Christina Ramirez – Tangoinspiration
Har länge tyckt att Christina Ramirez skriver fint, även fast jag förstår att det på Facebookgruppen Tangoinspiration mest är en plats på vilken hon drar dansare till sina kurser. Gjorde hon inte det skulle förmodligen inte gruppen finnas. Något samtal om tango kan det ju inte sägas vara. Igår insåg jag med skärpa att jag aldrig sett henne dansa i Stockholm på de senaste åtta åren.
Att vad hon skriver faktiskt inte handlar om Tangon i Stockholm, utan om troligen svunna tider, eller besök i en helt annan del av världen. Även fast jag varit på Danzarin flera ggr. har jag inte sett henne. Har heller aldrig hört någon säga ett ljud om hur hennes kurser är.
Tangoinspiration från svunna tider och andra världsdelar.
Börjar undra om hon ens kan dansa tango med någon annan än Tommy. Att hon som så många andra väljer att dansa med de som hon kan dansa med, och lämnar alla andra därhän. Det är ju så intressant på något sätt om även kurslärarna är fastlåsta i vissa steg och rörelser. Och har varken förmåga eller skill att dansa med alla.
Kanske har det inte alls med vilka man tycker om att dansa med utan vilka man faktiskt kan dansa med på grund av sina begränsningar som dansare. Ja, tänk om det inte ens har med rädsla att göra, att man är blyg, utan man kan inte dansa mer än på ett visst sätt.
Lite som att leka med mamma som liten, och kanske bästisen, men inte med någon annan, eftersom man inte förstår hur man skall göra. Stockholms tangoscen förändras radikalt om den betraktas ur den synvinkeln.
Detta kan ju vara nackdelen att lära sig kurstango, man blir ett hopplock av vad andra tycker att man skall kunna. Det finns inget djup och ingen förståelse för tangon i sin helhet, för sig själv, och som gör att det går att dansa med alla, även nybörjarna.
Om man istället dansar mycket, öppet och ärligt på praktikorna lär man sig dansa Stockholmstango, genom att lära sig av alla andra, hur de dansar och vilka idéer de tillför. Att även lära sig dansa nybörjartango med nybörjarna är en skill och en kunskap som gör dansaren allsidig, dansbar med alla.
Kurstango är ju helt och hållet dödande ur ett kreativt och allsidigt perspektiv. I alla fall med den nivå som många danslärare i Stockholm har. På många sätt vore det intressant att se tangolärarna gå ut och dansa med alla. Då skulle vi verkligen se vad de förmår och kan. Men vilken kurslärare gör det i Stockholm?
Och så har vi detta att det dansas milonga på praktikorna. Så tangodödande, men listigt av arrangörerna om de vill ha in folk på kurserna.
Lustigt på ett sätt att tänka att uppvisningar, shower, ws, och kurser är lite som att köpa en bil, som man sedan glider runt med på Stockholms pistor. Det har blivit viktigare att glänsa, svassa och visa upp hur bra man dansar med vissa, men det är mer som silikontango istället för naturliga kroppar och ömsinta mänskliga möten.
Vilken tur på ett sätt, att inte privatföretagarna fått oss att tro att även barnen behöver lära sig gå på ett visst sätt. Att vi sätter namn på den olika rörelserna och lär barnen att gå dessa steg. Att vi sätter våra bebisar i skolor där de får lära sig gå. Kanske kommer…
