Snobbig

På ett sätt är det så bra att den här konflikten kommer till ytan, att det blir tydligt och klart vad som känns obehagligt. Jag vet inte hur många människor som säger att Tangon är snobbig, hård, elitistisk, uteslutande och inte kul att gå på. Jag tror mig ha fått svaret nu.

Dom får ju vara hur dom vill. Arrangera vilken sorts Tango dom vill. MEN det kan vara bra att dom gör det tydligt vad dom står för, så att man kan undvika att gå på dessa Tangoevent och bli sårad om man nu är lagd åt det hållet. Dom kan ju skriva att dom inte bryr sig om man får sitta utan att dansa, att man blir utsatt för obehagliga sexuella inviter, att man inte säger hej, eller bevärdigar alla med en blick.

Helt enkelt att deras Tango inte är för alla, att det inte är det minsta mysigt för alla, utan endast för vissa. Dom kan ju skriva på vilken nivå man förväntas vara, om man ens får dansa. Om det är så svårt att det är lämpligt att ta med sällskap.

Dom kan ju fortsätta skriva ingenting, stå för ingenting, ta ansvar för ingenting. Låtsas bli sårade när det visar sig att någon inte tycker som dom, är som dom och råkar illa ut på deras arrangemang för att de väljer att säga, ingenting. Väljer att blunda och titta åt ett annat håll. Väljer att tro att den leende duktiga manliga dansaren är så gullig när han också har en baksida där han är allt annat än trevlig. Där han väljer att använda Tangons oerhörda tillit och närhet, till att ha sex med en meddansare och sedan varken minnas vad hon heter, heja på henne, bevärdiga henne med en blick eller dansa med henne. Samma behandling får hon ifall hon säger nej, till dans eller sex.

Gör de någonsin en enkät, frågar sina gäster hur det är, hur dom mår i anonymitet. Skapar sig en bild av hur deras nya och gamla gäster upplever mottagandet. Gör Tango Norte någonsin något för att ta reda på hur deras dansare mår, varför de bara kommer en gång och gör något åt det. Skriver dom brev till sina gamla medlemmar och undrar hur det är och om de kan göra något för att de skall komma tillbaka?

Hänvisar dom till någon källa till vilken man kan vända sig med frågor och klagomål anonymt? Skapar man kurser där man tar upp dessa svåra frågor och adresserar dom. Gör dansaren beredd inte bara på ochos utan också på att inte få dansa, bli nobbad, utsatt för kladd och närgångna frågor. Om hon säger nej kan bli utsatt för att bli utfrusen, eller inte sägas hej till. Är det verkligen var och ens problem? Har verkligen inte arrangörerna med detta att göra, eller kan göra något åt det?

”Välkomna till ”ställets” bästa golv, där vi kan dansa, träna och ha roligt i en trevlig atmosfär.” Ja, eller hur!

Ställets bästa golv, som om det bästa golvet på ett och samma ställe är det bästa golvet, utan jämförelse med alla Stockholms dansgolv. Eller är det kanske det billigaste dansgolvet de menar? Det här är det dansgolvet ni får om ni betalar 80 kr. Kommer det kanske 20 personer a 80 kr. blir det sextonhundra kronor och då skall lokalen betalas för kanske fyra timmar, städning av golv och toaletter, två personer inkl. discjockey vara tillgängliga med resor fram och tillbaka. Ekonomin är troligen allt annat än lysande och ideellt arbete en nödvändighet.

Kanske är det så enkelt, att de har inte råd att säga vad de förväntar sig av sina gäster. Även fast det är praktika, ett övningstillfälle, tar de inte tillfället i akt och ber människor öva på att dansa med varandra, säga hej, ta hand om nybörjare och bemöta varandra vänligt, för att det betyder att färre skulle komma. Om det är sant, vore det faktiskt bättre om de lät bli att arrangera tango på onsdagar och lät dansarna gå till Alvik istället. Man kan verkligen undra varför de väljer att ha praktika på samma dag som Tango Norte. Torsdagar skulle i så fall vara ett bättre val.

Kan det också möjligen vara så att de inte förstår skillnaden mellan praktika och Milonga. Att de faktiskt behandlar praktikan som en milonga. Att de lär besökarna att så här ser en praktika ut och så gör de samma sak som på en milonga. De ger inte heller kurser, så det finns ingen naturlig koppling mellan kursen och praktikan. Det är nog så, de vet inte ens vad en praktika är. Jag har så många ggr. försökt öva med mina meddansare på praktika men alla verkar så rädda för att säga vad de behöver, vad de vill träna på, vad de känner och tänker.

Prata om vad som är svårt och obehagligt. Man dansar som om det är en slags informell milonga istället för en praktika där det är helt okej att snubbla, falla till golvet, göra misstag, skratta, bli ledsen eller vad det nu är som behövs göras vid ett övningstillfälle. Hur skall man kunna öva om man inte får göra allt det där som behöver göras för att man skall utvecklas. Som om man på en språkkurs från ena dagen inte kan tyska och nästa dag pratar perfekt tyska utan brytning.

