Danskorruption

Idag finns det så mycket att skriva om.

Det är verkligen inget skämt att jag är tillsammans med Tangon. Ingen dejtingkvinna kommer i närheten av det jag upplever på Tango. Detta kan ju ses som en varningssignal men skulle också kunna ses som en fantastisk möjlighet. En annan lärdom är att jag kan ha ett dansförhållande i tangon, som inte har med sex och kyssar att göra. Utan lika gärna kan ha att göra med att jag förbundit mig och verkligen älskar något. Det kunde varit en hund, ett golfande, ja, vad som helst som jag älskade. Ett barn, en mor, något som betyder mycket för mig att få göra eller möta.

Överraskande att se Tangon i detta ljus, att den är något jag älskar, den gör mitt liv ljusare och ger mig kontakt med starka härliga känslor, vilket inte ett vanligt förhållande gör. Att jag kanske är en sorts människa, eller åtminstone predisponerad att uppleva vanliga förhållanden som tomma och tråkiga. Med tanke på vad jag varit med om under mitt liv är det verkligen inte konstigt. Att jag nu kan nå känslor som kanske andra når i sina vanliga förhållanden, i tangon, är ju fantastiskt om än möjligen förskjutet. Kan jag inte ha ett förhållande med en mänsklig partner får jag väl ha det med en hund, katt, golfklubba eller tango. Inget fel i det men bra att veta om.

Att jag kan och kunde knyta an till en tangodansare starkt, känna underbara känslor, och få det varaktigt är underbart. Lika underbart är det att förstå att sex och kyssar inte har med saken att göra, även fast det kan det. Vi har inte sex med våra hundar men de kan likafullt vara en källa till glädje och stark anknytning. Precis som en tro, på vilken religion som helst, kan vara en källa till starka positiva känslor och stark anknytning, ja, så stark att man kan få en känsla av att man inte kommer att överleva annars, vilket förklarar mycket av den styrka av hat och rädsla, ett hot mot en sådan anknytning kan vara. För övrigt något vi kan läsa om i tidningen varje dag, män som misshandlar kvinnor, ja, inte bara män, kvinnor gör också det men inte i samma omfattning.

Om nu Tangon är en plats för mig att uppleva känslor som är så starka och underbara, ett paradis, en plats för nirvana, en kyrka, en plats för tillbedjan och omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap, så uppstår något nytt,  eller kanske en möjlighet, eller kanske en självklar följd. Jag inser att denna kyrka, nirvana med sin omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap kan förhöjas bli en plats för en ännu större upplevelse och glädje. Om jag månar om tangon, som en hundägare om sin älskade hund, kan det uppstå en viss spänning.

Märkligt nog kommer alla kunskaper från UGL till nytta, eller kanske ännu starkare, visar sig som de händelser som utspelade sig i en grupp för över tio år sedan. En händelse som skickade mig till paradiset, och som jag sedan burit med mig men inte haft möjlighet att förverkliga på något annat sätt än i mig själv. Min inre grupp av delar, som jag sakta fogat samman och övat med i tio år. Har inte tänkt på att Tangon är en grupp av människor, som naturligtvis kan ses som delar i en Helhet, delar som bråkar med varandra och förhindrar en fantastisk möjlighet till upplevelse, den att vara i en grupp som blir superledande, det vill säga minskar konflikterna, leder erfarenhet till varandra, lägger samman sin muskelstyrka, sin förmåga att känna, blir En hel organism för en stund, vilket frigör stora mängder njutningskänslor i deltagarna för att kroppen genom årtusenden har lärt sig att överlevnad handlar just om att samarbeta, visa omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap. Kroppen vet detta, precis som den vet hur man slår hjärtat, håller temperaturen, smälter mat och skapar en ny människa i en livmoder.

När vi uppfyller alla dessa behov känner vi glädje, ett stark intresse och även extas. Och återigen, inte den som gör att jag vill skaffa barn, utan den som leder till överlevnad, den att forma sig så att en fantastisk styrka, och möjlighet att lösa problem, bygga hus, en bro ja, vad som helst, som jag inte klarar ensam. Kroppen belönar ett gott samarbete hyfs, social ordning, den skapar gläjde, ja, även extas. Så vad jag försöker komma fram till är att tangon inte kan nå detta om vi inte hälsar på varandra, om vi inte ständigt strävar efter att visa omtänksamhet, öppenhet, förtroende och gemenskap. Pratar vi inte med varandra om vad som är svårt för att försöka lösa det som gör att vi inte kan hälsa, prata med varandra, bekräfta varandra som likvärdiga människor och dansa med varandra, förfelar vi hela meningen med att ses, umgås och dansa.

