Liv och död

Kanske är det inte när tangon börjar och slutar som är viktigt. Utan vad jag förmår göra under den tid den varar. Oftast frågar jag mig inte var jag var innan den började men jag oroar mig en hel del över vad som händer när den avslutas. Om eventet är i rörelse äskar den förändring av mig som dansare. Den bryr sig inte om när jag kommer och går utan vad jag gör som skapar förändring och möjlighet för rörelsen att fortsätta.

Kanske är det inte intet eller allt som är viktigt, utan att vad som finns får möjlighet att nå sin fulla form och potential. Mitt liv har inget med dess början att göra, ej heller med dess slut, utan vad jag förmår under tiden. Kanske är det också så att när jag dör så går livet vidare som om inget hänt såvida inte mitt liv skapat en förädling av något viktigt som denna våg av liv nu rullar vidare med. Jag behövs inte längre, som ett barn av min tid, som del av allt som skedde runt omkring mig.

Vad som kan leva vidare är vad jag gjorde av min stund, närvaron i tid och rum, som något ytterligt levande.