Låtsasmilongor
Anledningen till att praktikorna används som milongor är naturligtvis på grund av alla de som inte klarar av grymheterna, elakheterna, korruptionen och konflikterna. Istället för att ge upp, flockas de på praktikan, och där dansar som om det vore en milonga. Av det enkla skälet finns inga praktikor och det gynnar naturligtvis alla danslärare som med sitt beteende på milongorna tvingar människor in på deras kurser och privatlektioner. Tangovärlden i Stockholm är verkligen en enda stor sörja. Märkligt nog är det ingen som förstår det och gör något åt det.
Inte ens den vänliga, kramiga och mysiga kursledaren låtsas om något. Förmodligen för att han gjort sig blind på att göra sig ett leverne på tango. Han ser inte vad hans närvaro gör med milongorna och de praktikor han inte anordnar. Han må lära människor dansa tango med stor pedagogik, leenden och kramar. Men för tangon i stort gör han inte ett kvitten. Snarare är han en parasit på tangon. Han suger blodet ur ådrorna, kastar sedan resten till milongan, där de sedan förnedras, tvingas tillbaka till kursen och sedan slutar dansa när de inte har råd. För 10 000 kr fick de ha trevligt på kursen och den egenanordnade praktikan och sen adjö. Ingen vill stanna kvar i den miljö som gör att de ständigt tvingas tillbaka till kursen, för att kurslärarna bara dansar med varandra, den nedbrytande workshopen innan milongan och de inbjudna paren som dansar som gudar, och får besökarna att känna sig värdelösa. Plus, att de som redan dansat in sig på pistorna inte släpper in någon såvida de inte kryper, erbjuder tjänster, eller har gått alla kurserna och klarar av elakheterna.
Det här förklarar också hur det kommer sig att onsdagarna ser ut som de gör i Alvik. Det är alla de som inte klarar av milongorna som kommer dit och dansar milonga på praktikan. Av någon anledning kallar man det för praktika, kanske för att om dom kallar det för milonga så skulle elakheterna samlas också där. Genom att kalla det praktika så sjunker kraven och elakheterna. De som vill dansa praktika är välkomna till den lilla fållan längst bort, dit stolarna inte är vända och som är längst bort från discjockeyn. Dit nybörjarna förväntas hålla sig och inte störa det som kallas praktika men i själva verket är en milonga..
Så ledsamt att inse hur föreningen som säger sig vilja stötta och utveckla argentinsk tango i Sverige sysslar med detta. Alla kursverksamheter borde ta med sina elever till milongor och praktikor så att de får känna på vad de har framför sig. Kurslärarna borde berätta om elakheterna, grymheterna, hetsen och kvinnoöverskottet. Att dom själva inte dansar med nybörjare, ja, inte ens med de flesta, utan enbart andra kurslärare och vänner. Hur många elever skulle stanna kvar på den kursen. Inte många. Nej just det, bäst att le, kramas och hålla tyst om det.
De enda som tjänar på att milongorna är grymma och elaka och att praktikorna är låtsasmilongor är kursverksamheterna.
”Ni är så välkomna och vi har det så mysigt på våra milongor.” Eller hur! Ingen jag talar med känner igen sig i de orden.
Välkommen till tango,
Reflektion
Vad grundas detta antagande på? Jo, det går inte att skilja en praktika och milonga åt på något annat sätt att arrangören ger de likartade eventen olika namn. Ingen frågar något, ingen säger något man dansar bara på som om det vore en milonga. Ingen uttrycker en önskan om att ändra något, förbättra något, undrar över varför jag gör något, ber mig om något, eller säger vad dom tycker om eller inte.
