Gå i Tango

Fria foten kontra den viktbelastade foten

I Tango, står dansaren oftast med hela vikten på ett ben. Benet vi står på, det andra är det fria benet. Varför? Eftersom tango är en promenad, och det enda sättet att ändra positionen utan att röra det helt fria benet (ingen vikt alls på det) skulle vara något slags hopp. Normalt finns inget hoppande i tango, det vill säga: steget tas alltid med den fria foten, inte med den stående foten.

Det innebär också att Dansaren alltid vet vilken fot som är näst på tur att sätta ner i golvet, för det kommer alltid vara den fria foten. Men Dansaren behöver leda viktöverföringen för att frigöra den andra foten och alltid vara fullt medveten om vilken som är den stående foten!

Det grundläggande steget

Tangons grundläggande steg är enkelt, ta ett steg. Nu är det verkligen hur som räknas. Inte vad. Att få till detta rätt, särskilt att göra det tillsammans, kommer att ta de flesta av oss många år.

Hur går man? En handledning

Det finns många olika sätt att beskriva hur man kan promenera. Man skulle kunna säga att tango promenaden är en normal promenad, men förbättrad och optimerad lite, för att göra det möjligt att promenera tillsammans, med improviserande, steg-för-steg. Steget kommuniceras innan steget tas, fortfarande i balans och exekveras därefter. Promenera är som att flytta fötterna mellan öar med stark balans (på en fot). Balans är den viktigaste ingrediensen, även under steget självt.

Några viktiga faktorer:

• Vikten är på insidan av bollen (främre halvan) av en fot. En av de bästa övningarna är att flytta denna punkt i kontakt med marken i din fot långsamt runt: du kan flytta din näsa 10 cm från vänster till höger, och 25 cm från framsidan till baksidan, utan att ändra någonting alls av din kroppshållning.Helt enkelt eftersom det är dimensionen på foten (för att vara exakt, du kan även göra två gånger denna sträcka, eftersom din tyngdpunkt ligger någonstans halvvägs mellan foten och näsan). Detta är en mycket viktig färdighet för tango dans.
• Hållningen av överkroppen är så perfekt som den kan vara (använd inte muskelspänningar för att genomdriva detta), och ingenting behöver någonsin förändras där, med undantag för dissociation, som är en vridning av ryggraden, som ofta händer i tango.
• Knäna fungerar som en hiss. Inga förändringar sker i överkroppen när knäna böjs! Detta är ganska svårt för många och kräver disciplin. Många kommer att luta sig bakåt när de böjer knäna. Praktisera mycket. Undvika att krumma med överkroppen. Allt ovanför midjan måste tänkas uppåt; dina ben och fötter måste tänkas ner i marken. Midjan sänks ofta, men avståndet från näsan till midjan förändras aldrig!
• Fall aldrig in i ett steg. Det innebär en Tango Dansare helt enkelt inte kan snubbla. Detta är den största skillnaden från normal gång, och det är också därför tango-gåendet är kattlikt. Känn den nya platsen med den fria foten medan den andra är i fullständig balans, ta tag steget som ett djur, och nu kommer viktöverföringen att hända helt 100% horisontellt på ett kontrollerat sätt. Återigen är det en mycket bra övning att utöva denna i slow motion, räkna till 5 för varje steg.
• Höfterna förblir alltid horisontella (använd inte muskelspänningar till att utföra detta).
• På grund av detta kan inte ett steg tas med en sträckt stående ben (med undantag för ballerinas som kan kliva på toppen av en sträckt fot). I salsa sänks höften på det fria benet på ett sexigt sätt, och ett steg är möjligt. Gör aldrig detta i tango! Tvärtom.
• Förbered steget, genom att böja knäet på det stående benet. Mängden böjning i knät kommer att diktera längden på steget, och det fria benet kommer att vilja förbli sträckt (ej låst). Detta kommer att välja riktning långt innan den faktiska vikten överförs. Steget kommer alltid att inledas med att det fria benet sträcks ut. Detta att sträcka ut kallas ”projektion”.
  Det är viktigt att betona att detta sträckande är ett naturligt resultat av sänkning av midjan, och inte tvärtom. Koncentrationen bör aldrig ligga på att nå, utan snarare på ”förberedelsen” genom sänkningen av midjan.
• Det är på detta sätt steglängden kommuniceras (eller snarare förhandlas) långt innan den faktiskt kommer att genomföras. Dansaren följer höjden när knäet böjs upp och ner! Inga andra steglängder kan tas annat än genom att dra, skjuta och tvinga. Om Dansaren är bra, kan dansen utföras utan händer, även utan att vidröra varandra.. Det är mycket subtilt.
• När Dansaren kommer upp genom att sträcka benet på det stående benet, är promenaden över. Dags för en liten paus i dansen. Steget stannar, men rörelsen och flödet behöver inte stanna. Detta händer * efter * steget. Klättra aldrig ur ett steg medan det fortfarande i mitten av det! I på varandra följande steg kommer Dansaren vilja stanna förberedd, och därmed stanna lågt.Vilket innebär att det stående benet är böjt. Vistas lågt i promenaden. Målet är inte att göra sig mindre och att krympa för att passa under en liten dörr; det är bara midjan som kommer att vara lite lägre än promenaden på gatan.
• Själva steget utföres typiskt genom att försöka nå lite längre med den fria foten (faktiskt är det överkroppen som initierar förskjutningen, och foten sätts inte ner ännu), och nu sätts foten ner och överför vikten på ett kontrollerat sätt, vilket innebär överkroppen förblir upprätt under hela processen.Höfter, bröst och huvud är på exakt samma avstånd. Vissa människor kan frestas att flytta höfterna (eller ännu värre: en höft) först i steget, för att nå långt med den fria foten. Jag har sett detta gjort, även av erfarna dansare eller mindre gudar bland lärare. Det är inte rätt väg. Mer riktigt utfört, bör knäet böjas för det stående benet mer innan steget en tas.
• Ett specialfall är ledande och följande med mycket små steg. Midjan måste vara hög för att kunna gå i dessa steg.

Som ett avgörande test, för att se att om steget utförs korrekt, bör näsan beskriva U-formade banor i luften. En V-formad bana är fel, och bevisar att steget falls in i, som steget som tas på gatan. En V-formad gång kommer ge dålig navigationskontroll, dålig balans, och kollisionerna på golvet kommer att vara smärtsamma, eftersom vikten redan är i rörelse: det kolliderande benet är inte fritt.

Som en allmän regel, kommer en av de främsta anledningarna till att gå i Tango,  är så svårt i början, är att benen är raka. Om Dansaren sänker sin midja, och en del stannar kvar, när den andra sänks blir det svårt. Låt oss kalla detta ett lika långt-steg. Och om Dansaren faller in in i steget, kan skador uppstå.

Men alla har varit där! Fokusera på gemenskap och ta dig tid. Försök inte att gå i Tango i takt med musiken i början, eftersom det kommer att vara helt på bekostnad av balans och ett effektivt steg. Det slutliga målet är att ett snabbt eller långsamt steg, utföra de mest subtila skillnader i timing, frasering, avstånd, vinkel, och så vidare.

 

Nästa kapitel: Samla fötterna