Fick många fina danser under kvällen och blev vänligt bemött i kassan då en av volontärerna lät mig växla mina kontanter till digitala sådana för att kunna betala inträdet. Å andra sidan är det konstigt att föreningen så resolut tar ställning för digital ekonomi när så många äldre dansar Tango och inte är så vana vid datorer och mobila telefoner

Musiken bra. Inte så stort kvinnoöverskott. Luften ungefär som på Midsommargården. Den påverkas inte så lätt eftersom luftvolymen i salen är enorm.

En annan händelse var att i slutet på kvällen stå vid baren för att inmundiga några brödbitar och få höra av en av volontärerna att vi var välkomna att äta upp det som var kvar. Tog därför två sockerkaksbitar och stoppade i munnen när en annan volontär kommer springande och sliter bort faten och mumlar ilsket att dessa skall någon annan ha.

Vid närmare eftertanke måste ekonomin vara mer än ansträngd när brödet skärs ner i mindre och mindre bitar. Föreningen har uppenbarligen inte råd att bjuda på en hel smörgås, sockerkaksbit eller frukt. Något som skulle motsvara kanske tre kronor per bit. Nej, istället skärs allt ner i allt mindre bitar och det som bjuds är kanske värt 75 öre eller möjligen en krona. Och Gud förbjude om någon tar fler bitar då slits faten undan och volontären svär tyst över denna händelse.

Kommunikationen mellan volontärerna är inte direkt vad man skulle kunna tro, med tanke på att de är erfarna tangodansare som förmodas och förväntas kunna kommunicera i dansen. Dansa ömt och förstående. Men det kanske är en stor skillnad på att dansa och vara medlem i föreningen. Där det senare är en chimär och det tidigare något självklart som man får lära sig på danskurserna, men tydligen inte i det betalda föreningsarbetet

Arma Tango Norte! Tur att jag betalar fullt inträde, dvs, hundra kronor. Hur skulle det annars gå för föreningen. Kanske bäst att sluta fika innan fikabrödet blir sockerbitsstora och man får en svordom i ansiktet om man tar en munsbit.

Det är samma ansikten som arbetar varje onsdag, och som dessutom betalas med fria entrée-biljetter till Tango Nortes evenemang. En annan överraskning var att volontären som under fyra år arbetat sig till gratisbiljetter i storleksordningen motsvarande 10 000 kr nu är tillbaka trots att han sa sig vara trött på alltihopa efter att ha slitet varje vecka i fyra år. Kanske måste han arbeta för att hålla föreningen på fötter till han hunnit göra av med sina fribiljetter.

En stilla undran är egentligen vad jag betalar extra för. Hur kommer det sig att jag är en större kostnad i föreningen än medlemmar. Är det för att jag betalar mig förbi det ideella arbetet? Nej, så kan det inte vara eftersom 97 procent av medlemmarna inte gör något ideellt arbete. Går jag en gång i veckan på Tango Nortes event betalar jag fyra ggr. mer än vad en medlem gör i medlemsavgift varje år. Kanske gör mig till en oekonomisk person eller en sann ideell vän som önskar att äpplen är äpplen och päron är päron om än skurna i fyra delar.