Tangodanserskan Astrid på besök hemma.

Vi hamnade snabbt i ett samtal om förälskelse, attraktion och besvikelser. Astrid drack två stora kaffe latte och blev förälskad i espressomaskinen. Överraskande otvunget hittade hon en begagnad liknande maskin på blocket som hon genast vill ha.

Potatissoppan stod halvfärdig på spisen. Till slut tog vi tag i den. Med ett gott bröd, smör och ost, öl och mycket grädde i soppan blev lunchen lyckad. Mätta tog vi en tupplur i sängen. Hann börja drömma en smula innan hon rastlöst gick fram och tillbaka mellan vardagsrum och sovrum.

Sen började dansen. Med tanda of the week från Youtube i högtalarna dansade vi överraskande jämlikt och som Ett i någon timme eller två, med lite alternativ musik på slutet. Efteråt var jag mör både i sinne och kropp. Hamnade i någon slags bryderi med mig själv. Jag tycks kunna röra mig från att inte få dansa med mitt liv som hund och sedan få dansa genom djupa samtal, gräddrik soppa med öl och supergott kaffe, till en tupplur i sängen och som avslut en underbar tango som fick mig att sjunka ner tillfreds på den hårda vita stolen och vara tvungen att med övertalning hålla upp ögonlocken i berusningen för att kunna se Astrid på andra sidan bordet.

Tänker att det kanske inte handlar så mycket om vad jag vill eller inte. Allt händer ändå som det vill. Ena dagen går jag hem och surar och nästa ligger jag i min säng med en främling och sover med magen full av soppa,  innan vi dansar livligt och fantastiskt. Kämpar med något som jag inte riktigt kan omfatta. Som om jag går ut och dansar och förutsätter att något skall hända, som jag önskar, eller vill och så blir det inte så. Ungefär som när min hjärna har bestämt vad som nästa steg skall bli, och min danspartner väljer att ta ett annat steg. Min hjärna är helt fastlåst vid detta steg som den bestämt och kommer inte ur det. Är därför tvungen att forcera min stackars meddansare in i detta steg, istället för att i varje steg vara öppen för att vad som helst kan hända.

För att improvisera och skapa vackra danser och härliga händelser verkar det fungera bättre om jag ständigt står öppen för vad jag och omvärlden kan göra tillsammans istället för att försöka tvinga in allt annat i vad jag önskar. Mina tankar står och väger med detta märkliga sätt att röra sig tillsammans med andra. Den liksom både tycker om tanken och ändå inte.

Att ständigt improvisera…