som gjort den till sin egen.

Samma sak gäller kurslärarna som beträder dessa pistor och uppför sig som regelrätta egoister. Dyrkar sig själva, dansar bara med varandra, frotterar sig bara med varandra och struntar fullständigt i att de befinner sig på en allmän dans, för alla. Något som naturligtvis gynnar dom själva då de arma stackare som blir utsatta för detta på pistorna tror att det skall bli bättre om de går danslärarnas kurser.

Stockholm dansscen är en så otroligt sjuk plats att dansa på. Och ja, ni har lyckats skrämma bort även mig. Jag vill inte längre gå ut och utsättas för förnedringen. Det är inte kul helt enkelt.

Och slutligen så ser jag inget fel i att bete sig illa, men det får inte ske på ett allmänt dansgolv. Skapa gärna egna milongor och säg vilka ni önskar dansa med. Eller skriv att ni vill dansa sadistiskt, grymt och elakt och förnedra andra och då kanske ni kan få rätt publik, sådana som tycker om att bli förnedrande.

Men det är nesligt att vilja gå ut och dansa allmänt, ha roligt och glädjas av Tangon och sedan bli behandlad på ett kallt och okänsligt vis av dansare som borde hålla sig till privata dansgolv och lämna de allmänna golven till människor som tycker om att heja, visa vänlighet, fullfölja samhällskontraktet och meningen med föreningen och dansa med alla.

För övrigt tycker jag att det är olämpligt att skriva om mig i Tango Nortes forumgrupper, dessutom familjärt med endast mitt förnamn och lägga länkar till hemsidan. Inte för att det gör mig något, utan mer för att det skadar föreningen. Vad skall alla 500 medlemmar tänka?  Att ni är en samling mobbare? Klokare är att följa ordförande Hans Richters råd att inte bemöta mig och istället använda energin på att göra föreningen bättre.

Verkar som om det finns vissa som undrar vad jag gör på Tango nortes praktikor. Svaret är enkelt, jag betalar fullt pris för att få dansa med dansare som bara dansar i Alvik. Jag går således inte dit för föreningens skull. För att utveckla detta lite till så kan jag säga att en av anledningarna till min ilska över Tango Norte som förening, är just att det är en förening ( företag ).

En verksamhet som borde följa en omtänksam linje för alla i samhället. Som får förmåner som att slippa betala skatt och som också fått lindringar i form av lokal och lokalhyra, men som inte fullföljer avtalet och gynnar alla, utan istället sysslar med vad jag tolkar som egoism, pennalism och vänskapskorruption ( ej kontanter, istället fria entréer, och dans bara med vissa ).

Något som jag absolut inte förknippar med något så vackert och underbart som tango och som står i så bjärt kontrast till den omfamning som paret förväntas ha, i sin närhet och kommunikation.

Är du medlem i föreningen och känner dig lurad så föreslår jag att du inte förnyar ditt medlemskap, utan istället betalar fullt pris, dansar med alla, säger hej till alla och behandlar alla vänligt, även nybörjarna. Ta gärna bort stolarna som skiljer dansgolven åt och behandla alla likvärdigt oavsett skillnad.

Förhoppningsvis gör ditt handlande verkan så att föreningen gör om och gör vad en förening förväntas göra, uppfylla samhällskontraktet. Eller snabbt övergår till att sluta snylta och istället blir ett företag som klarar sig själv i konkurrensen med andra företag.

Tack Måns Ivarsson för inspiration till detta inlägg!

Välkommen till Tangon i Stockholm.