Vi kanske inte kan hälsa, men vi får inte ge upp och låta oss tro att det är slutstationen på resan. Vi måste ständigt stå redo att ompröva vår hållning för att komma in i att hälsa på varandra, bekräfta varandra åtminstone så att vi finns, att vi står där och är en människa. Om vi inte gör det, öppnar vi dörren för vad vi ser i krig, lidande och sjukdom. Vi är med andra ord för det, som vi kanske säger att vi inte är, det vill säga ojar oss över vad som händer i Ukraina t.ex. Var helst vi praktiserar kränkningar, t.ex. att inte försöka hälsa, försöka prata för att upprätta mänskligheten mellan människor så har vi dömt ut andra och därmed också oss själva, eftersom vi naturligtvis måste ge andra rätten att döma oss, om vi så enkelt och lätt-vindligt dömer andra.

Så, plötsligt ser jag Fotini stå där och säga: dansa med varandra, alla måste dansa med varandra. Hon är arrangör. Hon försöker säga något till oss. Jag har inte lyssnat på henne tidigare. Helt enkelt gått ut, eller struntat i att byta partner. Men nu, har polletten fallit ner, och UGL gruppen kommit ifatt mig. Jag är helt övertygad om att jag uppfört mig illa i tangon, och fortfarande gör det. Men jag står vidöppen för att ta emot feedback med vad det än må vara jag gjort, som jag kan be om ursäkt för, ta emot tankar och känslor om, och be om förlåtelse för, genom att helt enkelt förändra mig. Genom att reflektera mig in i nya tankar, nya sätt att se på saker. Väva in andras sätt att se på mänskligt och på tango. Jag kan förlåta, gråta och skämmas. Jag är en stark tänkare och har möjlighet att reflektera, skapa nytt och utvecklas.

Om jag nu älskar tangon så mycket, om jag nu älskar andra människor så mycket, om jag nu älskar UGL så mycket, bör jag kämpa för en pista  med omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap. Jag skulle vilja råda alla som inte vill visa omtänksamhet, förtroende, öppenhet och gemenskap. De som inte jobbar på att kunna hälsa, de som inte vill öva på tangon och det mänskliga, att lämna tangon. Jag ber er lämna tangon eftersom ni skapar lidande för er själva och andra. Och jag kommer inte heller låta er vara kvar i att inte hälsa, att stöta till mig på dansgolvet utan att vi båda ber om ursäkt, att inte ständigt försöka göra tango upplevelsen mer omtänksam. Jag vill varna alla som inte visar gemenskap, som går till pistorna med sitt eget lilla gäng, och undviker att hälsa, visa värdighet, och dansa med alla. Ni kommer inte få vara kvar i detta längre, i alla fall inte utan konflikt.

Kan ni inte heja på någon som dansat i samma lokal som er i åratal. Kan ni inte heja på någon som älskar att dansa tango lika mycket som ni då skall ni inte vara kvar. Sök er någon annanstans.

Jag skulle också vilja rikta ett ord till kvinnorna i tangon. Om det är så att ni visar er ovilja att dansa med mig genom att inte hälsa på mig, så har ni gått vilse och behöver lära er att kunna säga nej till dansen, och inte till människan och absolut inte visa ett människoförakt genom att inte hälsa. Ni skadar det mänskliga på ett sätt som gör mig så ledsen. Ni kränker inte bara andra utan också er själva.Ni tror väl inte att om ni nonchalerar någon, att detta inte kommer tillbaka till er på någon annat sätt?

Ni skapar en stämning och en ordning i det sociala som är så fruktansvärd. Kanske sitter ni och läser om händelser i världen i tidningen och tänker att det är så fruktansvärt och sen går ni till tangon och struntar i att varken se på eller hälsa på en annan människa. Det är samma sak, bara i en annan skala. Skulle ni vara en Putin med den inställningen så skulle ni också slakta människor, förtrycka dom, ja förinta dom, precis som ni gör när ni inte ens tittar på er medmänniska i tangon eller hejar på henne. Så tänk om, skapa inte onödigt lidande i tangon, och låt mig slippa se er om ni inte ens kan hälsa, bekräfta att jag finns, att jag delar ert intresse och vill av hela mitt hjärta dansa med er, om inte nu, men så småningom när vi löst allt det där som gör att vi inte kan det. Vi får inte sluta med att öva på att kunna vara människor, vara sociala, kunna heja, bekräfta varandra, och dansa. Det är vägen att gå. Sluta titta bara på fötterna, se också människan.

