Queertango 2

Blir man en queerdansare för att det inte finns någon att dansa med, eller för att man behöver bryta mot en norm? Är inte alla dansare förvånansvärt till freds med sina roller så länge det finns någon att dansa med?

Att många kvinnor dansar med varandra har uppenbarligen ingen annan grund i Tangon, än att det är ett överskott av kvinnor. Att kalla det för Queer är ju mer en seger för människor som har andra sexuella preferenser än heterosexuella. Att kalla en lösning på hur kvinnor som inte får dansa på grund av överskott för queer är ju missvisande. Vi ser det tydligt på männen som inte visar något större intresse för att varken dansa queer eller med varandra såvida dom inte är homosexuella. Inte ens homosexuella män har någon större möjlighet att få dansa i traditionell Tango. Att kalla dans som sker på grund av sin sexuella preferens för queer verkar mer riktigt, än detta att kvinnor som annars inte får dansa för queer.

Men som sagt, det är bara att gratulera alla kvinnor som tycker om kvinnor och som på detta sätt gjort sig en plats i den annars traditionella och kränkande synen på kön inom Tangon. Föra och följa är ju annars även det kränkande, som om en människan behöver ledas, eller att någon behöver bestämma över någon annan. Något som queer i tangon axlat och underhåller.

En lustighet som man kan möta som man i queer är just dessa äkta queermänniskor som uttrycker sin preferens genom att nobba män, för att de är män och inte passar i deras preferens. Vilket tydligt visar att man gått vilse i sin egen preferens och uttrycket för den i Tangon. Kvinnor som förespråkar lika kön dans blir plötsligt nobbare i vad de menar är en lösning för de kvinnor som är övertaliga och som blir nobbade.

Att ge människor möjlighet att vara det dom önskar i frid och glädje med andra människor borde inte ges en plats i Tangon och kallas för queer, eftersom det inte föreligger något hinder för att dansa enkönat, speciellt inte för kvinnor, men skon klämmer uppenbarligen inte där, utan på att det finns mer kvinnor än män på evenemangen. Att kalla en människa för queer för att hon klarar av att dansa som ledare och följare kan ju knappast vara något som förespeglar det som i samhället kallas queer. Att kalla ett event för queer är ju att färga det med samhällets förtryck på människor som har andra preferenser och syftar inte på att det finns fler kvinnor, eller män som gör att de tvingas vända sig till andra former av relationer utan snarare människor som hyser andra känslor och syn på det heterosexuella.

Dessutom har vi ju detta faktum att män dansade med varandra i Tangons barndom. Så det är ingen motsättning att dansa likakönat i Tangon, men att kalla det Queer är något helt annat och syftar till att göra även Tangon till det slagfält som finns utanför den, hos många lidande människor. Ett mindre lyckat drag om man vill skapa en mer behaglig och fridsam tango där alla får dansa.

Kanske ligger det något i att en man är en förare i livet? Och är man likt Fridolf och Selma som har omvända roller så är man queer. Som om könet bestämmer om man skall leda eller ledas. Att en kvinna som leder i själva verket är en man. Underlivet blir allt mindre intressant och vem som har en livmoder. Det är att vara både man och kvinna som är queer? Ja, varför inte. Kanske börjar vi röra oss mot helheten.

Lite roligt på ett sätt, att kalla en dansare för queer för att den kan både föra och följa. Undrar vad man kallar den dansare, eller de dansare som varken för eller följer utan dansar som Ett, som ser sig om en människa, med det kvinnliga och manliga inom sig, och för all del alla preferenser inom sig, som inte låter sig varken ledas och följas utan som använder vad som är tillgängligt för att nå frid och göra dansen levande, för alla och inte mellan sig.

Vad kallar man dessa människor och dansare som dansar helt och inte delar upp sig i någonting. Hela kanske? Helhetstango!

Välkommen till Helheten!