Tango jämfört med andra aktiviteter

Har skrivit om detta förut att om Tangon vore ett arbete så skulle man inte kunna välja sina medarbetare. Man har sitt arbete och förväntas arbeta med alla. Att säga nej till medarbetare för de har en frisyr som inte passar mig är ineffektivt. Detsamma gäller grannarna i ett hus. Vi spelar inte musik på hög volym efter 22:00, eller grillar på balkongen.

I sporter gäller samma sak. Man passar väl alla i fotboll för att nå målen.

I Tangon, nähä, plötsligt så får man sortera som man vill. Alla vet när de börjar dansa tango att den är närgången, så det är ju märkligt att hävda att man inte vill ha vissa nära sig. Tangon essens är närheten. Hur kan man då ur ett personligt perspektiv välja bort dansare? Det finns dansare som inte vill ha det ljust och att andra att man slutar med parfym eller sköljmedel i tvätten. Hur långt skall man dra detta med att uttrycka vad man vill. Återigen allt är okej om man skapar en milonga och säger här får man inte ha parfym på sig, eller här dansar vi i mörker, eller vad man nu önskar. MEN om man skapar en allmän milonga, till vilken alla är välkomna så går man väl dit för att dansa med allmänheten.

Om man är yngre och inte vill dansa med äldre så går man inte till en allmän tillställning. Man går till en där det bara är yngre. Man arrangerar sin egen milonga till vilken man bjuder in yngre. Enkelt! På en allmän milonga dansar man med alla, med allmänheten.

En allmän badplats är till för alla. Det går inte att bestämma över de som ligger på filten bredvid. Säga att de får ligga någon annanstans. Alla har rätt att bada, röra sig på stranden fritt. Ta hänsyn till alla och dela det allmänna omtänksamt. Något är märkligt med denna dans, att dansarna mobbar, beter sig som om milongan är privat, skiktar den, skapar familjära klickar i allmänheten. Ja, där till och med kursledarna går ut i det allmänna och låtsas att den är privat. Så märkligt!

Som om vissa har någon slags vip-kort som gör att de kan undgå det allmänna. På jobbet behöver de inte jobba med alla. I hemmet kan de grilla på balkongerna och ha fest sent på nätterna utan att be om lov. De kör mot rött i korsningar, stannar inte vid lämna företräde skyltarna. Ja, det gör vad de vill i det allmänna.

Det är som om pistorna tagits över av människor med en massa problem. De kan inte se andra i ögonen. Kan inte hälsa. Kan inte vara vänliga. Kan inte dansa med alla. Kan inte tala med alla. Kan inte vara nära alla, även fast de vet och vetat från början att Tango är en närgången dans. Till och med kurslärarna går ut och skiktar dansgolven och inser inte att de just då sprider den tesen att man i det allmänna inte behöver dansa allmänt.

Vore faktiskt trevligt om alla började redovisa för varandra de olika skäl som man anser gör att man inte behöver dansa allmänt. Hur förklarar man att man i det allmänna inte dansar med alla? Hemma hos Pino får man naturligtvis dansa efter Pinos pipa. Eller om man har en milonga hemma hos sig själv och bjuder in de man önskar dansa med. Men den allmänna milongan, är inte meningen då att man skall dansa med alla. Det är vad man betalar för, det är vad man förväntar sig att få göra. Och vad gör då alla dansare där som inte vill dansa allmänt. Det är som människor på konsum plötsligt kastade ut alla varor från affären som dom inte gillar eller inte tål. Och alla andra kunder var tvungna att handla i ett litet begränsat sortiment. Det är ju fullständigt barockt. Går man in i affären får man finna sig i att det finns ett utbud av varor, utan att för den skulle börja förstöra eller ta bort varor man själv inte tycker om.

Du kanske inte tycker om att dansa med långa personer, men det kan du inte välja bort i det allmänna. Hemma går det utmärkt men inte i det allmänna. Samma sak i tunnelbanan. Är det trångt får du finna dig i att ha vem som helst bredvid dig, oavsett vad du tycker. Det går inte att skrika i vagnen att alla långa personer måste gå av eftersom du inte vill åka med dom. Du kan hyra en vagn och bestämma vilka som får åka med, men inte i det allmänna. Detta har gått överstyr på dansbanorna och det skapar en så otrevlig stämning, så mycket stress, ledsenhet och ilska.

