Tango i Sommarkvällen – när det blir som bäst 220806
Vid ankomsten till Stora skuggan kändes friden närvarande. Lagom många dansare.
Milongan
Välskött. Värdarna hälsade och såg lugna ut. Fikat alltid överdådigt. Fin musik.
Dansarna
En lång kvinna, ja, mycket lång engelsktalande kvinna gav flera härliga tandor. Mycket sällan, eller i princip aldrig att en tanda sker med en lika lång, eller näst intill lika lång dansare.
Lite senare på kvällen blev två tandor med en fantastisk dansare min tangokarriärs hittills bästa. Helt underbara danser, med utsökt balans, fina pauser, orädd omfamning och totalt samspel. Top notch!
Meddansaren menade på att det var förningen som skapade dansen, men utan henne hade inte dansen blivit så fantastisk. Hennes närvaro, superbalans, förmåga att stanna upp, vara i nuet, njuta, glädjas åt samvaron, var utomordentlig. Vi har dansat förut men inte nått denna nivå. Utbrast i ett wow, efter varje dans.
Något infann sig också, som varit närvarande vid andra tillfällen när något lyckats med ett fantastiskt resultat. Rädslan att nivån inte skull bära, att vi straxt skulle falla ner, tappa bort denna förmåga, som om den vore ren och skär tur. Men turen höll i sig och förvandlades till realitet och verklighet. Kanske dansade jag på en helt ny nivå, därav förvåningen och rädslan. Flera faktorer behövs för att få en dans på den nivån. Nästan så att elitidrottares tal om formsvackor och formtoppar kan vara på sin plats.
Top notch! = Härlig pista + härlig tangomusik ( gärna nuevo ) + alla behov tillfredsställda ( gärna en trevlig dag ) + en duktig dansare + trevliga arrangörer som hejar och är vänliga
Var kvällen, eller utvecklingen hos henne eller mig orsaken?
Ingen dans med Jessica den här gången heller.
Musiken
Säga vad man vill. Jessica har koll på musiken.
DJ:n
Erfaren och kunnig.
Reflektioner
En milonga av hög kvalité, vilket möjliggjorde den bästa dansen i mitt liv.
Vilket i sin tur väcker egoisten i mig som genast vill göra alla danser till femettor och skapa en grupp med bara duktiga dansare.