Just det, det här är anledningen till att jag blev så förbannad och sårad på Tango Norte, för de kör Milonga på praktikan. Det finns ju ingen som helst övning på deras praktikor. Ännu roligare är att de faktiskt kör praktika men då kallar dom det för Instruktion. Stackars vilsna människor. Och så det andra mindre dansgolvet där nybörjarna och de mindre kunniga lämnas vind för våg. Där en dansare kom fram och sa ”du guppar”. Jag hade aldrig sett människan förut, än mindre talat med honom, blivit presenterad. Ändå hade han mage att kommentera min dans. Har stött på honom vid flera tillfällen och han har inte varit trevlig då heller. En giftig en…

Helt omöjligt är det inte, att Tangon är så svår, för att den är närgången. inte bara fysiskt utan också psykiskt. Av det skälet isolerar sig par och mindre grupper. Inte för att utesluta andra utan för att skydda sig själva för de klarar helt enkelt inte av det. På det sättet har de inte lyckats i Tangon trots att de är fenomenala på att gå. På det sättet är de fortfarande nybörjare, fast de kanske låtsas att det är för att de är så duktiga och inte vill dansa med andra av det skälet. Är ju ganska kul och trösterikt att se det på det sättet, att alla som enbart dansar med varandra och inte med alla, ännu är nybörjare fast de dansar svassigt.

Ah, du dansar inte med alla, för du är nybörjare. Bra faktiskt, bra tanke, att alla som inte dansar med alla är nybörjare.

Vill du dansa?
Nej jag kan inte!
Hur menar du? Har du brutit benet?
Jag klarar inte av det ännu. Dansar bara med min man, mina vänner och de jag känner mig trygg med.
Aha, jag förstår du är nybörjare.

Att både dansa levande och kunna dansa med alla är en kunskap och en mognad. En skill som inte alla klarar av.
Och sen har vi gruppen lärare, som har ekonomiska anledningar att inte dansa med alla, för om de gjorde det skulle de ju kunna få uppfattningen att de kan få lära sig Tango utan att betala. Vilket faktiskt är fullt möjligt på praktikan, fast de vill få en att tro annorlunda.

Praktikan är platsen på vilken man lär sig tango, men om den istället används som milonga är det ju kört, då får man snällt ställa sig i kön på kursen och betala.

Otroligt, vilken röra. Och där står Tango Norte och säger sig vilja sprida den argentinska tangokulturen med varmt hjärta. Ja, eller hur!

Får mig att tänka på Gunilla Rydén. En jätterolig lärare med ett pedagogiskt och intressant sätt att lära ut tango. Fast jag har mött henne och hennes kompanjon Eva genom åren så kan jag inte minnas att vi har dansat en enda gång. Jag har sökt deras ögon och försökt få en dans men ständigt nobbats. Undrar vad det beror på? Tango är så intressant och intrikat.

Det känns verkligen som om jag håller på att göra upp med Tangon. Med vad den är, vad som har hänt, vad som gjort ont och vad som varit härligt. Jag undrar om jag håller på att avrunda eller om jag är på väg in i Tango 2.0. Det måste ändå vara rätt ovanligt att någon kan och har dokumenterat tango under många år. En berättelse många kan dela och fundera över. Och glöm inte att jag är verkligen ingen förebild. Jag har varit och är på många sätt en mindre vetande och har så mycket att lära mig ännu. ja, på många sätt ligger det något i, att ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.

Jag vill inte heller skuldbelägga någon eller ställa något i ”dålig dager”. Men jag tänker inte heller ducka och hålla inne vad jag själv gjort och gör, och vad andra gjort och gör. Vad jag önskar är en snabb förändring av Tangon till en frisk och levande sådan. En sådan som blomstrar och är en förebild, som drar nya dansare, som har något att ge människor, något som gör världen mer omtänksam, öppen, förtroendeingivande och gemensam. Och inte tvärtom. Jag undrar om det inte finns en hel uppsjö av dansare som bara väntar på att få komma tillbaka om Tangon bara kunde genomgå en förändring, en vänlig sådan.

Det gamla behöver rivas för att det nya skall kunna växa fram…

Skippa det delade dansgolvet.
Skapa riktiga medlemsmöten.
Adressera alla konflikter. Sluta sopa dom under mattan.
Skapa en kanal i vilken medlemmar och alla besökare kan förmedla sin åsikt och vad de är med om på dansträffarna.

Gå gärna gruppdynamiksutbildningar för att förstå varandra och dansarna.
Undervisa gärna mer än bara om hur man rör fötterna. Gör dansaren redo för allt som kan hända på dansgolvet. Ge henne en tankeverktygslåda som gör henne lämpad att bli en gedigen dansare.
Uttryck ert stöd för alla. Allas lika värde. Allas rättigheter För vänlighet och omtänksamhet.
Skapa riktiga praktikor och sluta behandla dom som milongor.

Byt ut mer än halva ledningsgruppen, discjockeygruppen, arbetsgrupper och de ideella krafterna. Om ingen vill ställa upp så lägg ner föreningen. Bättre ingen förening än en låtsasförening som bygger på fusk och på regler som inte följs. Läggs föreningen ner, så finns möjlighet för något nytt att stiga upp.