Har svårt för att sluta tänka på vad ett allmänt dansgolv är. I jämförelse med t.ex. badminton framstår skillnaden i att i badminton hyr man banan och de som hyr har tillträde till den. Om många spelare hyr banan är det logiskt att anta att de som betalt också får spela. Vore ju ganska märkligt om vissa får spela mer och andra inte alls. Vilket förekommer på det allmänna dansgolvet.

Dansgolvet betalar alla för, och är säkert att anta att de flesta går dit för att dansa. Man kan då fråga sig varför vissa får dansa mer, på ett golv som alla har betalt för att dansa på och vissa får inte dansa alls. Tillika så kommer singlar, vilket innebär att de måste paras ihop med någon för att kunna dansa. Vilket då skapar antagandet att det är en självklarhet att även dansa med singlar.

Man kan ju verkligen undra varför alla betalar lika mycket om man får dansa mer eller mindre än andra? Vore ju mer naturligt att betala mer om man dansar mer, och inte alls om man inte dansar alls. Ingenstans avhandlas detta utan är som en slags självklarhet, förmodligen detsamma som vissa kallar grymt och elakt. Vilket i sin tur betyder att detta utrymme inte är reglerat och övervakat som så mycket annat är.

Danslärare och vissa grupperingar av dansare får dansa mycket, men utsatta som kvinnor och nybörjare får antingen dansa mycket lite, eller inte alls. Arrangören struntar helt uppenbart i detta för den tjänar ju pengar på att vissa inte får dansa. Lika uppenbart är deras ointresse för vissa inte får dansa alls. Ser ofta arrangören frottera sig med danslärare och vissa grupper av dansare, men inte med de kvinnor som inte får dansa.

En lärare i en kursverksamhet kallar detta för organiskt som om detta uppstår av sig själv, och om det nu gör det så har han rättighet att delta i och därmed upprätthålla obalansen. Att säga att han utnyttjar situation, är inte taget ur luften. Han mobbar, nobbar, uppför sig elitistiskt, låter andra som inte får dansa att betala för hans dans. Han deltar i detta grymma och elaka utan samvete och att göra något åt saken. Däremot förbarmar han sig med alla som går på hans kurs och praktika. Fast på praktikan dansar han i stort sett bara med de som går kurs, gått på hans kurs, är hans partner eller nära vänner.

Vad han säger och gör är illavarslande, inkonsekvent, förstör Tangon och gör dansare ledsna och sig själv ekonomiskt buren av andra utan att de får dansa. Som om inte detta vore nog så svarar han en kvinna som oftast inte får dansa och som önskar pengarna tillbaka, att dessa sextio kronor som hon betalt för inträdet är en struntsumma som hon inte borde fråga efter. Att hon sen gjort sig fin, åkt långväga med bil för att få dansa bryr han sig inte om. Man skulle ju kunna tycka att en sådan struntsumma då vore lätt att betala tillbaka för den som inte får dansa. Nej, nej så ser han det inte. Bättre då trycka till kvinnan som inte får dansa än att han, som har vip-kort överallt, får dansa överallt, skall betala tillbaka pengarna.

Sen har vi arrangören som låter detta ske, utan att de gör något åt saken. Ja, de vet att sakernas tillstånd är sådana och de tittar lugnt på. Betalar absolut inte tillbaka pengarna, eller åtminstone erbjuder pengarna tillbaka. Nej, de sällar sig glada till borden där eliten sitter, fnissar och dansar utan samvete vidare, utan att lyfta ett finger för att hjälpa kvinnor in i dansen eller åtminstone erbjuda pengarna tillbaka.

Vore ju inte orimligt att låta danslärare och sådana som nobbar och enbart väljer att dansa med sin partner eller eliten  att betala låt oss säga dubbelt, och kvinnor som dels är fler och därmed får dansa mindre och ibland inte dansa alls, komma in till ett reducerat pris eller gratis.

Välkommen till Tango!