Alla har vi kuk, skaft och klitta.
in eller utåtvänd fitta.
Stora eller små bröst
ljus eller mörk röst

Kort eller långt hår
smala eller tjocka lår
Spotta eller suga upp
som höna eller tupp

Har en så märklig vision, som om jag plötsligt står öga mot öga med anden, som strömmar igenom mig som barn, mat, vatten, bajs och kiss. Som att ha lösgjorts från denna ordning, som om att se något jag inte sett förut. Att detta som är så himla skönt och smärtsamt, är denna passerande ande, som önskar fri passage.

Nu står jag på sidan om, eller kanske rakt i vägen för denna genomgående rörelse, denna strömmande friktion och upplever ett slags fristående.

Jag undrar om ordet misogyn, i min tolkning, inte riktar sig mot kvinnan, utan mot könet, att jag börjat tvivla på att könen är olika, att kvinna och man är två helt olika varelser. Upplever en slags sjukdom, som rabies, fast istället för att vara rädd för vatten har jag blivit rädd för kvinnan. Vill helt enkelt omintetgöra henne, och mannen, genom att göra könen lika ( bara omformade ). Söker människan, denna enhet, detta enhetliga, denna gudomlighet, som vi alla är.

I det dagliga uppstår kvinnomöten, och jag känner denna obetvingliga kraft och dragning till kvinnan. Som om hon vore vatten och jag en törstande. Eller något att äta och jag en hungrig. Som om jag inte längre vill lyda denna mäktiga ordning, att vara man och betvingas av det kvinnliga. Som att inte längre vilja dricka vatten och därmed stå öga mot öga med döden. Olyckligt tittar vi på varandra. Kanske förvånade och ilsket också. Vi förstår att ordningen har rubbats, ja, faktiskt ordningen i hela mänskligheten. Om människan kolliderar med anden, vad händer då?

Jag fruktar och börjar avsky den kraft kvinnan har över mig. Hur jag kan förlora mig fullständigt, liksom trollbindas av det omformade, på sätt och vis av mitt eget omformade kön. Hur mitt huvud tvingas ner mot golvet inför denna formidabla kraft som nybildningen av människan är. Den av två människor sammanblandade genpool som leder till en berikad återfödelse i mänskligheten.

Kanske säger jag: ” jag vill inte längre vara en man, jag vill vara människa”. Har jag blivit rädd för att äta och dricka? Känna törst och hunger? Eller är det kondom, spiral, p-piller och abort som gjort mig matt och vill ha bort. Vill jag inte längre bli huggen i ryggen av mig själv?

Tror att tangon har med detta att göra. Dansar allt mer på tu man hand, som om jag önskar veta vem det faktiskt är. jag dansar med på pistan. Vem håller jag i handen, vem håller jag om och dansar samstämmigt med? Om jag tar med denna människa ut från den gemensamma pistan och möter henne på tu man hand, på den lilla pistan, för samtal, och närvaro. Hur då vissa inte vill komma dit, och andra går upp i rök, som om de egentligen inte fanns, och vissa står orubbligt kvar.

Jag står liksom beredd, att vara människan, hur hon än är formad. Som brunögd, kort, lång, vit, svart, hon, han, hen, invandrare, utvandrare eller fastboende. Homosexuell, kines, Sverigedemokrat, eller lat. Och kanske, kanske är det inte bara människan utan också hennes speciella sfärer, som par, familj, släkt och vänner. Grannar, arbetskamrater, kompisar, landsmän och världsmedborgare. Tänker att jag som dansare, dansar tango för att jag längtar hem, till att vara människa.

Saxat Wikipedia

En del religioner och filosofier innehåller vad man kan kalla för misogyni.

Under 1500-talet skrev den skotske protestantiske reformisten John Knox en bok vid namn The First Blast of the Trumpet Against the Monstrous Regiment of Women, i vilken han argumenterade mot kvinnors förmåga att styra.^[2]

Arthur Schopenhauer är känd för sin uppsats ”Om kvinnor” (Über die Weiber), i vilken han uttrycker sin opposition till vad han kallar ”germansk-kristen dumhet” angående kvinnliga ärenden. Han hävdade att ”kvinnor är menade av naturen att lyda.” Uppsatsen ger dock två komplimanger: att ”kvinnor definitivt har ett sundare beslutande än män” och att de är mer sympatiska gentemot andras lidande.

Nietzsche är känd för att ha argumenterat att varje form av högre civilisation haft strikta kontroller på kvinnor [Bortom gott och ont, 7:238]; han förolämpade kvinnor ofta, men är i sammanhanget mest känd för fraserna, ”Kvinnor är mindre än ytliga” , ”Kvinnan var guds andra misslyckande”, och ”Är du på väg till kvinnor? Glöm inte piskan!”.^[3]

Filosofen Otto Weininger karaktäriserade i sin bok Geschlecht und Charakter (”Kön och karaktär”) från 1903 den ”kvinnliga” delen av varje individ som egentligen ”ingenting”, utan någon egentlig existens, utan något egentligt samvete eller något sinne för rationalitet.^[4] Weininger säger, ”Ingen man som tänker djupt om kvinnor har ett högt anseende för dem; män antingen föraktar kvinnor eller så har de aldrig tänkt seriöst angående dem.” August Strindberg hyllade Weininger för att förmodligen ha löst det svåraste av alla problem, ”kvinnoproblemet”.^[5]

Enligt filosofen Kate Manne bör misogyni förstås tillsammans med sexism som fenomen, så att sexism är den motiverande kraften bakom patriarkatet medan misogyni är den verkställande kraften.^[6] I Mannes teori, som hon presenterar i ”Duktig flicka – misogynins logik”, är misogyni inte ett karaktärsdrag hos människor utan en egenskap i sociala miljöer. Därmed ges bland annat en enkel och tillförlitlig förklaring till varför exempelvis misogyna personer inte hatar alla kvinnor eller hatar kvinnor hela tiden, liksom till varför även kvinnor kan ge uttryck för misogyni.^[7]