Jag har så svårt att förstå att detta inte ingår som en naturlig del av all undervisning i dans.

Å andra sidan, behöver jag, som jag tidigare tänkt, utgå från att kärleken finns i oss alla, att vi är rädda, känner oss hotade och alla andra anledningar som leder till att vi inte hälsar, fast vi är älskande människor. Jag behöver ta det med i min rörelse inom tangon. Att jag ständigt måste utgå från att ni älskar mig, och jag er, och att det kan ha hänt saker som gör oss rädda, och som gör att vi skyddar oss på olika sätt.

Intressant att inse att tangon kan skapa djupa känslomässiga förhållanden utan vare sig sex eller kyssar. Frågan är vad som menas med att om man dansar mer än två tandor så har man förmodligen ett förhållande. Har själv tolkat det som sex och kyssar, men just bevisat att det lika gärna kan handla om ett förhållande med en hund eller katt. Där sex och kyssar uppenbarligen inte sker, utan istället omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap uttrycks och är mycket viktiga.

Människor knyter an, för att de behöver det, för att de mår bra av det, för sin överlevnad och glädje. Att abrupt avbryta en sådan anknytning genom att göra slut genom ett SMS, eller ge en människa sparken i ett email, eller andra inhumana sätt att skära av människor från det de behöver eller älskar. Det är bara att föreställa sig vad som händer om jag går och tar någons älskade katt eller hund.

Av vilket skäl skulle tangon vilja bryta den bindningen? Eller andra dansare. Vad försöker den meningen uttrycka, och varför ses tangon som mer sexuell, än som en dans som förenar människor lika starkt som till ett barn, en god vän, hund, katt eller golfklubba?
Bindningen är stark och kan uppfattas som hotfull om nu dessa personer väljer att ständigt dansa med varandra, vilket om dom gör det får ses som att missa målet med tangon. De får gärna dansa mycket med varandra på tu man hand, men inte på en kollektiv milonga.

Frågan är bara, om en tango milonga är ett kollektiv, eller om det är som att gå på fest och bara prata med vissa men inte alla. Kan frågan ens ställas, eller är den självklar? Om jag går ut och dansar, vad händer då om jag bara väljer att dansa med vissa? Vilken atmosfär skapar jag? Vilket samkväm skapar jag?
Det är lite som att tycka att det är okej, att gynna vissa men inte alla. Är inte det en slags korruption? https://sv.wikipedia.org/wiki/Korruption Ordet korruption kommer från latin corruptio som betyder ’fördärvat tillstånd’, ’förfall’ eller ’bestickning’.

Wow, det finns något så obehagligt med detta, eller det går att se på ett obehagligt sätt. Att dansarna är ett kollektiv, ett slags stim. In i detta stim stiger då, dansexperter ( hajar ) som visar upp hur tangon skall dansas, att om den inte dansas så, så skall man skämmas, får inte vara med, mobbas och får inte dansa.
Men dessa hajar kan tänka sig att lära ut denna kurstango mot ersättning. Hajar för vilket det är väldigt viktigt att se professionella ut, får inte klanta sig, ramla eller se misslyckade ut. Stimmet betraktar dessa hajar och inser att de är klantiga, snubblar och ser misslyckade ut. Så de går till hajens kurs och lär sig dansa snabbkurstango, så kallad kurstango inte att förväxla med argentinsk tango eller ens finsk tango.
Dess karaktäristika är att vara osäker, rädd, inte våga snubbla, att inte dansa med alla eftersom man då genast kan se klantig ut och se ut som en dålig dansare.

Plötsligt kristalliseras svaret fram. Tangon har inget emot möten av sexuell natur, eller starka bindningar som till en hund. Vad tangon fruktar är danskorruption där kollektivet raseras av att en mindre grupp eller par plötsligt börjar dansa enbart med varandra. Därför finns detta uttryck med en slags negativ klang, att om man dansar mer än en eller två tandas har man förmodligen ett förhållande. Javisst, istället för att ha ett förhållande med alla på dansgolvet.