Innehållsförteckning
Obearbetade tankar
När någon som mobbas är tillräckligt stark för att mobba mobbarna. Och mobbarna blir så upprörda över detta att de hotar med uteslutning, fysiska konfrontationer och våld (leka med elden).
Så länge den mobbade går hem och gråter för att den inte får vara med är allt lugnt. Men om den mobbade hittar ett sätt att mobba alla andra, så uppstår ett slags ramaskri. Upprördheten är enorm och gränsar till hat. Denna oordning måste slås ned med vilka medel som helst. Kommunikation är inte möjlig, eftersom mobbarnas argument naturligtvis inte tål dagsljus, istället används maktmetoder i form av fysiskt våld (slå mot telefon), förhindra möjlighet till rörelse (genom att knuffas och ställa sig i vägen) och dödshot (leka med elden).
Andra metoder är att hävda att alla andra står på ens sida, eller att metoo gäller genom att ingen får röra min kropp om jag inte vill. Båda är naturligtvis lögn, då det visade sig att personen inte hade mer än kanske en eller två bakom sig, och att metoo naturligtvis inte gäller om alla parter ingår i en verksamhet som innebär att man rör varandras kroppar. Att hävda metoo i en fotbollsmatch är ju t.ex. väldigt märkligt eftersom kroppskontakt ingår, precis som i dans.
Alla argument som åkallats har visat sig verkningslösa.
Eriks ord om att han tyckt att hemsidan var bra till en viss punkt och nu berättade att han lämnade den, dröjer sig kvar. En besökare som inte givit någonting till hemsidan, inte bidragit med något, inte betalt utan på något sätt tyckt sig så viktig att jag som publicist skulle sakna honom om han gick, är mer än märkligt. I vanliga fall brukar man betala något och kan glädjas åt att inte längre betala för att man inte tycker om tjänsten. Men Erik tyckte att hans anonyma deltagande skulle innebära någon slags glädje eller förtjänst. Är detta möjligen ett av de beteenden som uppstår på pistan, där en deltagare njuter av dansen och sedan tror att de dansande kommer att bli ledsna när han går. Han klarade inte ens att svara på frågan om han verkligen hette Erik.
Jag tyngs av alla märkligheter och ideal som byggts upp. Att se igenom alla ridåer, alla mänskliga beteenden, allt som påverkar, inverkar är som att axla en sociologs, psykologs, filosofs roller. Upplever att något inte stämmer, att oredan stör mig, men att detta ligger långt över min förmåga att förstå.
Åsikten att jag har betalt så mycket för kurser att jag inte behöver dansa med vem som helst. Hur bemöter man den? Om någon väljer att frivilligt betala för att lära sig att dansa tango, kan ju inte anses ge mer inflytande i gruppen. Eller? Är det okej att köpa sig inflytande, eller rätt att dansa med vissa och undvika andra? Är dansen en plats där man kvalificerar sig genom företräden? Om man är mer musikalisk än andra, har en utbildning i musik, får man företräde då? Gäller detsamma om jag är mer dansant eller har en utbildning inom dans. Om jag är snyggare, yngre, anspelar på sex, betalar någon för dans, tvingar någon till dans.
Alla verkar överens om att man inte skall krocka med varandra och röra sig motsols.
Vad har en människa för glädje av att snabbt utesluta, fördöma eller verka nedsättande i en grupp?
Att hon vill dominera och skaffa sig fördelar är ju uppenbart. Dvs. glädje.
Lika uppenbart är det att hon vill undvika smärta, rädsla, ångest, avsky, avsmak, kort sagt lidande.
Verkar uppenbart att vissa dansare blivit rädda för vad jag kan skriva om dom, att jag kan hänga ut dom. En bieffekt med att vara öppen. Att dra ner byxorna på sig själv och andra är inte uppskattat.
Hur samlar jag alla tankar på ett sätt som gör det lätt att omfatta. Som blivande dansare borde dess blivande handlande stå klart redan från början. Det oskick eller omognad som just nu finns behöver motas i grind så att den blivande dansaren själv kan välja väg i sin framtid som dansare.
