Mellan stegen: Samla

I tango samlar du dina fötter mellan två på varandra följande steg. Alltid. Anklar ihop (eller ibland: utanför tillsammans, se korssteg). Detta sker på ett avslappnat sätt. Det är lite mer korrekt att säga att du alltid ska samla knäna mellan stegen, och som ett resultat kommer den fria foten att röra sig naturligt om musklerna är avslappnade där.

Du går inte med den fria foten efter att ha samlat, absolut inte automatiskt. Du lägger inte ens någon vikt på den alls (ännu). Du förbereder dig bara för nästa steg. Om du är förberedd inför nästa steg ( stående knäböjd ) kan det fria benet inte vänta med att sträcka sig åt något håll (ingenting förändras alls i höfter eller överkropp under tiden!). När denna riktning är klar kommer det att hända, men inget steg ännu, bara projektion!

Huvudmålet är att alltid nå en ö med perfekt balans mellan stegen, varifrån nästa steg kan förhandlas fram i lugn och ro.

Stegets hastighet

Detta kan skilja sig mycket från normal gång, särskilt rytmiskt. När du går normalt, sätter du ner foten när den slutar röra sig, eftersom dess rörelse beräknades komma i samma ögonblick som fotnedsättningen planerades.

I tango går du på takten. Än så länge är allt bra. Men då samlar du normalt omedelbart. Denna insamlingsprocess dikteras inte av rytmen! Det dikteras av din ankomst i balans. Det händer ofta för tidigt rytmiskt och är väldigt typiskt för tango. Den uppsamlade foten kan behöva vänta innan den kan sättas ner igen! Du kommer att ”förbereda” dig själv för att nå med den, och den kommer bara att sättas ner ( i enlighet med förningen och förningen med musikens rytm ) efter att du har nått nästa steg.

Som en slutsats kan tango handla om en jämn kroppsrörelse, men det finns verkligen inte något sådant som en jämn fri fotrörelse (som det är vid normal gång). Raka motsatsen!

Anmärkning: detta är mer en teknisk observation än något att fokusera på, särskilt när man går i en jämn rytm. Men konsekvenserna av att snabbt samla blir mer framträdande när man dansar mer komplicerade rytmer. Det betyder helt enkelt att din fria fot kan behöva vänta medan du redan har nått fram.

Steg i följd

På grund av detta finns en förvirring om vad som exakt är ett steg, eller åtminstone när det börjar och slutar.

• Rytmiskt kommer du att vilja gå på takten, och du vill att steget ska börja och sluta precis där, i det ögonblick när du startar viktskiftet på ett redan utsträckt ben, det vill säga när du landar.
• Strukturellt blir tango mycket lättare att förstå om steg separeras i de ögonblick då de samlas.

Det här är verkligen två väldigt olika sätt att se på samma sak.

Olika syn på steglängden

Samma sak här.

• Rytmiskt kan det verka logiskt att definiera steglängden som avståndet ett ben går mellan landningspunkterna för samma ben.
• Men vi definierar steg som viktförskjutningar, och vi samlar alltid fötterna direkt mellan dessa viktskift. Vid analys av tangostrukturen kommer steglängden alltid att vara från den punkt där vi samlade – vilket är vårt stående ben – där vi landar med det fria benet.

I båda fallen har vi vänster och höger steglängd alternerande. Men i det första fallet mäter de båda din kropps rörelseavstånd separat, medan du i det andra fallet måste lägga samman steglängderna.

Ett exempel: Chassé -steget

Ett chassé -steg inträffar när vi när vi går normalt och plötsligt inte går förbi det stående benet med det fria utan istället landar nära det stående benet och fortsätter sedan normalt.

• Rytmiskt sett kan vi säga att vi avbryter normala steglängder till vänster och höger med ett halvt steg till vänster och ett halvt steg åt höger. Om vi ​​bibehåller kroppshastigheten under hela processen, kommer två av tidsintervallen mellan landningen av fötterna plötsligt att vara hälften så långa som tidigare (se traspié).
• Men en tangodansare samlar fötterna väldigt snabbt, vilket gör det mer logiskt att tänka strukturellt och säga att någonstans mellan på varandra följande steg av normal storlek gjorde han ett mycket litet steg (ett viktskifte på plats).

Det är faktiskt samma sak.