Kommentarer till Pia Beckman Dahlen
Efter att ha samtalat eller försökt samtala med flera dansare i Tangon i Stockholm framträder allt tydligare en bild av Tangon som är dyster. Det vill säga att arrangörerna skriver inget annat än att alla är varmt välkomna, vilket inte alls betyder att dansarna välkomnar alla varmt.
Det finns en diskrepans mellan vad dansarna välkomnar och vad arrangören välkomnar. Arrangören kan ju stå med öppna armar och välkomna alla, medan arrangörens gäster (stammisar) inte alls välkomnar någon annan än sina fruar och vänner. Tyvärr är det nog så att många dansare har helt enkelt mutat in dansgolven för sin egen och sina vänners räkning.
Dom släpper inte in någon och på det sättet stoppas all nybildning, berikning och Tangons tillväxt. De egoistiska dansarna sitter som en propp och förhindrar Tangons utveckling och tillväxt.
En arrangör borde, likt discjockeyn känna sina dansare eller vara inkännande med sina gäster, men ledsamt nog verkar inte detta vara fallet med de stora arrangörerna i Stockholm. Antingen så låtsas de att alla deras gäster välkomnar eller så vet de inte att gästerna inte välkomnar alla.
Om en arrangör känner sina gäster så kommer den på sina dansannonser skriva vilka gästerna är, för att hjälpa andra besökare att hitta rätt på Stockholms dansscen. Detta förekommer dess värre inte, troligen på grund av oerfarenhet, mindre vetande, eller brist på omtänksamhet.
Biltrafiken i Stockholm är reglerad, och för att ge sig ut med en bil krävs körkort och att man följer reglerna. Detta gäller inte i tangon ännu, som är ett vilda västern. Inga regler stipuleras, inga möten mellan tangolärare, dansare och arrangörer arrangeras, ingen samordning sker. Så alla hittar på sina egna regler och gör precis som de vill. Vilket innebär lidande för alla som kommer nya eller besökande till Tangon i Stockholm.
Tyvärr har inte heller kurslärarna denna kunskap och förståelse, vilket innebär att de blivande dansarna skjutsas oskyddade och outbildade ut på pistorna.
Inte ens den största arrangören klarar av att hålla medlemsmöten och där komma till beslut om vilka regler som behöver sättas för att konflikter och lidande skall upphöra.
Har insett nyligen att det faktiskt inte finns några regler överhuvudtaget. Alla dansar sin egen tango, som de vill. Alla skapar alla sorters relationer, som de behagar. Vilket gör att dansare fastnar i varandra och dansar inte med alla.
Djungelns lag råder på delar av Stockholms tangoscen och det enda rådet jag har att ge är att gå hem och vässa armbågarna, förvänta dig ingen hjälp på något sätt, betala och hoppas att du får dansa. Deras milongor är att betrakta som laglöst, opålitligt och kärlekslöst.
Gå istället på Stockholm tangos praktikor, Tango Humilde, Tangoflow och förmodligen Danzarin för att dela en helt annan, mer omtänksam värld.
Dyster insikt med några få ljusglimtar. Vi kan alltid hoppas att Humildes värd, Fotini med konceptet att alla dansar med alla sprider sig, och hennes varma närvaro och omtänksamhet omfamnar alla arrangörer. Detta gäller även David Pihlbäck arrangemang Tangoflow.
