Ideellt arbete på Tango Norte
En ideell kraft har under fyra år hjälpt till med att städa toaletter och ta betalt, men nu slutligen gett upp, med 80 fribiljetter på fickan. Märkligt att en person jobbat så mycket ensam i en ideell förening och dessutom fått med sig en betalning som motsvarar cirka 10 000 kr. Hoppas att hen hinner lösa in alla dessa biljetter innan föreningen upplöses eller övergår i annan form.
Vore intressant om medlemmarna bad om en redovisning för var alla pengar tagit vägen genom åren, hur mycket som kommit in, hur många medlemmar föreningen har till dags datum och hur alla olika koncept slagit ut. Eftersom föreningen ber om medlemmarnas svar i enkäten skulle man kunna tycka att föreningen själv kör med öppna kort. Kanske borde en enkät skickas in till Tango Nortes styrelse?
Att sälja ett medlemskap som en rabatt på en biljett i kassan får väl anses vara ett mindre seriöst sätt att dra nya medlemmar. Den medlemmen är nog inte speciellt intresserad av att arbeta ideellt men vill nog gärna ha mer rabatt på priset. Det senaste var väl att bjuda på den första inträdesbiljetten om hen blev medlem. Vilket gör att medlemspriset plötsligt sjönk från 200 kr till 60 kr. Antar att det sättet att få nya medlemmar inte heller skapar ideellt arbetande medlemmar. Mer sansat borde väl vara att fråga den eventuellt blivande medlemmen om den delar målet för föreningen och om den vill vara med och arbeta ideellt. Men då kanske Tango Nortes saga vore all för länge sedan.
Att några få slitit ideellt för att alla andra i föreningen skall få dansa billigt låter ju faktiskt som ett slags slaveri. Av någon anledning har det stora flertalet medlemmar låtit några få göra jobbet. Vad är det för slags förening och medlemmar? Ger associationer till hur vissa dansare behandlar andra dansare. Ja, kanske lever vi i en värld som är lite grym och elak. Inte för att världen är grym och elak i sig, utan för att vi gör den grym och elak med våra handlingar. Vad som är konstigt dock, är att om man frågar vem det är som är elak och grym, så är det ingen som svarar eller anser sig vara det.
En gåta faktiskt, värdig Hercule Poirot. Ett slutet rum, någon har blivit illa behandlad. Alla är ense om att något grymt och elakt skett. Men ingen är skyldig. Man får väl skylla sig själv om man väljer att vara med, hörs någon viska i rummet. Hon som inte vill dansa med alla, och som inte anser sig behöva prata om det, nickar långsamt.
