Anordna dans

Att inse att vad andra arrangerar inte nödvändigtvis behöver vara vad jag måste gå på. Att det är fullt möjligt att ordna dans själv, i egen regi eller tillsammans med andra. Att det inte heller är svårt, eller jobbigt.

Inser att jag skapat en liten pista på vilken alla dessa önskningar materialiserats. En pista som förhoppningsvis växer, blir större och flera. Känner otålighet, tycker att det går för långsamt men inser också att det behöver ta tid. Att skapa och hitta lösningar på konflikter tar tid. Grunden måste läggas innan väggarna kan sättas och taket läggas.

Att få dansa till musik som ligger nära hjärtat, med människor som visar omtanke, öppenhet, förtroende och gemenskap. Med människor som är närvarande och hjälper till utan att någon behöver be om det. På det sättet är det möjligt att släppa kontakten med dans som inte är sådan. MEN känner ett behov av att hjälpa blivande tangodansare att förstå vad de har framför sig. Att de inte behöver gå hela vägen genom introduktion, kurser och praktika och sedan bli sittande vid dansgolvet. Att de får en möjlighet att välja denna väg och inte bli överraskade över den elakhet och grymhet som vissa upprätthåller och visar.

Sorgligt är att beskåda hur arrangörer säger att de ordnar allmän dans och samtidigt låter pistorna tas över av duktiga dansare med iskalla hjärtan som utan att blinka tittar bort, säger inte hej, visar inte vänlighet och dansar bara med sina vänner och fruar. Som dessutom påstår att tangon är elak och grym, som om den i sig själv skulle vara grym, utan att de vill erkänna att det är deras egen grymhet och elakhet som visar sig. Hur dessa arrangörer sedan skapar förutsättningar för lismande kursverksamheter att klämma pengar ur dansarna för att få dansa på deras kurser och praktikor utan att upplysa vad som väntar på milongorna.

Det är som att kalla en pub för allmän och samtidigt låta den fyllas av Djurgårdsfans som inte släpper in några andra. Eller möjligen släpper in dom ifall de bjuder på öl, går på knä och kysser djurgårdarnas fötter. En välkänd tangolärare uttrycker detta vältaligt genom att säga: ” för att få dansa med mig måste man förtjäna det ”.

Känner oerhörd glädje att äntligen få dansa den Tango jag önskar. Den att i ett medmänskligt omtänksamt sammanhang få dansa Tango utan krav där ett hej, ett ögonmöte och vänlighet går långt före på vilken nivå Tangon dansas. Inte som en större kursverksamhet som ler, kramas och smilar så länge pengarna rullar in, och som ställer sig helt oförstående till de allmänna pistor och milongor som är ämnade att ta emot deras elever. Kurslärare som ger pistorna egenskapen av att vara organiska, som undervisar och inte kopplar ihop milongorna med sin verksamhet. Alla dansare borde få tillträde till pistorna med den kompetens som de betalt för och fått lära sig i kursverksamheten.

Intressant tanke, att vad kursverksamheterna i Stockholm gör är att skapa dyra kurser (milongor) på vilka de bedriver kursverksamhet. Dessutom skapar de en bred variation av kurser (milongor) med allehanda namn där man sorteras efter nivå. Vill man inte längre betala så kastas man ut till de så kallade organiska milongorna som kallas allmänna och hamnar i händerna på dansare som inte hälsar, inte visar ett acceptabelt socialt beteende och inte vill dansa.

En kurslärare håller full kontroll på sin praktika och kursverksamhet, där inget lämnas åt slumpen, men milonga vill han inte anordna, även fast han säger sig ordna sådana. Med all säkerhet kallar han inte sina kurser och sina praktikor för organiska.

Tänker också på hur det skulle vara om vi tillämpade samma metod i familjen. Att vi behandlade våra barn grymt och elakt för att de inte är lika skickliga som vi. Om vi inte lät dem få krypa i sitt hem, utan måste skickas till speciella dyrbara skolor där de får lära sig krypa och gå. Något de annars skulle göra av sig själva om de bara fick möjlighet att krypa där de bor. Milongan är alla tangodansares hem, på vilken de kan upptäcka tango, stappla till en början och bli allt mer välvuxna helt av sig själva, eftersom alla har dansen någonstans inom sig. Men om pistan är blockerad ( organisk och ockuperad) så får de finna sig i att dansa i dessa kurslärares girighet och konstlade låtsaspista.

Vad kallas det när man ler och kramas, samtidigt som man tjänar pengar på att antingen inte säga vad eleven behöver veta, och/eller genom att låtsas att milongorna är organiska? Prostitution? Girighet?
Vad kallas det när man lägger beslag på det allmänna och förhindrar allmänheten att komma dit? Stöld? Egenmäktigt förfarande?
Vad kallas det när man håller de egna runt ryggen och struntar i alla andra? Korruption?

Välkommen till Stockholms tango!