En ny sorts saluhall
En ny sorts saluhallar har öppnat, i vilken man betalar en inträdesavgift och alla varor är gratis. Varorna skiftar i kvalitet och mognad och finns bara i begränsad mängd i varje stånd. Deltagarna strömmar mot stånden med högst kvalitet. För att försöka få¨möjlighet att erhålla varor i stånden med de finaste varorna förekommer alla sorters medel för att nå en överenskommelse med innehavarna.
Försök uppstår att erhålla varor på ett mer rättvist sätt, men detta kollapsar varje gång någon inser att de på grund av inflytande eller styrka kan erhålla högre kvalitet. Naturligtvis på någon annans bekostnad. Vissa skapar vänskapsbildningar för att uppnå samma syfte. De svagare, de utan dessa möjligheter att genom styrka, inflytande och gruppbildningar får vända sig till stånd med lägre kvalitet.
Vissa inser att de inte bara kan nå högre kvalitet utan också nå andra fördelar genom att antingen lära ut hur man får bättre kvalitet eller tillåts ingå i en grupp mot ”tjänster”.
De som lyckats erhålla mer kvalitet på andras bekostnad protesterar vilt när deras förmån hotas. Rättvisa klassas som tvång och hot mot friheten.
Rättvisa – tvång och hot mot friheten för de som tillskansat sig mer. Frihet och omtänksamhet för de som fått mindre
Fertilitet
Hur kommer det sig att vissa ojar sig över att män dras till yngre dansare?
Skall ägglossning och fertilitet få influera dansen?
Ålder?
Skicklighet?
Livlighet?
Att som manlig dansare vara medveten om sexualitet, fertilitet och ägglossning är viktigt.
Av vilken anledning väljer jag en fertil danserska framför en icke fertil dansare?
Hon ler, flirtar, tittar mig i ögonen. Hon har ett inre driv att göra dansen mer trivsam och livlig även fast hon inte har för avsikt att gå vidare.
En icke fertil dansare kanske är lugnare, ler inte inte så mycket, är inte så driven att dansa tillsammans, utan vill dansa mer på sitt eget sätt. På något sätt kan man säga att hon nu ligger närmare att dansa som med en man.
En icke fertil dansare kan välja att dansa som en fertil dansare, men hon kanske inte längre har drivet, lusten och upplever att hon vill bli accepterad sådan som hon är.
Antingen innehåller dansen en sexuellt pådrivande och närvarande egenskap, eller så behöver jag lära mig att välja bort den eftersom den med all säkerhet är inbyggd i mina behov, drifter och mening med livet.
En äldre man kan få barn med en yngre kvinna, men en äldre kvinna kan inte få barn med en yngre man. Det är en viktig skillnad som kan förklara skillnaden mellan mannen och kvinnans beteenden.
Lustig tanke på ett sätt, att tänka på en icke fertil kvinna som en man, eller ännu värre som en icke fertil människa. Förvirrande!
En icke fertil kvinna som har kvinnliga företräden men som inte längre kan uppfylla meningen med sex.
En kvinna som inte kan få barn är en särskild sorts människa. Rent naturligt är det två tillstånd som en kvinna kan vara i, men inte en man. Såvida inte någon av dom har en sjukdom.
Alla dessa könshormoner som tas för att undvika åldrandet och dess förändringar. Som om åldrandet är en sjukdom som behöver medicineras.
Om en kvinna med svallningar, irritation över sig själv och skiftande humör ställs bredvid en kvinna som har ägglossning, med glittrande ögon, driv att engagera sig, flirta och mysa, är det kanske inte så konstigt att en man dras till den senare.
Detsamma gäller väl om en gråhårig, stel, trött, lättirriterad man ställs bredvid en yngre vitalare, gladare, mysigare och flirtigare man.
Skillnaden ligger mest i den där ägglossningen, med eller utan ägglossning.
Att hitta in i ett sätt att vara människa, vara dansare och man som är rättvis, balanserad och livlig är en verklig utmaning.
Vilka kvinnor är det som i fyrtioårs åldern gärna dansar med män över 50 – 60 – 70?