Arrangörerna har ett stort ansvar för detta, kursverksamheterna också och dansarna. Alla är delaktiga i detta och har att tillsammans reda ut det. Ta det på allvar. Men så länge man betraktar milongorna som organiska och vissa dansare är grymma och elaka blir det ingen ordning. Tangon kommer att vara vingklippt, ineffektiv, icke tilldragande och något att undvika. Det finns egentligen bara två kategorier dansare, de som uppför sig illa och de som står ut med det.

Grannen under mig, kom gärna hem fem på morgonen och spelade musik högt på sin efterfest. Han tyckte också om att grilla på balkongen så att min lägenhet förvandlades till ett rökeri. Han bor inte kvar där längre. Han blev vräkt. För att jag sa ifrån. Om fler säger ifrån och inte låter sig bländas av de som är fräcka, som tycker att Tangon är till för enbart dom, som gör det allmänna till sitt eget, som i sin roll som lärare tror att de kan göra vad de vill i det allmänna, kommer pistorna bli trevligare, mindre stressiga och färre behöver lida för de som tror att det allmänna är deras privata plats.

Säg ifrån. Tala med arrangören. Kräv pengarna tillbaka om du inte får vad du betalar för. Tala med kurslärarna om vad de gör på pistorna. Låt  dom förklara varför dom inte behöver dansa med alla, och om dom förespråkar att det är okej att mobba, splittra, nobba, inte säga hej fast man setts många gånger. Inte behöver vara vänlig mot de som också dansar tango och inte se alla i ögonen utan att för den skull vilja dansa. Det finns faktiskt en del som gör motsatsen. Dom ler, tittar en i ögonen, säger hej, pratar och är vänliga, men inte för att de menar det, utan enbart för att skapa förutsättningar för en dans. Det är inte heller trevligt. Man hejar på alla, inte för att få dansa utan för att det är ett socialt kitt som gör det trevligare att umgås och som skapar en trevlig stämning inför dansen.

Att titta någon i ögonen betyder inte att nu måste vi dansa, utan är också en slags hälsning, en social händelse som skapar trevnad och en fin bakgrund till att dansa. Att kvinnor oftare än män måste lisma för att få dansa behöver upphöra. Detsamma gäller män. De behöver se till att alla får dansa utan att dra fördelar ur denna obalans. Milongan som helhet och alla som är där behöver ta hänsyn till individ, par och grupp. Inse att alla tre delarna behöver få plats och behandlas rättvist. Framför allt behöver man förstå skillnaden mellan det privata ( hemmavid ) och det allmänna ( på tunnelbanor, arbetsplatser, pistor och allmänna bad ). Pistan är inte hemmavid, det är en plats där alla har rätt till en dans, det är en del av den dolda överenskommelsen när du åker tunnelbana, arbetar, bor i ett hus med flera hyresgäster, går på allmänna gator och torg.

Man skulle kunna tro att det bara är själva golvet som är det allmänna på en danstillställning. Men det är som att se enbart tåget som allmänning när vi åker tunnelbana. Men så är det inte. Även våra kroppar blir allmänningar när vi står tätt ihop för att få plats. Gillar vi det inte så får vi cykla, eller vänta till ett annat tåg med mindre människor på. Samma sak på pistan. Gillar vi inte att dansa med alla, att vår kropp är en allmänning får vi dansa hemma, eller anordna egna milongor där vi själva sätter reglerna.

Den nuvarande pistan är med andra ord ett mindre trevligt ställe att dansa på. Det är inte konstigt att människor slutar dansa tango, och föredrar att dansa på kurser och aldrig kommer vidare, till kursverksamheternas stora ekonomiska glädje. Egentligen finns väl bara Humilde kvar att dansa på och några verksamheter sommartid då dansarna blandas på ett sätt som gör ovanstående elände minskas. Sorgligt faktiskt för något som är så underbart som tango, och som avundas och älskas av så många. Men är livsluften och platsen för denna underbara dans förpestad så får den väl fortsätta halta fram med människor som mer är intresserade av att göra den till sin, än till något som kan delas och älskas av alla.

Synonymer till allmän:
gemensam för alla, gemensam, öppen, samfälld; offentlig, samhälls‑, statlig, publik
generell, general‑, allomfattande; allmängiltig, universell, global, allmännelig
vanlig, spridd, rådande, gängse, utbredd; obestämd, vag, abstrakt, svävande