Vem är hon Tangon?
Säga vad man vill, hon är intim. Är väl endast i det mest privata som vi står och rör oss tillsammans i 12 minuter. Ett samlag sägs vara i sju minuter, i vilket paret ( vanligtvis ) rör sig tillsammans närgånget. Även en bastu är intim i sin nakenhet och har sina ritualer.
Frågan är om den familjära och privata sfären skall tas med in i Tangon, eller är hon ett rum som skiljts från alla andra i ett självstående och med en intimitet i rörelse, att detta till och med är tjusningen med henne. Kanske skall tilläggas att jag syftar på den allmänna Tangon, den sociala Tangon, den Tango alla är välkomna till. För Tangon kan naturligtvis utövas som man vill och med sina likar och tolkare. Går ju utmärkt att träffas på tu man hand och dansa den dans, till den musik och närhet som paret önskar och kan enas om. Till detta kan adderas par i former som gruppen kan komma överens om.
En annan fundering är huruvida hon dansas personligt eller allmänt och vad i så fall är skillnaden. Om jag dansar med en homosexuell man, skall jag dra in mina privata fördomar eller tankar om homosexuella i dansen eller förväntas jag ha en allomfattande mänsklig förståelse och kärlek att omfamna alla i Tangon. Vad jag tänker och gör utanför Tangon är helt enkelt en annan sak. Men på Tangon, om den är allmän, dansar jag med alla. Vill jag inte dansa Tango med homosexuella kan jag när jag vill skapa en privat Tango till vilken jag bjuder in de jag önskar dansa med.
Vilken lyx utövas, om jag i alla grupper går in och kräver att de jag inte tycker om, skall bort ur den. Vare sig det är familj, grannar, arbetskamrater, bostadsområde eller tennisklubb. Kan främlingshat definieras som en psykisk sjukdom som kan behandlas. Mycket av vad som visar sig i Tangon skulle kunna vara uttryck för psykisk sjukdom, fobier, allehanda störningar i det sociala som skulle kunna behandlas. Men det blir ju svårt om det allmänna betraktas som en privat plats, där den fobiske kräver att allt skall ändras efter hens pipa.
Istället för att hen ändrar sig själv så att hen klarar en allmän Tango med dess förhållningssätt. Om man tycker att det är obehagligt att dansa med någon som är äldre än en själv får det väl ses som en fobi, eftersom vi förväntas arbeta i sammanhang med skilda åldrar. Man kan ju hävda att arbete inte är att fysiskt intimt röra sig tillsammans men då faller ju massörer, läkare med flera ur ramarna. Är man rädd för närhet är massör kanske inte rätta yrket. Samma sak gäller väl allmän tango. Man går väl inte till en allmän tango om man är rädd för andras kroppar, eller bara klarar av att dansa med vissa kroppar.
Temat börjar bli mer än tröttsamt eftersom jag inte kan hitta in i hur dagens allmänna milongor ter sig, utan kommer ständigt till samma slutsats, att något är avvikande med det som tangoarrangörerna kallar för allmän dans till vilken alla är välkomna.
