https://www.facebook.com/groups/122500721160783

Fantastiskt Knud Stroem Nielsen att få läsa om din närvaro, som dansare och arrangör. Att få dela din syn på tango och dina upplevelser är häftigt.

Vi är olika och har olika behov. Vissa pratar hur länge som helst och vissa är i sjunde himlen. Andra dansar en tanda och går sedan hem. Åter andra dröjer sig kvar och vill inte gå hem när det är slut.

Fint om vi kan dela med oss av olika sätt att vara på tangomötena så att andra kan känna sig fria att välja det sätt eller system som gör det härligt inte bara för sig själv utan även för andra.
Jag tror att det finns många som inte har din kapacitet och förmåga att hålla dig flytande i tangon. Från ditt håll kanske allt ser enkelt och bra ut, men jag tror också det finns andra synvinklar där det är betydligt svårare att hålla sig flytande och ta sig fram.

Det är som om vi fokuserar på olika delar av tangon. Du och många andra ser bara det goda i tangon, förmodligen för att ni lyckats bra, ni har det lätt att ta er fram. Men det finns andra som inte har det lika lätt, och det kan också vara så att det finns ett system som gynnar vissa men inte andra. Ett system som gör det orättvist, något riggat som gör att vissa kan nå sjunde himlen medans andra går hem och känner sig ledsna och utanför.

Det är ju mer än ledsamt om det bara är vargar på pistorna, och alla andra djur får stanna hemma. Vargar som gör pistorna till ett gläfsande och ylande, för sig själva och sina likar, istället för en vänlig och allomfattande värme och omtänksamhet för alla.

Du verkar vara en av dom som vill behålla nuvarande skick, och som inte delar min syn på tangon. Så jag antar att vi inte kommer att kunna övertyga varandra i någon riktning utan får stå ut med varandra som vi är. Och var och en får göra sitt bästa för att verka på ett sätt som antingen gynnar enbart sig själv, eller alla andra.

Jag upplever och ser din tango, men du verkar inte uppleva eller se den tango jag beskriver. Du berör inte mobbing, sexuella trakasserier, att tangon är hård och grym, att det finns människor som med sitt sätt att vara förstör för andra.

Det verkar också som om du upplever att tangon är en plats att idka umgänge på ett sätt som är olämpligt i det stora hela. Det vill säga att om du vill gå ut och uppleva feromondimmor som är så tjocka att det går att skära med kniv. Medans jag uppmanar och strävar efter ett dansgolv där alla typer att tango får dansas.

Det vill säga att om man inte vill ligga med någon på dansgolvet så skall man kunna få göra det utan att bli trakasserad eller utsatt, eller bortvald. Om det runt pistan sitter en samling feromontörstande herrar kan stämningen lätt bli obehaglig för alla andra, speciellt om dessa herrar, och damer, endast vill dansa denna dans.

Var skall i så alla andra få plats? Skall de stanna hemma, fast de så gärna vill dansa tango. Är det i så fall inte mer lämpligt att alla dansar alla sorters tango med varandra och de som så gärna bara vill uppleva feromondans skapar sina egna milongor och dansar där. Är det inte det jag försöker säga hela tiden. Att det allmänna dansgolvet är för alla. Alla bör få vara där och dansa sin dans. Alla specialiteter får ordna sina egna milongor.

På det allmänna dansgolvet är alla välkomna och alla sorters grupperingar, uteslutningar, mobbing och korruption undanbedes. En plats dit alla är välkomna, inte en samling av något slag, inga grupperingar som bara dansar med varandra, inga som svassar runt och får andra att må dåligt eller inte komma alls.

En gladare, lättsammare stämning på pistorna skulle göra det roligare för alla och att fler kommer ut för att dansa tango. Vad vi önskar är ju fler olika sorters milongor där var och en kan hitta sin tango, istället för att behöva blandas med alla de inte vill dansa med. Troligen är dansarna i Stockholm för få för att fler olika sorters milongor skall löna sig. Av det skälet så blandas dansare med varandra som troligen inte skulle göra det annars.

Om vissa dansare kan manövrera ut de andra så blir det milongor som är trista för de flesta. Av det skälet vore det fenomenalt om alla lärde sig att dansa alla stilar och med alla människor, tills det blir fler som vill dansa och fler olika sorters tango anordnas.

Kanske är detta huvudet på spiken. Att det helt enkelt är för få olika sorters milongor tillgängliga vilket gör att många olika sorters dansare tvingas dansa på samma milongor. Vilket i sin tur gör att en slags konkurrenssituation uppstår där de olika grupperingarna försöker få just sin sorts tango att överväga.

Detta är dock olyckligt, att dansarna konkurrerar ut varandra eller hamnar i konflikt med varandra, och att detta skapar hård stämning, korruption och elitism. När det i själva verket borde vara så att denna stackars enda milonga som ser likadan ut överallt borde ha en allmän milongas egenskaper, det vill säga att alla har lika stor rätt att vara där, bli behandlade rättvist, att ödmjukhet och omtänksamhet råder, att det finns flera olika sorters tango som dansas på samma ställe och att dansarna förväntas kunna dansa olika stilar.

Boten på detta är ju att försöka få in mer människor i tangon så att fler milongor kan skapas som har ett större utbud. Att de olika stilarna eller grupperingarna kan hitta sin egen milonga. Men detta blir ju väldigt svårt om det är så hårt och obehagligt att man skrämmer bort dansare och inte släpper in nybörjare och nya dansare.

Öppnar vi inte famnen för alla dansare som redan finns där, så att de stannar kvar och trivs. Öppnar vi inte famnen för alla som antingen är på väg in, eller som så gärna vill prova. Ja, då får vi stå kvar och stampa på den nivå vi är idag, som kanske passar dom med vassaste armbågarna, eller som köper sig förbi alla andra genom att gå dyra kurser, eller som redan är duktiga och svassar runt på dansbanorna och får andra att känna sig utanför eftersom de bara dansar med några få.