Hur känns det att dansa tango?
”Så till din fråga. Hur känns det att dansa tango? Som du säkert redan vet, brukar du dansa med samma partner i tre danser i rad, ungefär 10 minuter. Så att dansa tango kan kännas som en 10 minuters romans. Sedan säger du tack och går därifrån. Man dansar i allmänhet inte med samma partner två gånger i rad eller ens två gånger på samma kväll. Det är en så intim dans att att fortsätta dansa med samma partner kan tolkas som ett pågående förhållande.”
Saxad och översatt från https://www.quora.com/What-does-it-feel-like-to-dance-tango
Om nu detta stämmer att tango är en 10 minuters romans, så förstår jag inte varför två ggr. i rad skulle vara ett pågående förhållande. Fortfarande en romans? Som om 10 eller 20 minuter skulle göra dansen pågående. 🙂
Min erfarenhet är snarare att i vissa danser uppstår romans, det kan inte tiden påverka, mig veterligen. Vissa dansare älskar jag, men inte så att jag vill gå in i ett förhållande, med kyssar, smek, pussar, kyssar och gemensamt sänggående. Jag älskar att dansa med dom. Med andra känner jag ingenting, och vissa känns påflugna eller mindre glädjande.
Lustigt nog upplever jag att det faktiskt är ett förhållande, ett väldigt speciellt förhållande, i den meningen att vi kramas, rör oss samstämmigt och njuter av musik och närvaro tillsammans. Kärlek är förmodligen inte ett av eller på, utan kan som helvetet, innehålla olika grader. Man kan kanske kan se det som en väg, som går från en blick på avstånd, i ett tåg, eller på en gata, till att tala med varandra, gå tillsammans, hälsa på varandra, till att vara goda vänner som tycker om att lyssna på musik tillsammans och kramas utan att det uppstår något annat än vänskap. Mer ovanligt är väl förhållanden av kramig natur mellan olika kön, men finns uppenbarligen i t.ex. tangon.
Att tänka tillbaka på alla danser med olika människor är en märklig resa av upplevelser. Att betrakta pistan med alla dansande par, är en lika märklig betraktelse, av olika sorters möten och känslor även i andra par. Varje dans med samma människa är en fördjupning, en möjlighet att dansa tryggare, inte nödvändigtvis en intimare dans utan en mer stabil dans, att vi vet vad vi kommer att få varje gång. På ett sätt kanske det är mer tillfredsställande att träffa en omtyckt danspartner en gång i veckan och få en timmes kram i rörelse med starka härlig känslor av glädje och bekräftelse, än vad det är att träffa sin sambo varje dag.
Kommer sakta närmare resonemanget om dessa möten i tangon är en ersättning för ett ”riktigt” förhållande, att det faktiskt är en romans om än med många partners, en slags polyamorös relation som inte innehåller erotiska fysiska möten. Eller om det är ett möte med en annan människa i en aktivitet som väcker ett stort intresse med påföljande stark glädje, ja, ända upp till extas. Det verkar ju finnas människor som ingår i sexuella aktiviteter, utan att ha ett förhållande, t.ex. swingers. Vilket gör allt ännu mer komplicerat att kategorisera eller sortera.
Om ett möte med en annan människa kan vara erotiskt i tio minuter, eller vara en dans i tio minuter och skapa glädje, spelar det förmodligen ingen roll om det är pågående eller inte. Som om det skulle vara en nackdel. Eller menar hon kanske att det är en nackdel om man är gift eller i ett förhållande. Om man dansar i tio minuter så är man inte i ett pågående förhållande och kan därmed inte räknas som att vara otrogen. Kul tanke!
Om något pågår mindre än tio minuter så räknas det inte. Undrar om det inte mer är så att man omedelbart vet om dansen känns romantisk, ja, faktiskt innan man ens rör vid varandra och börjar dansa. Antingen har man en pågående romans, eller upphackad i olika danstillfällen. Hon kanske menar att den hinner svalna om man dansar sällan, än mer ofta. Att romansen kanske stegras och blir svår att hantera om den utförs pågående.
Vid en stunds rannsakan, kan jag inte finna ett större utfall av sexuella möten och förhållanden, i tangon, än vad jag har på mitt arbete. Finns det kvinnor, möten och tid, finns det förhållanden och sex. Till detta kan läggas dans med män, som om jag inte mot bättre vetande är bisexuell, kan kännas helt fantastiskt sensuellt och omtänksamt. Ja, förlåtande på många sätt, efter alla hårda möten med män genom livet.
Någonstans vill jag göra det till att könens enda mening är att ge avkomman en större genpool, och förutsättningarna för ett ett liv med mer glädje och mindre lidande. Om jag kan stryka dessa kön ur människan i alla andra sammanhang än i barnafödandet, så kanske tillvaron skulle bli avgjort mer fredlig, mindre ojämlik, mindre lidande och mer glädjefull. Svårt som tusan, men det verkar som om det kan gå, att betrakta all dragning till det motsatta könet, som ett behov av att sätta barn till världen.
Det finns egentligen ingen mening med att dras till varandra om det inte är för att hungern efter barn behöver tillfredsställas och endast kan göras naturligt med två motsatta kön. Att all annan romantisk aktivitet mellan de motsatta könen inte är mer än att äta mat som kroppen inte behöver, som gör mig fet, lidande, irriterad och sjuk. En utmanande tanke, som inte är helt lätt att fullfölja, men det är inte att sluta röka, sluta äta mat som jag inte behöver, eller sluta med vad som helst som är ett onaturligt behov, som att äta stora mängder socker som gör mig sjuk t.ex.
Ja, någonstans kanske det är så att det finns saker som man borde göra för att det är livskraftigt och nyttigt, men som man inte gör för att ingen annan gör det, eller för att det skulle kunna göra mig olycklig under tiden som jag tänder av.
