Privat eller kollektiv manlig dansare
Upplever en slags social trötthet. Som om namn och prat bara stör dansen. Bättre bara dansa, ha kul och sedan byta meddansare. Är liksom trött på att blanda ihop dansen med något annat än dans. Att vara en manlig dansare kan vara påfrestande, att antingen bli ”uppvaktad” för att kvinnan försöker hitta ett sätt att få dansa, eller tilltalad för att hon är nervös. Båda lika jobbiga. Att ta på sig uppgiften att dansa med alla är också påtagligt jobbigt, eftersom vissa dansare är svårare att dansa med kroppsligt och själsligt. Att ständigt anpassa dansen efter förmågan hos meddansaren är motigt. Där finns en rejäl motsättning och frestelse, att sjunka in i de famnar som är lätta, attraktiva och stimulerande. Frågan är hur mycket vikt jag skall lägga på stången? Tränar jag för att behålla muskelmassan, eller vill jag öka den?
Kanske handlar det också om skillnaden mellan att vara en kollektiv dansare ( anonym ) eller en privat dansare. Drar inte ständigt de dansare som är bekanta, vänner och partners? Är inte sådana relationer automatiskt korrumperade? Förväntas eller fördelas inte dansarna efter detta? Att gå ut och dansa helt förutsättningslöst. Inte gravitera till de redan kända utan luta sig mot det anonyma kollektiva. Inte göra som så många andra låta sig sjunka ner i groparna och fastna där, bli en korrumperad, privat dansare.
Att dansa inte för att det är lätt, utan för att det är svårt. Och inte låta sig dras in i vänskaper, bekantskaper, osunda bindningar, vad som är attraktivt och vackert, utan vara trogen dansen, hur den än ser ut. Vara trogen kollektivet. Vara till hands för alla. Men är det bättre att stå över en dans för att inte dansa två tandor på raken, fast det inte finns någon annan att dansa med. Kanske är det som med dansen med X att vi sätter oss ner och blir tillgängliga innan vi möjligen dansar en dans till. Men vi får inte sitta bredvid varandra för då bjuder ingen upp henne. Detsamma gäller förmodligen med vilken dansare som helst att vi behöver sära på oss och sedan se om vi hittar nya dansare.
Att i dansen ha en privilegierad ställning kan göra det svårt att avgöra kom den sociala kontakterna är välbalanserade runt pistan och utanför den.
Eller undviks dansare som jag borde ta mig an, för utvecklingens skull. Jag kan inte ensam axla uppgiften att hjälpa kvinnor in i dansen, för att de sedan skall bli sittande. Mer borde istället göras för att hjälpa männen att komma in i tangon, dansa mycket och stanna kvar. Att dra in nya kvinnor i tangon är ju meningslöst så länge obalansen finns.
En slutledning blir ju att de jag drar in i dansen kan jag inte ge mer plats på pistan. Då måste jag i så fall dansa på tu man hand, vilket i sin tur ökar kvinnoöverskottet eftersom jag enbart dansar med en kvinna på den tid jag vanligen skulle gå ut och dansa med många. Så delikat! Hur än danstimmarna fördelas på tu man hand eller på allmänna dansar uppstår en obalans. På tu man hand syns möjligen inte ”orättvisan” på samma sätt som om att gå ut och enbart dansa med en dansare.
Borde skriva mer om hur det är att vara en manlig dansare i hopp om att kunna dra mer manliga dansare till tangon. Skulle också kunna hålla manliga milongor, praktikor och instruktioner.
Frågan är också vad en danstillställning är? Är den ett kollektivt möte eller en plats för privata sammankomster? Har försökt på många sätt att göra det hanterligt i tanken. Att gå och bada på en allmän plats kräver ingen annan interaktion än att vi ger varandra utrymme och inte tvingar oss till platser eller bokar platser. Själva badandet görs hur badarna på den allmänna platsen själva väljer och behagar. Fast det verkar uppenbart att badarna inte samlas för att bada tillsammans.
Gäller samma sak pistan. Den ställs till förfogande precis som den allmänna badplatsen. Man dansar med vem man vill och när man vill. Finns något motsägelsefullt i detta? Om en person går ut för att dansa så är det helt enkelt inte möjligt att dansa såvida man inte dansar ensam. Vad kan då sägas om denna ensamma dansare? Skall den försöka hitta en annan ensam dansare och dansa privat med den hela kvällen, eller många tandor? Om en badare inte kan bada ensam?
En dansare är ett halvt par. Dansen är en pardans. Alltså borde det inte vara möjligt att komma ensam till dansen. Endast som par. Anledningen till att det är så är komplicerad med vad som hänt, är att problemet med obalansen har flyttats till pistan istället för att existera utanför dansen. Överskottet skulle inte existera om arrangörerna inte tillät ensamma dansare. Att alltid gå ut i par är alltså att rekommendera och min framtid oavsett vad arrangören bjuder in till. Överskottet på dansgolvet blir då inte längre mitt problem.
Frågan blir då snarare hur dansparen formas innan dansen. Jag kan ju även nu göra det till mitt bekymmer om jag då istället skall försöka vara tillgänglig för alla som är utanför pistan och fördela mig rättvist över dom, eller om jag helt enkelt skaffar privata dansare som jag går ut med.
Om jag nu accepterar denna tankegång att alltid gå ut som dansande par ( inte två som bara dansar följare eller förare ), och vid pistan alltid försöka fördela mig rättvist, vem går jag ut med? Det är ju inte så att det saknas följare som vill dansa med mig, utan snarare hur jag bjuder in dom?
