Det är nog så att även lärarna är utan svar på varför det ibland gör ont i tangon av samma anledning som politikerna inte kan svara på varför många har ont i samhället. Vi följer tiden och strömningarna i samhället, så ock på pistan.

Någon behöver ta täten i den stockholmska tangon och visa vägen till en roligare mer inspirerande tango, där alla dansar med alla på den publika pistan, där man skapar egna milongor för de vänner man bara vill dansa med, och dans på tu man hand, om man vill dansa på något speciellt sätt, eller bara med en. Det är inte svårt, men kommer nog ta lite tid innan det tar skruv.

Hur som helst råder jag dig att gå till t.ex. Practica S idag, söndag, 14:00 – !6:00 på Mariatorget 1 c. Jag lovar dig en dans som jag gör till alla andra som kommer dit om jag hinner. Har bestämt mig för att endast dansa två låtar i varje tanda för att hinna med att dansa med flera och skapa rotation för de som blir sittande. Är ju bättre att alla får dansa lite mindre än att en eller flera blir sittande hela praktikan eller milongan.

Det finns fler fördelar med att dansa färre låtar i varje tanda och det är också att bindningarna till andra dansare inte blir så starka och lusten att dansa med samma dansare mindre.

På något sätt behöver en ny sorts dansare uppstå som inte går in i kamraderi och danskorruption, eller sysslar med ett slags mysande som faktiskt gör dansgolvet till någon slags förkammare till sängen, eller till ett bristande äktenskap, ensamhet, eller sådant man borde pyssla med hemma, eller på tu man hand.

I slutändan kan det också vara så, att vi behöver starta egna milongor som främjar alla dessa goda sidor av tangon, om inte arrangörerna för de allmänna pistorna inte vill ta ansvar och gör det, får vi väl göra det själva

Läs gärna Peder Nordenstads brev till mig https://www.facebook.com/search/top?q=peder%20nordenstad. Där finns flera vana erfarna dansare, som dansat länge som faktiskt försvarar den vidriga dans som pågår i Stockholm. Dom får det att låta som om det är upp till var och en att dansa som dom vill. Vilket är helt fel i ett allmänt sammanhang. Värt att nämna är att jag kan inte besvara Peder på hans sida, eftersom vi inte är vänner.

En säger ” det är väl inget sällskapsspel där alla spelar med alla” men det är ju en sällskapsdans, där alla dansar med alla. Jag fattar inte hur de utvecklad dessa märkliga tankar om tangon. Var får de synen på den allmänna tangon ifrån. Är det samhället i stort, där en ny miljardär uppstår varje dag och var femte äter antidepressivt för att orka med. Vi behöver inte göra detta i tangon. Låt den bli en fristad. När du går in i lokalen på tangon, så släpp dissandet av dig själv och andra, släpp favoriserandet av dig själv och andra. Bli en del av gemenskapen och bete dig omtänksamt, förtroendefullt och med öppenhet.

Ta inga kränkningar. Stå upp för dig själv och andra om det gör ont. Säg ifrån till den som skapar smärta, vare sig det är en meddansare eller arrangör. Kräv pengar tillbaka. Ställ krav! Låter du eländet pågå är du en del av det som fortgår. Alla dansare i tangon är de som formar tangon. Det kommer inte ifrån ovan.

Dom säger också att tangon är grym, och så är det bara , vilket är helt obegripligt. Tangon är vad vi dansare gör den till. Jag blir ledsen när jag läser vad de skriver och jag tycker det vore fantastiskt om vi kunde vända den synen till att göra tangons pista till något varmt, inte bara i det enskilda parets omfamning på det allmänna golvet, utan i alla omfamningar på pistan, och att ge alla, även de som blir sittande, den omfamningen.

Jag säger att det måste bli slut på det här, att ni får lägga av nu. Hjälp till och gör tangon fantastisk, levande, inspirerande och utveckla den. Gå först då, om den är så grym. Ingen hindrar någon från att sluta vara grym. Ingen tvingar någon att utesluta och mobba på de allmänna pistorna.

Vill ni mobba så skapa mobbingsmilongor. Skriv det på annonsen så att alla mobbare kan då dit och mobba varandra. Vill ni ha flirt tango, intim tango, bara mina vännger tango. Jamen, skapa då dessa milongor och bjud bara in dessa dansare. Men låt för Guds skulle bli att syssla med detta i det allmänna.

Jag tror att mycket tankearbete finns kvar i det själsliga som behöver komma på plats för att vi skall kalla oss duktiga tangodansare. Återigen, det är inte bara benarbetet som räknas, utan också det mänskliga. Tangon är först och främst ett mänskligt möte och sedan en dans, eller om man så vill båda på en gång. Men det är inte bara en dans, som om benen hoppade runt av sig själva.

Vi har ett mänskligt ansvar för oss själva och alla andra i det allmänna. Hur man dansar för sig själv hemma, ja, det får man bestämma själv. Om man vill hoppa på ett ben och piska sig själv. Eller om man vill bjuda in andra till en grym tango där man pucklar på varandra och uppför sig som svin. Varsågod!

Men låt bli de allmänna tillställningarna, och försök bli vuxna. Det jag skriver här är common sense, något för den någorlunda vakne att förstå.