I dansen med Linda. Tango Helheten Stockholm

I dansen med Linda

Bestämde träff med en dansare på Practica S. Hon kom sent. Gav henne mycket beröm utan att få en liknande feedback. Hon dansade sista tandan med någon annan. Jag gick utan att säga hej då. Suck!

Förstår inte varför jag gör det så svårt ibland. Försökte hitta in i detta genom att fundera på om jag har någon anledning att göra mig själv illa, eller om det kan ha att göra med att jag inte äter tillräckligt mycket mat just nu. För att jag vill gå ner i vikt. Eller för att jag inte sov mer än fem timmar i natt. Vi hade inte talat alls om hur vi skulle göra och hur vi skulle dansa.

Förväntningar i dansen med Linda

Hade också högt ställda förväntningar på mötet. Och så blev det inte så. Gick hem och surade. En annan del av min hjärna försökte flika in och säga men Herregud! du dansade ju så otroligt fina danser med alla. Ja, det kan du ha rätt i, men jag är ledsen. Vi behöver ge plats för ledsenheten. Låta den vara här, tills den tycker sig blivit bekräftad och förstådd, även fast det var jag själv som regisserade hela dramat.

Efter några minuter på kudden var det som om allt blev bra igen. Åt en smula. Drack säkert en liter te. Hon ringde ju faktiskt, hör jag någon säga. Ja, det gjorde hon. Det var fint. Hon ringde och undrade hur jag mådde. Hörde inte samtalet eftersom jag cyklade. Men såg att någon ringt och fick ett meddelande sedan. Skrev att allt är bra.

Gestaltning i dansen med Linda

Med tanke på hur mötet gestaltade sig, behöver vi ju inte stämma träff. Börjar Praktika 14:00 och vi bestämt att vi skall mötas där, förväntar jag mig att hon kommer 14:00 eller hör av sig och säger när hon kommer. Vill hon dansa med andra och inte bryr sig så mycket om mig, så kan vi ju lika gärna ses när vi ses, därute på pistorna. För en tanda eller två.

Jag är mer intresserad av att gå ut tillsammans. Ta hand om varandra. Se till att den andra alltid får dansa om vi väljer att dansa med andra och att vi alltid avslutar med att dansa den sista tandan tillsammans. Att vi faktiskt har en kommunikation och att vi bryr oss om varandra. Där handlade vi olika, och hade helt olika förväntningar.

Konflikt I dansen med Linda

Dilemmat var att jag trodde att hon var inställd på det. Vilket även i dansen blir ett problem när jag låst mig för vad som kommer att hända, så gör det inte det, och då faller helheten samman i steget och vi går från att vara ett till att vara två. Om jag kan förhålla mig ständigt öppen för att vad som helst kan hända undviker jag dessa situationer. Bollen är rund, och allt kan hända. Som Björn Borg lär ha sagt. De ä bara å åk, kanske också fungerar bra.

Ännu en dag på Pistan

Reflektion

Att gå ut tillsammans eller ses på en pista, är ju också en slags dans. Ett möte som kan innehålla kommunikation, omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap. Upplever att detta är aktuellt i andra möten också. Dels med två nära anhöriga och en annan dansare.

Upplever att jag har svårt för att hela tiden utgå från att alla gör sitt bästa. Att jag ofta faller ner i svarta hål och tolkar andras handlingar som illvilliga. Något jag inte är ensam om. Kan jag också notera.

Önskar mer förtroende för andra. Ett förtroende som behöver utgå från mer öppenhet, om vad jag önskar, av t.ex. ett möte.

I dansen med Linda

Tycker att den vertikala rörelsen i dansen visar sig mer och mer. Knäna får arbeta. Dansen får en extra dimension. Vilket också gör att mitt huvud kommer närmare den oftast mindre dansaren, utan att att nacken behöver böjas. Knäna kommer ju närmare meddansaren men det gör inte så mycket eftersom omfamningen är öppen.

Naturlig kram i omfamningen

Provade också att försöka kramas, öppenhjärtligt innan dansen, för att ha med en personlig och omtänksam kram i omfamningen. Som bas, en vänlig och uppriktig närhet.

