Den tillfälliga milongan

Efter en viss tvekan packades ryggsäcken för en tango. Deltagarantalet lockade och en duktig dansares avsikt att gå dit fick mig att ta gå över tröskeln. Kändes också viktigt att visa mig i något större sammanhang för att stå upp för hemsidan och dess innehåll. Visa upp mig, att jag fortfarande är vänlig, även fast innehållet på hemsidan är hårt och beskt.

Vid kassan sades det att max. besökarantal redan hade uppnåtts och att min närvaro berodde på att dörren inte hade gått i lås som den skulle. Dock så dök det genast upp någon på gästlistan som släpptes in. Personalen i kassan talade också utifrån att det släppts in för många. Ett för många som straxt visade sig på pistan. Undrar varför de släppte in så många. Var det ens lagligt med tanke på brand och liknande.

Nobbarna/Mobbarna var där. Ansikten och ögon som undvek möten. De flesta sa hej och var trevliga.
Var än detta händer, att någon man känner, umgås, dansar med och pratar med, på ett ställe och blir ett frånvarande stenansikte på ett annat är svårartat. Även bland vänner, på fester eller arbetsplatser. Att någon av en diffus anledning inte vill veta av en. Helt enkelt att vänskapen, dansandet, bekantskapen inte bara är vänskaplig, i att man säger hej och är vänlig utan också är kontext-beroende. Beroende på vem som är där och var man är så kan man förvänta sig olika utfall i vänlighet, hejande och dans.

Svårt är också att hämnas, att göra likadant, för då förstörs tangon ännu mer. På något sätt behövs en pedagogisk approch för att lirka sig ur smädelsen. Har använt tankar som, hennes pappa dog just och hon är utom sig av sorg. Eller hon har just fått veta att hon har en obotlig cancer, eller just gjort abort, eller mannen i hennes liv har gjort slut, och många andra alternativa förklaringar till varför något nobbar en.

Frågan är om denna inte-tappa-ansiktet-gest istället leder till andra svårigheter. Att den personliga svedan av att bli nobbad ögonledes istället leder till ett kallt dansgolv. Till hämndaktioner, åratal av kyla och dålig stämning. Rekommenderar alla som råkar ut för detta, att faktiskt vid ett möte nästa gång på en praktika, helt enkelt fråga vad det är som gjorde att de nobbade vid det tillfället. Det blir ett sätt att prata om hur det känns, men också legalisera vad som skulle vara acceptabelt att nobba för. För den som nobbar måste ju vara reda att ta konsekvenserna av sitt handlande, inte bara på hur det drabbar den nobbade, utan också hur stämningen blir på pistorna.

Så blir ni nobbade, ta upp det med personen utanför milongan, red ut saken, ge och få konstruktiv feedback eller kontakta personen på praktikan. Upplever ni att nobbandet är uttalat och svårt så tala med arrangören om detta och be om pengarna tillbaka. Inget blir bättre av att axla denna börda ensam, vara ledsen och gå hem. Detta nobbande kan slå åt båda håll eller vara något båda har svårt för. Insikten i att man nobbar av skäl som inte är okej, eller att man har ett beteende, dansstil, problem med hygien eller annat ohyfsat och svårt är viktigt att få feedback på, så att man kan förändra sig, lösa denna knut och komma in i dans. Om detta av någon anledning är mycket känsligt så anlita en neutral mellanhand för att reda ut problematiken.

Den allmänna tangon, dit alla är bjudna är inte en plats för egoism, för ens egen välfärd och välmående. Utan en plats för allas välfärd och välmående. Att trasa sönder för alla är inte en sak att ta lättsamt på om det sker för egen vinning. Att nobba och nobbas är en allvarlig händelse i det stora hela, och borde legaliseras, alltså tas upp till samtal i det allmänna och ges en genomsyn.

Detsamma gäller den som nobbar. Det är ingen sak som skall utföras med någon slags självklarhet. Det är en form av skymf, som borde ha en tydlig och schysst grund. Nobbar du någon så ligger det också på dig att vid tillfälle kontakta personen och förklara ditt avslag. Själva dansen är målet med besöket på den allmänna pistan. Söker du dans med några få som rekommenderar jag att du anordnar en milonga med dessa få, eller om du bara vill dansa med en person, så bjud in den till en dans på två.

Trångt på pistan. Lyckades ändå hålla mig helt lugn och dansa smått. Oturligt nog, är det inte bara kombinationen i paret som kan vara en utmaning utan också paret bakom och framför, om de inte klarar av att anpassa steg och rörelser efter plats. Självklart råkade jag två  ggr. få motorcykelmannen som bordsgranne och därmed få mig några knuffar. Vill inte säga att jag själv är bättre, men just denna gång var jag sansad och anpassade mig fint. ( min åsikt )

Mattias spelade fin musik. Värdparet trevligt. Lokalen i solens färg. Fräscht och upplyftande. Hade det inte varit för trängseln kunde det varit en femetta.

Fick beröm för hemsidan av ett par, vilket värmde. Tack!