Strök omsorgsfullt skjortan och packade ryggsäcken med mat och dricka, kläder och skor.
Cyklade långsamt genom stan, förbi Hornsgatspuckeln, Slussen, slottet, Kungsträdgården, Stureplan, Stadion, Östermalms Ip och fiskartorpet. Solen lyste, pridefestivalen vilade i krossat glas och skräp, en ljummen luft.

När jag kom fram fick jag en kram av värdinnan Jessica som jag nyligen vågat börja dansa med. Hon erbjuder dans för 30 kr och dans med fika för 40 kr. Betalade 40 kr för evenemanget och stoppade ner handen i godisskålen, några skumbilar och två bitar polly följde med.

DJ Kamal pysslar med ljudanläggningen när jag sätter mig ner på bänken som vätter in mot dansgolvet. Tittar ut över vattnet som glittrar solvänligt.

Noterar 3 kvinnor som sitter vid ett bord i solen och fikar. Byter skor och lutar mig bakåt. Jessica tittar försiktigt på mig. Accepterar hennes invit och omfamnar henne. För andra gången dansar jag med henne. Hon är lång och mörk. Jag känner mig obekväm eftersom det bara är vi på dansgolvet.

Straxt efter reser sig kvinnorna vid bordet. Alla tre är kvinnor jag undviker att dansa med av skäl som jag inte medvetet kan redogöra för, utan är endast instinkt. Alla tre sätter sig snett emot mig. Herregud! Vad annat kan jag göra annat än att ta skeden i min vackraste hand och bjuda upp. Till min förvåning går det bra. Vad jag känt på distans upplever jag inte i närheten. Betar av damerna en efter en. Lättad sätter jag mig ner. Dropparna från min svettdränkta panna faller ner på min nystrukna skjorta.

Tack och lov har jag en undertröja på mig som just nu fångar upp övrig transpiration. Ser att under tiden som vi dansat har fler kommit till platsen. Tack och lov, en del män! Som ensam man, eller män som är betydligt färre än kvinnorna kan en märkligt uppjagad stämning uppstå.

Dansar mig genom kvällen med många varma, leende och varma famnar. Dansar med DJ Kamals flickvän, som tillsammans med sin man också har dansskola och egna milongor på Birkagården. Hon dansar som om hon är på rullskridskor. Hon är med på allt och med en hastighet som är oväntad. Att dansa med olika kvinnor under en kväll är möten på så många nivåer och med så många viljor.

Hinner få i mig rabarberpaj, kladdkaka, smulten glass och många besök i godisskålen innan kvällen är slut. Känner en enorm lättnad över att tagit mig över det där svarta vattnet mellan de “svåra kvinnorna” och mig själv. Åtminstone i ett fall känner jag att jag har utvecklats mycket och kan bjuda på en dans, i de andra fallen har det mer med min sociala fobi att göra, där jag på något märkligt sätt misstänkliggör andra, precis som ett barn gör när det undviker vissa vuxna, eller inte vill äta viss mat. Jag är på något sätt väldigt barnslig…

Oxana som jag känner mig bekväm med undrar om vi kan gå tillsammans från dansen. En annan man försöker få henne att gå till tunnelbanan som ligger närmast men han har ingen framgång. Vi går samma väg som jag cyklade dit. Månen lyser, luften är varm och behaglig. Vi pratar oavbrutet av nyfikenhet och av varandras glädje. Vi hinner in på hennes arbete där hon lånar toaletten och där jag sjunker ner i en stol och lutar mig avslappnat tillbaka. Vi går genom hela stan, ja, hela vägen hem till hennes lägenhet i Aspudden. När vi kommer fram, kramar jag om henne, lutar cykeln, svänger över benet, knuffar iväg med det andra benet och börjar glad och mycket trött att cykla hem. På vägen stannar jag vid tre tillfällen för att äta upp ett päron och två bananer.

Märkligt hur en behaglig dans förvränger tiden och gör den kortare, där en obehaglig dans gör motsatsen. Promenaden från universitet är hälften så kort för att vi har så trevligt tillsammans.

Klockan är tre innan jag somnar…

Drömmer om att jag dansar med en kvinna och kysser henne på kinden.

Vaknar med alla dessa underbara söta smaker i min närhet. Känner mig levande. Känslor som jag inte riktigt förstår rör sig i min kropp. Härliga känslor. Någonting som har att göra med att få vara med, få vara accepterad, vara kompetent och ha något som andra önskar. Ligger överraskad kvar på kudden och upplever det igen. Tänker också på Gunilla som jag träffade i Nyköping när jag var där och dansade Tango för ett år sedan. En ganska parant vacker kvinna som håller i en Milonga där. Lade till henne på Facebook för två veckor sedan. Hon replikerade och undrade om vi verkligen kände varandra. Jag förklarade då vårt möte i Nyköping. Berättade också om att jag försöker starta en liten grupp med tangodansare. Efter det har hon visat intresse. Vi dansade på Gröna Lund i fredags. Hon är väldigt duktig och dansen var en fröjd. Hon vill dansa igen om jag bjuder in henne till något trevligt evenemang. Hon vill gärna att jag kommer till Berga kulturkapell och dansar tango nästa lördag i Vingåker. Ligger inte direkt inom min räckvidd men jag har lagt ut en fråga på Facebook om någon åker fram och tillbaka.

Nu har tangogruppen Helheten nått 8 deltagare som kommer den 20:de, vilket innebär att vi kommer igång med ett första möte. Hurra!