Att omfamna tangon
Tangon är för mig som en vacker sommaräng med otaliga vackra blommor, insekter och djur. Jag har som tangodansare att omfamna denna äng, bevara den och berika den. Under de år jag dansat tango har jag stött på många smärtsamma händelser och försakat smärta hos andra. Jag har inte förstått, inte insett vad Tango är och vad det innebär att älska Tangon.
Kanske kokar allt ner till dessa små ord: Jag älskar! Eftersom dessa ord betyder så olika för var och en har jag valt att översätta dom till omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap.
Alla kanske inte delar detta: att visa omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap. Eller så räcker inte ens dessa ord för att beskriva något ömsint mänskligt. Vad vi blir visade när vi föds, i familj, bland vänner och samhället i stort.
Men låt oss utgå från detta att vi alla behöver känna omtanke, förtroende, öppenhet och gemenskap i tangon. Jag tror att alla skulle ställa sig bakom dom orden, fast kanske skulle vissa dela upp gruppen dansare och säga att det inte gäller alla.
Att säga hej, till en annan människa verkar så grundläggande, en så oundvikligen självklar del av att vara människa. Få gör det till alla i tunnelbanan eller på gatan, men i en verksamhet som jag säger mig tycka om, bry mig om, dela ett intresse med andra människor. Att inte säga hej i det sammanhanget. Eller om jag gått på samma dans i åratal och fortfarande inte säger hej. Vad håller jag på med då? Vilken kurs har jag missat? Vilken uppfostran har jag fått?
Låt oss ta det lite längre. Om vi inte ens tittar på den människan som vi inte säger hej till. Vad har vi gjort då? Vad håller jag på med?
Låt oss ta det lite längre. Om vi inte dansar med alla. Vad har vi gjort då? Vad håller jag på med?
Det här skulle jag gärna vilja ha ett svar på. Är inte det mobbing. Korruption, Trakasserier?
Vem upprätthåller detta. Vilka förebilder lär ut detta? Vad gör tangoföreningen Svensk-Argentinska Tangoföreningen för att informera om detta, för att upprätthålla en varm och god stämning på sina arrangemang? Dom skriver följande på hemsidan: Svensk-Argentinska Tangoföreningen är en ideell förening som verkar för spridandet av tangokulturen. Tonvikten ligger på dans, men också andra delar av kulturen ligger oss varmt om hjärtat.
Vad menar dom att tangokulturen är? Med tanke på vad jag erfarit av Svensk-Argentinska Tangoföreningen finns ingen omtanke om alla dansarna. Har mött så många dansare som varit så ledsna över just detta, hur man blir bemött, att man inte får dansa, att man utsätts för trakasserier, även sexuella. Dom sprider något som dom kallar för tangokultur och jag kan bara hoppas att dom har fel, att det inte är den argentinska tangokulturen som vi ser på Svensk-Argentinska Tangoföreningen. Om dom har rätt så är jag den första att beklaga att Tangon i sig själv uppenbarligen har något smärtsamt, något sårande i sig som jag inte vill dela eller berika. Detta att exkludera, förneka att både säga hej, titta på någon och inte vilja dansa med den.
Om vi betraktar det delade dansgolvet i Alvik, att discjockeyn sitter upphöjd närmast den ena delen av salen. Att vissa dansare år efter år låter bli att dansa med alla. Att medlemsmötena är charader, ett måste för att upprätthålla fasaden för att få kalla sig förening. Överallt i denna förening visar sig oförmågan att skapa en varm och omtänksam tango för alla. Möjligen är den omtänksam för den grupp som ständigt ser till att de sitter i styrelsen och omhuldar sina egna men att omhulda alla, nej.
Att säga att man har för avsikt att med varmt hjärta sprida tangokulturen och samtidigt misslyckas så kapitalt med att sprida detta varma hjärta. På introduktioner, kurser och medlemsmöten sägs inte ett ord om detta, hur man uppför sig. Att föreningen förväntar sig att man säger hej till varandra, bekräftar varandras närvaro och dansar med alla. Klarar man inte detta har man inte ett varmt hjärta och jag tycker inte heller att man sprider en tangokultur. Men vad vet jag. Jag har inte varit i Argentina.
Men jag har varit i mig själv och vad jag erfarit av svensk tango. Och jag vet vad jag saknar och önskar. Så oavsett om det finns en argentinsk tangokultur som i sig själv har ett slags exkluderande och människofientlig del inom sig så behöver inte svensk tangokultur axla den. Sverige kan dansa sin egen tango, med ett äkta varmt hjärta, och vi kan lära argentinarna om de nu inte har detta varma hjärta, hur man dansar tango.
Tango 08 har inga som helst mål, eller satt upp en agenda, så på deras pistor kan i princip vad som helst hända, ja, kanske till och med värre än på Svensk-Argentinska Tangoföreningen. Jag beklagar verkligen det. Jag är verkligen ledsen för det.