Motsägelsefull tango – Tango Norte

Förstår det så att det kan finnas någon som tycker att det är motsägelsefullt av mig att kritisera Tango Norte och samtidigt komma dit och dansa. Har förklarat det tidigare med att åtminstone en dansare, dansar bara på Tango Norte. Så skall jag få dansa med henne så får jag snällt ta mig till Alvik. Ställer mig naturligtvis reserverad till Tango Nortes sätt att driva förening och dans genom att betala fullt pris. Att ifrågasätta saker och ändå göra det är väl ett sätt att överleva. Det finns väl mycket man i livet ställer sig kritisk till, men får acceptera för att kunna leva i samhället t.ex. eller varför inte i sitt förhållande.

Kunde jag få Tango Norte att lägga ner sin verksamhet genom att inte komma dit skulle jag genast sluta gå, men som sagt det fungerar inte så, och därför anammar jag verkligheten och gör mitt bästa av den.

Jag har flera ggr. försökt förklara varför jag tycker att det är negativt att dela upp en praktika i en praktika på ett litet dansgolv längst bort i lokalen, och skapa en milonga på ett stort dansgolv närmast discjockeyn som bara spelar musik för vana dansare.

Man kan också förstå hur föreningen ser på de två golven genom att betrakta stolarna. Stolarna är bara vända mot det större dansgolvet vilket då borde betyda att det är bara dansare på det stora golvet som blir trötta och behöver sitta. Eller tänker man att ingen vill sitta och titta på nybörjarna på det lilla dansgolvet. Om det skulle vara någon ordning borde stolarna ställas i dubbla rader så att dansare på båda sidor kan få sitta och discjockeyn spela omväxlande musik för nybörjare och mer vana dansare.

Men om TN hävdar att det är en praktika och TN en förening borde ingen uppdelning alls ske. Det vill säga att alla dansar med alla. På det sättet får alla vana att dansa med alla typer av dansare. Föreningskänslan blir starkare och tajtare, istället för att vara skiktat i dom och vi. Styrelse och arbetare borde uppsöka en förening som verkligen fungerar som en förening, där alla arbetar ideellt ( utan betalning ), där alla hälsar vänligt, där alla hejar på varandra, där missförstånd reds ut och alla dansar med alla som den mest naturliga sak i världen. Ett studiebesök för att lära sig något nytt.

Dansen vilar ju endast delvis på skickligheten, utan mest på det mänskliga. Detta borde då glasklart uttryckas ännu starkare i en förening.

Märkligt att en förening inte kan förstå hur det känns att komma till en praktika och bli hänvisad till en del av dansgolvet vilken uppenbarligen används som en slags lekhage för barn avskild från alla som tycker sig vara vuxna. Till vilken inga stolar vänds, ingen lämplig musik spelas, längst bort från discjockeyn och till samma pris som för alla andra. Hur kan dom inte se orättvisan och hur kan dom inte se hur många som vänder sig bort från Tango Norte av det skälet.

Om man inte vill öva med alla så går man på milonga, t.ex. Chicago.

Att undra om jag är dum, är en kränkning. Även om jag vore dum så skulle det språket inte behöva användas. Bättre i så fall att undersöka, noggrant vilket resonemang som kan föra föreningen framåt. Men det kan ju hända att vi har olika mål men jag tror ändå att vi båda kan enas om att vi önskar fler tangodansare i Stockholm, genom att hitta ett sätt att få dom att stanna kvar när de väl provar. Just nu verkar det som om Tango Norte trampar vatten, eller börjar sjunka. Är man så rädd också för att prova nya saker. Om det inte fungerar så kan man ju gå tillbaka till det gamla eller prova något annat. Just nu står man väl och stampar med samma gamla sätt att dansa och skapa event som man gjort i decennium.

Dum eller inte så kommer jag med nya idéer och ett helt nytt sätt att se på Tango. Jag vet inte vem på Tango Norte som har något nytt att säga överhuvudtaget. På något sätt verkar man mest angelägen om att göra allt som man brukar och hålla fast vid det till skutan sjunker. Att stå vid pistan och skaka på huvudet åt mig, eller som Maria inte hälsa, och andra ilsket glo på mig, gör ingen skillnad för mig. Är lika glad ändå eftersom Tangon gör mig lycklig, och att få dansa med dansare som upplever samma sak är himmelskt, även på Tango Norte.

Började dansa på TN på Marias och Gustavos nybörjarkurs och fortsättningskurs. Upplevde det stelt och mekaniskt. Dansade naturligtvis på det lilla otäcka dansgolvet eftersom alla så kallade sociala dansare gav kalla handen. Fick därför ingen hjälp och inspiration av de redan dansande utan fick kämpa på med de andra nybörjarna. Blev förbannad redan då. Sen hade jag en chatt med Gillis i vilken jag blev ännu mer förbannad för att han inte kunde tänka sig att ställa in stolar och bord i den stora salen så att dansarna kunde titta på dansarna när de fikade.

