Kommunicera steget ( flödet )
Innan första steget tas, utnyttjas fötternas yta till att luta någon decimeter åt sidorna och kanske 30 cm fram och tillbaka. Utöver dessa rörelser kan också benen böjas respektive resas på tå. Se där, innan ens steget har tagits kan dansen börja, näst intill osynligt.
På detta sätt kan vi kommunicera om vilket håll vi skall gå och om steget skall vara litet, uppåt, trippande på tå eller lägre och längre genom att böja knäna. Steget kan också bli en cirkulär rörelse. Vi kan skapa en spänning genom att t.ex. vrida ryggraden, låta muskler och senor bli en gummisnodd som bara väntar på att frigöras. Eller varför inte luta utåt åt varsitt håll, bli bredare, liksom hänga, i en delikat balans.
När väl riktning och form enats om kan rörelsen projiceras innan viktöverföringen sker. Ett steg kan tas ensamt men också som ett flöde. Inte nödvändigtvis förutbestämt utan mer som ett flödande som formas av omständigheterna. Beroende av paren bredvid, av stämningen, musiken, färg och form i lokalen, arrangörens syfte, parets tolkningar och preferenser. Som om den spänning i samlandet och i parets stillastående nu blir en våg som fräsande strömmar över pistan. Beroende på styrka och musiken rörelse ebbar denna rörelse så småningom ut och paret samlar sig igen, innan nästa utflöde sker. Vilken vacker bild, av paren som vågor i havspistan. Hur vind och månens rörelser drar i vattnet och bildar krusningar, strömmar, stående vågor, sel och fräsande och kapsejsande vågor.
Som surfaren strömmar paren mot stranden, låter vågen vara energin och parets rörelser utsmycka flödet. Samlandet får vara surfarens paddlande ut bland dyningarna i väntan på nästa våg.
Paret bör inte klänga på varandra, varken i dansen eller vid pistan söka varandra gång på gång för att just hen ger glädje och lust. Utan alla bör vara föremål för dansen, så väl mindre dansvänligt som extatiskt. Av samma skäl som vi tar hand om alla muskler i kroppen och inte bara en. Tar hand om alla tänder och inte bara en tandrad. Arbetar med alla på arbetsplatsen. Dansen är inte bara en känsla utan har också en mening. Allt behöver ha en mening, har den inte det så blir den meningslös, vilket är något som bör undvikas.
En känsla är mer ett värderande, som någon som säger: det här var bra gjort eller inte bra gjort. Alla känslor som skapas av naturliga händelser är meningsfulla. Att dricka en coca-cola t.ex. är en onaturlig händelse men skapar ändå en positiv känsla trots att den skadar kroppen. Detsamma gäller nästan alla händelser skapade av människor. Vi har en fantastisk förmåga att skapa saker och händelser som känns bra men som är skadliga.
Vad är då dansens mening och syfte? Något att beröra i ett annat inlägg.
Reflektion
En benrörelse som utlöses av en cirkulär bålrörelse fram och tillbaka, blir allt starkare för att slutligen möta den andra dansarens ben i en omslutning. Kan också räknas som steg, trots att den fria foten inte rör golvet. Musik och rytm kan uttryckas livligt och utlevelserikt utan att den fria foten berör golvytan. Projiceringen kan bli en del av dansen men kan inte bli för långvarig eftersom den stoppar rörelsen runt pistan. I och för sig, kan paren på dansgolvet genast följa det stillastående parets projiceringar om dem förmår det. Att behärska dansens alla delar är ett måste om dansen skall kunna utföras obehindrat och utan att störas av de andra paren vad de än utför som har med dansen att göra.
Viktigt är att minska stressen på dansevenemangen. Att konflikter lösas snabbt. Kränkningar likaså. Obalanser, korruption och stagnation hanteras. Flödet behöver fortsätta inte bara i dansarnas steg utan också i att byta danspartner. Känslan av vad som pågår hos alla på eventet kan upplevas i mötet med varje dansare.
