Gemensamt eller exklusivt, tävling eller humant, mobbing eller trevnad?
Var och en som dansar Tango, eller har för avsikt att börja, kan fundera lite på vad ni vill att Tangon skall vara. Är det en plats att värdera? Eller en plats att möta en annan människa i något som man tycker om att göra? Är det en tävling eller ett mänskligt möte?
Är det en plats att hylla människan, eller sortera efter förmåga?
Själv vill jag gärna se det som en plats att dela ett intresse, med omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap. Tangon borde skapa en värme inom er, en glädje att få dansa, en värme som ni sedan delar med era likar.
Är ni på Pistan för att visa hur duktiga ni är och exkludera andra så har ni inte där att göra som jag ser det. Eller så får arrangörerna bli tydligare med detta så att var och en kan välja dansgolv. På sätt och vis är det redan så men inte så tydligt. Humilde och Stockholm Tango står båda för denna varma syn på Tangon. Det skall vara roligt och det mänskliga skall upprätthållas och omfamnas.
Medans Tango Norte med sitt delade tangogolv, sina låtsas medlemsmöten, ideliga intriger och konflikter står för det motsatta. Tango8 har väl också börjat visa var de står och till min sorg får jag väl konstatera att de lutar mot Tango Norte. Man kan vara trevlig på ytan men det måste också gå på djupet.
Vad är en Tango utan hjärta? Vad är meningen med en massa stenhårda gangsters som trycker ner andra, förskjuter dom till det mindre dansgolvet längre bort i samma sal, som vägrar dansa med alla, eller som bara dansar inom sin krets och struntar i alla andra. Vad är meningen med par som går ut och dansar, och dansar endast med varandra, ja, endast med varandra. Dansar man med alla och mer med en så är allt okej, Men exkluderar man så är det inte trevligt.
Detta kan arrangörerna också förtydliga, genom att ordna paraftnar, eller gruppaftnar, där par kan dansa med varandra hur mycket man vill och andra som vill dansa med alla kan gå någon annanstans. Men förmodligen kommer det inte tillräckligt många människor då för att det skall gå ihop. Så alla grupp och par människor som går på publik milonga är snyltare och glider på det allmänna.
Man vill att alla andra skall betala för att de skall få göra som de behagar. De som är så intresserade av att dansa med varandra kan ju ordna egna milongor och låta bli att förstöra de gemensamma.