Tango Norte, en förening? 2
Föreningen är mer likt ett företag än en förening. Personalen är densamma varje gång och arbetar mot en ersättning. Kunderna hjälper inte till, dvs. arbetar inte ideellt. Kunderna betalar för att delta på eventen och erhåller en rabatt, precis som stammisarna på ICA. I mitt fall, som icke-medlem visar det sig att jag är mer lönsam, än en medlem, vilket är överraskande, för varför är de då en förening.
Om medlemmen vore en stödmedlem skulle den naturligtvis inte gå på eventet eftersom den i så fall endast är med för att göra inträdesavgiften lägre för sig själv. Och inte som föreningens föresats att främja den argentinska tangorörelsen i Sverige, syftar på.
Anledningen till att de kallar sig förening har säkert flera orsaker, men en är att få tillgång till föreningslokaler. Samarbetet med Alviks kulturhus skulle med all säkerhet utebli om de inte var en förening.
Reflektion
Hur kommer det sig att jag engagerar mig i det här? Troligen för att den bild som föreningen uppgav, och som gjorde att ett medlemskap blev aktuellt, inte stämde överens med den bild jag har av en förening. På ett medlemsmöte, där en stor skara medlemmar förväntades delta, satt endast en liten konfliktbenägen samling som kallade sig för arbetsgrupper, som varit med i evigheter och en ordförande som mest ville sjunga we shall overcome. Blev arg, är fortfarande arg och vill att föreningen skall bli en riktigt förening, lägga ned eller övergå till att vara vad dom verkligen är, ett företag.
Troligen också för att jag upplevde det segregerade och delade dansgolvet, att man dansade milonga på praktika, att man inte dansade med alla och sysslade med vänskapskorruption. Dansgolvet är strikt hierarkiskt på ett allmänt dansgolv, till för alla. Trodde väl att ett deltagande på ett medlemsmöte skulle kunna ändra detta. Men nej!
Som om jag sa till föreningen att, ”bilen ni sitter i skadar miljön”. Och svaret blev, ”nej, vi sitter inte i en bil, vi är ute och cyklar.” Får mig att tänka på sagan om Snövit: spegel, spegel på väggen där….” När vi speglar oss i tillvaron, kan det hända att vi inte tycker om vad vi ser i spegeln. Kanske dras vi till de speglar som ger ett återsken vi tycker om och undviker de som visar något annat.
