Kvinnoöverskott och mobbing
Det finns dansare som hävdar att de inte får dansa på grund av kvinnoöverskottet. Men man kan ju lika gärna hävda att man inte får dansa för att man är tjock, lång, liten, osocial, för gammal, för ung, för att man som man bär kjol, är homosexuell, är blyg, eller en man som vill dansa med andra män och många andra anledningar.
Är man lika benägen att hjälpa dessa grupper som kvinna? Eller är man mest intresserad av sin egen övertalighet? Vill man kanske omfamna hela tangon och slå ett slag för att alla skall få vara med, helt enkelt för att man älskar tango och vill att de som utövar den skall få njuta av den, glädjas åt den, som den är tänkt, som en pardans? Eller kommer du förstöra din väninnas äktenskap bara för att du själv inte hittat någon att gifta dig med?
Först skall man kanske fråga sig om tangon är en singeldans eller en pardans. Om det är en singeldans, hur kommer det sig då, att man inte dansar singel?
Om det är en pardans så borde alla omfamna detta par och se till att det i alla situationer formas och är balanserat. Oavsett om det är på dansgolvet, straxt utanför pistan eller utanför dörren till lokalen. I Sverige finns fler kvinnor än män. Av det skälet går det inte att forma jämna par för äktenskap, parbildning och dans. En Naturens orättvisa.
Befolkningen i Sverige. 31 december 2021. 10 452 326.
Kvinnor i befolkningen. 31 december 2021. 5 191 619. Förändring under året +35 171 kvinnor.
Män i befolkningen. 31 december 2021. 5 260 707. Förändring under året +37 860 män.
Betyder det är fler män borde växla mellan två kvinnor, eller varför inte leva med två kvinnor? Borde incel männen få mer sex för att de upplever att de nobbas, mobbas och inte får till det?
Och varför skall man släppa in singlar och låta denna obalans förstöra hela dansen? Kan man inte bilda ett par, eller ens bilda ett par för att komma in genom dörren på ett event som kräver jämna par, kanske man skall låta bli att gå och istället ägna sig åt något annat. Speciellt om man inte har någon annan lösning på konflikten och ingen är intresserad av att tillämpa den om man har någon. Tack och lov att man inte tillämpar denna princip i alla andra sammanhang där någon inte får vara med eller får plats.
Tycker det är fegt och uselt av arrangörerna och kursverksamheterna att inte tillämpa denna regel. Och ännu uslare av kursverksamheterna att inte ens informera om hur det ser ut på pistorna.
Även om det är jämna par på en milonga kommer med all säkerhet vissa stå över en dans då och då av olika skäl. Men detta att stå över kommer alltid medföra att någon annan också får stå över. Vilket betyder att det inte finns individer på en pardans, utan ett par. Så fort en individ uppstår bryts paret sönder. Av det skälet borde det alltid vara ett Tangopar, utanför lokalen, i lokalen och på dansgolvet. En obekväm tanke för individen men ett stöd för paret.
Min tolkning är dessutom sådan att man i paret inte dansar som två individer utan som en ny helhet. Man försöker i största möjliga utsträckning kommunicera och samarbeta tillsammans. Det finns individer också i tangon, som kör sin danspartner som en skottkärra, och naturligtvis individer som inte vill ta något ansvar för dansen, hjälpa till med musiktolkning och vara närvarande. Dessa behöver naturligtvis också få finnas:
OCH om nu dessa tankar är för svåra att hantera, skulle man då kunna tänka sig att åtminstone skapa tillfällen för de par som önskar att kunna gå ut för att dansa som par och med andra par. Par som vill slippa obalansen, stressen, all förljugenhet som uppstår så fort man måste lisma för att få dansa, eller bli ledsen och gå hem arg.
Detsamma gäller alla andra grupper som vill dansa tango. Varför inte skapa olika milongor för alla sorters grupper. Som en hyllning till tangon, och alla som älskar tango.
Ja, alternativet finns också att skapa singeltango, där alla dansar ensamma på pistan. Varför inte!
Tangon är förbannat likriktad. En likriktad tango kväver alla de som inte passar in. Behöver Tangon en metoo för att bryta sönder alla oönskade roller och tankar? Vad tangon behöver är inte ett system för övertaliga kvinnor, utan ett utbud för alla. Det är inte dansarna det är fel på, det är kursverksamheterna och arrangörerna. Hur vore det om alla startade egna praktikor och milongor, i olika smaker och omfattning. Släpp tangon lös och låt den stiga in och blomstra i alla sammanhang.
Och du, det är en sak till. Om alla dansar som människor, så spelar det ingen roll vilket kön du tillhör, vilken form livet har gett dig. Då är alla välkomna! Ge könen tillbaka till världen. Låt det vara instrumentet för att göra barn och inte något annat. Ja, inte ens som något enbart lustfyllt utan alltid med meningen att tillvarata människan närvaro på jorden.
Om vi istället för att bryta isär allt, satte ihop det, lät Helheten omfamna alla skulle världen verkligen se annorlunda ut. Om vi alltid frågade oss vad den handling vi just nu är på väg att utföra betyder, inte bara för mig, utan för alla, ja allt, även djur, växtliv, vatten, luft och jord, kanske vi skulle slipa en stor del av vårt lidande.
Låt det bli så!