Det var så, så jobbigt enligt Gillis. Blev medlem och gick på medlemsmöte bara för att inse att inga medlemmar var välkomna. Man var mer eller mindre en idiot som gick dit, eftersom bara styrelsen och de så kallade arbetsgrupperna satt där och tjafsade med varandra om mer resurser. Resurser man bara kan nå genom att informera de nya medlemmarna om deras skyldigheter och inte som man gör fortfarande köper in medlemmarna med lägre pris, utan att säga ett kvitten om skyldigheterna. Hela föreningen är ett enda stort kaos av motsägelser och oförmågor. Man har inte ens vettigheten att se när en klok och välmenande människa går förbi i medlemsledet. Hur länge har samma människor ockuperat och influerat TN. Hur ofta har hela den inre kärnan bytts ut?

Hur många dansare har slutat bara för att TN är fientligt. Inte bara för att förskjuta nybörjare till ett litet sketet dansgolv och dansare som just börjat dansa, utan också alla som på något sätt avvikit, som kanske inte dansat precis som man på det stora golvet önskat. Har man ens försökt att adressera det kvinnliga överskottet och alla manliga dansare som utnyttjar detta precis som män gör i samhället. Nej, föreningen är segregerad, korrumperat, fungerar inte som den borde, har stora konflikter inom sig som dränerar energin och ett system som gör att samma människor hela tiden rör sig i inflytelserika positioner och som gör föreningen stel och döende.

Samma dansare som står och skakar på huvudet åt mig och som stirrar ilsket på mig är samma förövare som förstör föreningen. Jag råkar bara vara stark nog att rå på dom. Tänk bara på alla de dansare som inte vågat ta den konflikt jag gör. Som kan dansa vidare och vara lycklig, utan att bryta ihop, bli ledsen, gå hem och inte komma tillbaka. Jag råkar bara vara något som blivit mobbad, gått igenom all skit som alla nybörjare får ta i föreningen, och då menar jag inte dom som kan svälja den och bli kvar i föreningen, utan alla dom som slutat och gett upp. Alla dessa dansare som går hem och berättar för alla de känner hur de blivit behandlade. En förening som med sitt sätt att behandla andra skapar motvilja och dåliga rekommendationer för Tangon i sin helhet. Som gör att blivande dansare inte ens vågar prova. För att dessa dansare skall dela dansgolvet och skilja sig från det arbete som det innebär att hjälpa nya dansare in i Tangon och föreningen.

Att inte någon i TN förstår detta är en tragedi för Tangon. Att Tango Norte inte ens förstår det förräderi mot samhället det innebär att inte uppfylla sitt syfte, att inte vilja betala skatt som alla andra, att använda föreningsformen för att gynna sin egen dans och göra det billigare för medlemmarna. Det är så uselt, genomruttet och moraliskt oriktigt, att dom borde skämmas. Men man ställer sig helt oförstående och skakar hellre på huvudet åt mig när jag dansar på pistan. Dunkar varandra i ryggen, nickar åt varandra och säger vi gör rätt och han är dum, förtjänar inte att bli hälsad på, inte hejad på och förtjänar hatfulla blickar och huvuden som skakar från sida till sida. Föreställ er att det vore en vanlig människa, en som är rädd för konflikter, som är liten, inte dansar så bra, är kvinna och utsatt. Hur länge tror ni att hen skulle uthärda, vara kvar. Inte länge.

Nej, ni är inte schyssta och ni förstår inte vad ni gör mot andra, er själva och Tangon i Stockholm. Ni motverkar syftet och det enda som rör sig i era huvuden är att göra det bästa för er själva och möjligen för medlemmarna men bara för att återigen gynna er själva. Så sorgligt, för vad Tangon skulle kunna vara i Stockholm, och för hur många människor som helst som skulle må så bra av att dansa, som ett alternativ till att sitta ensamma, äta lyckopiller, dricka alkohol, äta smärtstillande och som knarkare bara tänka på sig själva. Önskar att ni öppnar ögonen och försöker se utanför er själva. Kontakta alla gamla medlemmar och fråga vad som hände, vad upplevde dom och vad säger dom till andra. Enkäten var en katastrof, en missad chans att öppna en kanal, men ingen verkar fråga sig hur det kunde bli så fel. Och varför i himlens namn köper inte föreningen in kunskap om den är så handikappad. Allt är ju eftersatt, förlegat och skevt. Inte ens moralen finns där.

Förmodligen är jag dum… i alla fall i TN:s ögon.

Jag skulle vilja vända på tanken. Varför portar ni mig inte om jag är så dum? Eller är det möjligen så att ni med min hjälp ändå lyssnar på vad jag säger och motvilligt och långsamt börjar förändra er. Ni använder mig som, ”han som är så dum” och så går ni in i ett förändringsarbete för er som är så kloka. Ni får kalla mig vad ni vill, men jag ser bara två vägar att gå. Antingen förändras ni eller så går ni under. Sen spelar det ingen roll vem det är som får föreningen på fötter, det ni gör, det jag gör eller det vi gör tillsammans. Vill ni hellre gå under i konflikt med mig så välkomnar jag det med öppna armar. Är helt övertygad om att det finns verksamheter som bara väntar på att få ta över, eller nya verksamheter som bara väntar på att få ta plats på tangoscenen.

Tack Peter G för inspiration