Samarbete, kommunikation och vänlighet
Är det inte pinsamt på ett sätt. Att Tangon uppmuntrar ja, kräver samarbete, kommunikation och vänlighet, men så fort vi släpper taget om meddansaren så går vi ut i oförståelse, egoism, korruption och ovänlighet. Rätt märkligt!
Arrangörerna talar inte med varandra, kursverksamheterna talar inte med varandra. Att tro att Tangon skulle vara ett under av samarbete, välvilja, kommunikation och förståelse, är lätt, men verkligheten är en annan.
Ha, ha, måste skratta lite eftersom det finns dansare som anser att tangon är grym och elak, och som gör sitt bästa för att göra den grym och elak. Så låter dom sig bjudas upp och då plötsligt skall det vara ömt, fantastiskt, samarbetsvilligt, kommunikativt, kreativt och älskvärt.
Schizofrent, nej, inte alls 😉
En rörelse kallar sig för förening men klarar inte ens av att arbeta ideellt utan att betala ett fåtal som sköter grundarbetet. Men det kanske är så, att en förening kan vara mer eller mindre dysfunktionell och ändå kalla sig förening.
Kursverksamheterna lär ut allt detta fantastiska och så gör dom tvärtemot i sina egna verksamheter och till sina medverksamheter.
Hur vore det om alla arrangörer och kursverksamheter tog en kurs i samarbete, kommunikation och kreativitet? Eller ännu bättre om alla verksamheter och ett urval dansare träffades regelbundet och försökte få Tangon i Stockholm att blomma ut i välvilja och en prunkande Tango.
Ser ekonomiska möjligheter om man bara kunde släppa detta grymma och elaka, om man stävjade kvinnoöverskottet, och insåg att det finns tusentals människor som bara väntar och drömmer om att få dansa Tango, om det inte vore så att man ger Tangon dåligt rykte, med elitism, elakhet och grymhet, kvinnoöverskott, oförmåga att samarbeta, kommunicera och skapa lösningar till de konflikter som finns.
Om man kunde flytta ut Tangons kärna, den som finns i paret och låta den även uppfylla milongan, praktikan, kursverksamheterna, kurslärarna och arrangörerna skulle något nytt och fantastiskt ske.
Om var och en slutar titta på sin egen näsa och börjar titta lite mer på andras.
