Onsdagspraktika Tango Norte

Introduktionen

Vi var så få denna gång att Magnus valde att visa några olika steg och stil. Vi fastnade en stund på varför man enligt Magnus stöter kvinnan bakåt vid varje steg. Visade Magnus att om jag sitter ihop med min partner i överdelen i kroppen så har inte följaren något annat väl än att falla eller börja gå, när jag börjar gå. Vi som par rör oss med andra ord synkront från första steget. Magnus menade dock att det är så Tangon dansas man stöter partnern framåt och har hon inte flyttat sin fot så trampar man på den. Hon får med andra ord skylla sig själv. Jag har lite svårt att förstå vad som sägs vara tango och vad som är att gå. Magnus verkar dock väldigt påläst teoretiskt men verkar liksom inte fått ner det i kroppen.

Dansen börjar

Noterar att Maria sitter vid kanten till pistan. När vi passerar henne vänder hon demonstrativt bort huvudet och gör en grimas. En på sätt och vis ofattbar händelse att någon som sitter i styrelsen och är aktiv i föreningen uppför sig på det sättet.
Noterar att ordföranden är på plats och dansar med sin mångåriga danspartner Jini Sofia. Hon dansar i sin tur också med en annan man flera tandor och jag börjar undra om hon möjligen antingen stöddansar enbart med en man eller om hon använder praktikan för privatlektioner.

Tankar efter gårdagens text

Efter texten om tangon som en lek igår kom nya tankar. Var är vägen genom eller i Tango Norte som förening. Hur tar man emot tangointresserade blivande dansare och vilken väg erbjuder man dom i föreningen eller genom föreningen som då naturligtvis rör vid det viktigaste i hela föreningen ”syftet”. Vid lite närmare betraktelse verkar det som om föreningen malt ner dansare i tiotals år. Om man tittar bakåt så verkar det ligga tusentals dansare som bara övergivits, sårats och lämnats vid vägkanten blödande.

Tittar man sig runt omkring pistan så ser man ett dussin eller två av gamla dansare som varit med från början. Börjar undra om inte dessa stötar är tänderna i denna jättelika köttkvarn som mal ner dansare. Det kan inte vara en tillfällighet att det i föreningen finns stammisar som byggt föreningen runt sig själva, för att tillfredsställa sina egna behov och önskningar. Deras avsikt har aldrig varit att få föreningen att växa i något annat syfte än att göra det roligt för dom själva.

Allt är ett spel för gallerierna. Syftet, att aldrig berätta för de blivande medlemmarna om skyldigheterna utan istället bara tala om ekonomi, att alltid ha samma grupp som arbetar, att ständigt skapa dåligt samvete i dansarna genom att påpeka att det behövs volontärer, handhavandet av den delade salen, låtsasleken i att vara en förening, sättet att t.ex. att grimasera vid kanten av pistan, skaka på huvudet och se ilskna ut. Detta av medlemmar som sitter i styrelsen. Föreningen är rutten och genomfaren av konflikter. Allt detta är helt okej, om de inte var för det att dom förmodligen är den största tangorörelsen i Sverige och borde därför vara en skarp och vacker lysande fyr för hela Sverige om inte för hela Norden.

Föreningen används för att tillfredsställa några få och därmed förgör alla möjligheter för föreningen att agera enligt sina syften och för att faktiskt bli den där platsen i vilken en tangodansare kan växa och bli en fullvärdig tangodansare.

Vägen till framgång

Föreningen kan ju inte vara en uppsamlingsplats för gamla stötar som dansat i årtionden och som maler ner nya dansare för att tillfredsställa sina egna behov. Den behöver vara nyskapande, dynamisk, vara en fyr i hur man blir en duktig tangodansande människa. Alltså inte förgrämda svassare som försöker tvinga alla andra att dansa som dom.

Föreningen borde fråga sig antingen hur en blivande dansare skall röra sig igenom föreningen för att bli en underbar dansare som man sedan vill möta på Stockholms tangoscen eller hur dansaren skall röra sig inom föreningen för att bli en bra föreningsmedlem, dansare och människa.

Är ju faktiskt inte helt fel att jämföra den allmänna milongan med föreningen. Om dansarna på milongan antingen helt missuppfattat begreppet allmänt eller om dom helt fräckt tar för sig rent egoistiskt på andras bekostnad är det inte svårt att förstå vara tangon anses vara hård och grym, att medlemsantalet sjunker och att det rent historiskt ligger krossade dansdrömmar som porslinsskärvor efter den väg som Tango Norte rört sig. En ganska obehaglig bild,

Är ju en ganska märklig insikt att Tango Norte inte vill vara något annat än det den är. Att det egentligen bara finns en väg att gå…