Föreningsliv & ekonomi enligt Tango Norte

Eftersom ingen upplyser om den blivande medlemmens skyldigheter, tror hen så klart att föreningsliv i Tango Norte enbart handlar om att tjäna en slant. Detsamma gör föreningen när den enbart fokuserar på medlemsavgifterna som en möjlig inkomstkälla. Att den nya medlemmen får veta att hen bör arbeta ideellt får hen bara veta när hon blivit medlem, om hon nu råkar gå på ett medlemsmöte eller får höra det vid något tal under en avbruten dans.

Förmodligen en överraskning som ger motstridiga känslor då hon lurades att tro att medlemskapet handlar om att få något billigare. Nu står hon där och får skämmas för att hon inte hjälper till, något som hon endast kan hantera genom att gå ur föreningen. Troligen slår hon dövörat till med den klara insikten i att hon blivit lurad.

Nåväl, men hen som inte är medlem och alltid betalar ett högre pris. Hur ser hennes roll ut i föreningen. Ja, utmärkt får man väl säga, eftersom hon alltid betalar mer än 90 procent av alla medlemmar. Inkomsterna skulle genast öka 25 procent om alla medlemmar gick ur föreningen och istället betalade fullt pris. På miljonen skulle detta innebära 250 000 friska pluringar.

Alla icke medlemmar betalar således mer än varje medlem. Inte bara de 380 betalande medlemmarna som inte hjälper till, utan också mer än de arbetande medlemmar som kan dansa en timme eller två kvällen de arbetar och som också plockar ut två fria entréer ( 140 kr skattefritt ).

Staplar icke-medlemmen dessutom stolar efteråt, dansar med nybörjare och är allmänt trevlig och dansant får man väl se det som att icke-betalande medlemmar är vad föreningen borde sträva efter.

Intressant iakttagelse att 90 procent av medlemmarna snyltar på föreningen och den betalande icke-medlemmen är den enda som gör rätt för sig jämfört med alla medlemmar. Vem kunde tro att icke-medlemmen är förebilden för föreningen.

Föreningsliv enligt Tango Norte…