Komplimang

1. artighetsbetygelse, artighet, artigt beröm, smicker, hövlighetsfras, beröm, eloge, hövlighetsbetygelse

Dansade med underbara dansare igår. Ja, så underbara att orden inte räcker till. Dom stockar sig helt enkelt i halsen och biter sig fast. Undrar vad det beror på? Visserligen lyckades några ord slita sig loss och med dom samtidigt tankarna om huruvida att uttala orden verkligen är livskraftigt för dansen. Som synonymerna till ordet komplimang antyder ovan, kan det också ses som smicker vilket i så fall förstör hela betydelsen, eftersom syftet är inte att smickra utan att uttrycka den översvallande våg av tacksamhet som infunnit sig.

Som om målet med att dansa tango inte bara nåtts utan passerats med råge. Där hjärtat svämmar över av att få slutligen, nej förhoppningsvis inte slutligen, utan av glädje, en översvallande glädje, likt en gåva som är över förväntan.

Att få dansa med någon som har allt, en enastående balans, den där förmågan att förmodligen redan veta vad jag tänker göra innan det sker, ett underbart utseende och kropp, en själ som en porlande fjällbäck omgiven av sällsynta otroligt vackra blommor. Ett leende och en mildhet som smälter allt, och troligen en enastående glädje och stort intresse för att dansa.

Att få ge en komplimang.

Men om hon inte kan ta emot denna översvallande lovsång till vår dans kan det snarare slå över i motsatsen. Tänker att jag aldrig talar om för någon om jag skulle uppleva motsatsen. Borde då inte denna komplimang också hållas tillbaka. Kanske är det som med allting annat. Behöver använda sensitiviteten till att läsa av henne, hur hon faktiskt tar emot det. Ser hon obekväm ut får jag helt enkelt hålla det för mig själv.

Å andra sidan är det sällan som någon kan ta till sig komplimanger. Antagligen för att komplimanger använts för många ggr. till att förföra, bedra och lura andra. Ja, det är väl essensen av reklam t.ex.

Hon är etsad i min själ för närvarande som vilken annan händelse som helst som gör mig överlycklig av tacksamhet att få uppleva, att få dansa fullt ut, utan att hon når någon som helst begränsning. Vi missförstod varandra kanske en eller två ggr under tandan, under vilka hon båda gångerna omedelbart tog på sig ansvaret, vilket hon inte behövt göra, men förmodligen är det vad som gör henne till en så duktig dansare. Hon har förmågan att inte bara dansa fantastiskt utan också hjälpa andra att dansa lika fint.

Försökte dela vårt missförstånd genom att säga: ” allt är mitt fel ”.

Vissa dansare har en annan frekvens. De tycks ha möjligheten att antingen förutsäga vad som kommer att hända, eller reflexer som är så snabba att de kan justera för eventuella missförstånd eller misstag från den andra dansaren redan i steget. Som om dom har någon extra sekund eller två att agera där jag upplever att det inte finns någon tid alls. Känner lust att försöka förstå vad som gör henne så duktig. Hon kommer från kizomba världen, om det nu skulle ha med saken att göra, vilket jag inte tror. Hon är helt enkelt en begåvad dansare.

Å andra sidan är det just hennes mildhet, glädje, uttryck och utseende som ytterligare förstärker hennes dans. Hon är komplett inte bara i själva dansandet utan i allt annat, vilket är mycket ovanligt. Att bara möta hennes ögon är ren och skär glädje. Ja, att redan innan dansen översköljas av skönhet, samspel och förväntan är formidabelt. Att få sträcka ut sig själv till sin yttersta förmåga är som att vara en häst som galopperar fritt, vilt och kraftfullt. Bara det en upplevelse som förgyller dansen.

En svårighet i Tangon, kanske i all dans, är att inte rinna över, in i något annat. Att inse, att allt jag önskar är vid handen och låta det stanna där. Låta detta upprepa sig om och om igen, vid de tillfällen dansen är möjlig. Att vårda denna sällsynthet, en raritet, något skört och bräckligt som jag så många ggr. fått erfara. Varje handling behöver omges av omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap. Även de handlingar som kommer från meddansaren. Att vara så stark och omtänksam att även det smärtsamma handlingarna kan dväljas, omvandlas eller duckas för är en skön konst.

Men sådant är livet, att det kan läras av och tas hänsyn till, för att göra det mer njutbart. Kommer aldrig mer leka leken fråga vad du vill, så svarar jag ärligt, eller åtminstone inte ta den på allvar, utan fråga frågor som är harmlösa och lätta att svara på. Politik, tvättstugor och sex verkar vara ämnen att hålla sig undan från.

Kanske är det så jag dansar. Försöker alltid få alla att uppleva glädje och omtanke. Att tillföra njutning, leda när det behövs, in i omtanke.

Dansa som Ett.