Upplever också att basstegen sitter så integrerat att allt flyter fram. Har inga avancerade steg men det verkar inte ha någon som helst betydelse om det musikaliska och rytmiska sitter som en smäck. Visst är det kul att överraska meddansaren med något ovanligt och roligt, men viktigast är ändå det stora hela. Att kunna röra sig fritt, improvisera och följa anslagen i musikgången. Dansmässigt är allt så underbart och fritt.

Att synka inte bara i dansen utan genom hela mötet. Med mer vänlighet. Det kvardröjande, lite djupare. Dansa rörligt, nära och passionerat, men följer inte upp. Lämnar oftast meddansaren utan att kanske göra ett varmare avslut. Siktade inte in mig på någon speciell dansare idag, utan bjöd upp den som var tillgänglig.

Kollektivt versus personligt

Vilket är i linje med att försöka handla kollektivt, rikta sig till alla, försöka tänka på alla och inte bara min egen upplevelse. Att föra, eller dansa som Ett handlar inte bara om att föra, utan också kunna dansa sin egen kropp på ett sätt som gör att meddansaren kropp av sig självt följer med.

Att gå naturligt i Tango

För den som kan gå naturligt, är att dansa som Ett inte så svårt, eftersom om gåendet är helt naturligt, skapas en medrörelse i meddansaren kropp. Meddansaren behöver inte förstå, tänka, utan bara slappna av och låta det naturliga framträda. Fascinerande att förstå och träna detta allt mer. Av det skälet är det viktigt att träna ensam och lära sig gå, naturligt, rörligt och avslappnat.

Förförelsen

Ordet förföra uppstod idag. Att förföra meddansaren. Inte för att få henne i säng eller skapa ett förhållande utanför pistan, utan att locka henne in i dansen som Ett. Få meddansaren att vilja släppa taget om sig själv och bilda ett vi, ett oss, ett nytt gemensamt jag. Mötas i vårt och mindre i sitt eget. Som meddansare och i dansen som Ett, har jag drillar, längre och kortare sekvenser av steg som bildar ett fint flyt.

Om meddansaren inte har detta får hon finna sig i att tidvis dekorera och leva sig in i drillen. En rolig tankegång, om meddansaren faktiskt, likt fågelhonan vill se hanen dansa, eller besöka hans bo, för att kunna avgöra om dansen kan bli samstämmig och glädjande. Dansdrillen jag har, kan ju meddansaren antingen förkasta, vara neutral till eller vilja vara i.

Flyt

Det är ju faktiskt inte bara en stegsekvens, utan också en rytmik, en musikförståelse, ett flyt, att förstå hur rörelsen mjukt och följsamt rör sig i paret. Inte som en häst vars bakben vill gå åt ett håll och frambenen åt ett annat, eller vars bakben inte vill gå fast frambenen strävar framåt. Eller gud förbjude, sliter och rycker i varandras kroppshalvor.

Magi

Det finns onekligen en magi, i att röra sig vackert, samstämmigt, harmoniskt, meningsfullt, rytmiskt, inkännande, livligt, levande, balanserat och musikaliskt. Att befinna sig i en stark glädje och ett brinnande intresse är också betydelsefullt.

Lavin

Reflektera blir också mer vanligt i skrivandet. Det börjar ofta lite styltigt, kort beskrivande för att plötsligt braka loss som en lavin och inte ta stopp förrän allt kommit till ro. Precis som idag. Texten kunde ha slutat med ”ännu en dag på Pistan” men snölagren hade inte tillräckligt fäste i varandra. Vilket medförde detta glidande nerför sluttningen. Intressant att fundera på hur jag fyller sluttningarna med snö, så att lavinerna kan gå.

Pistan

Att komma till Pistan med en ny tanke. Till exempel med att vilja känna att det går att kramas öppenhjärtligt och utan tvekan med meddansaren är en sådan snöande händelse. Finns inte anslaget där, kommer dansen färgas av den blyga, ovilliga eller helt enkelt påtvingade omfamningen.

Meddansaren kan dansa fast hon inte har lust, med en meddansare hon inte vill krama och uppleva en naturlig närhet med. En människa kan luras på många sätt, även sig själv. Men det är viktigt att jag förstår det, att jag söker ögonmötet som innehåller den kvalitén. Den meddansaren som kan använda sin kropp fritt, som har en naturlig närhet till sig själv och andra i dansen.