Dans i Tango Helheten

Just nu finns inget bestämt datum för nästa event. Tyvärr fick vi inte längre dansa i lokalen eftersom bostadsrättsföreningens styrelse betraktar eventet som kommersiellt. En ny lokal behövs och en sådan är inte lätt att hitta.
Events-formen är också komplicerad i den mening att mycket av arbetet med att foga samman par hamnade på mitt bord. Förarna i Tangon är rara små blommor som inte så gärna vecklar ut sina blad hur som helst. De vill helst inte bestämma något i förväg utan gärna dagen innan, vilket gör pusslandet svårt.

Behöver slipa på konceptet mer. Tror mycket på att anknyta till varandra som människor innan dansen genom att fika, och mindre som enbart dansare. Att dansens grund är social och mänsklig. Dansens kärna är bara ett annat sätt att lära känna varandra, ett annat sätt att tala med varandra och ett annat sätt att vara tillsammans.

En annan aspekt är om alla skall blandas med alla eller om en viss filtrering behöver ske för att det skall bli lättare för gruppen att komma över spänningar och konflikter. Uttryck har givits att det varit besvärligt med att dansarna är på olika nivåer. Ett besvär som blivit större om man inte deltagit i fikat.

Är ju ganska intressant att se det så, att ju mer konflikter gruppen av dansare har, desto svårare blir det att dansa. Till slut kanske det blir så svårt att vi bara vill dansa med en person, eller några få. Att kunna dansa med alla typer av dansare är svårt. Att komma över sina fördomar är också svårt. Allt kommer till uttryck när vi dansar.

Att göra sig till en öppen, tolerant, vidsynt, accepterande dansare är lika svårt som att få fötterna i ordning och synkade till någon annans. På det sättet är Tangon ingen dans på rosor. Hur många är vi, som kommer med våra fobier, fördomar och människofientligheter och får det till att det är alla andra som är avvikande, och inte vi själva. Eller att vi inser att vi, vi dansare, har ett gemensamt problem, som behöver lösas för att alla som önskar dansa Tango, skall få möjlighet att göra det.

Att se dansen som en gruppaktivitet är ju essentiellt men många ser det som en individuell sysselsättning vilket gör att dansen faller samman, blir konfliktfylld och människoförnekande. Alltså förnekande av alla uttryck som en människa kan ha. Hon bestämmer sällan sin egen konstitution, ja, inte ens vad hon tycker om. Vi bara formas så och har att leva med det.

Att minska mängden konflikter och skapa förutsättningar för människor att orka fylla i hålrummen med omtanke är grundläggande. Av det skälet skulle det vara intressant att i större skala anordna praktikor och milongor i vilka man endast släpps in så att en jämn fördelning uppstår. Eftersom det inte kan ske i dörren behöver en föranmälan göras och detta göras upp i förväg.

Först behövs en ny lokal och en bättre ekonomi för att kunna ta risktagandet om inkomsterna inte täcker utgifterna. Om en väg finns framåt kommer den att provas. Men det kan ta lite tid innan en omgruppering och genomlysning skett. Har vi tur, kanske medvetenheten uppstår inte bara i Tango Helheten, utan i alla Tangosammanhang. Något att i alla fall hoppas på.

Lätt är att tänka, men jag då, som är kvinna, hur skall jag få dansa, eller jag som nybörjare, kort, utländsk, lång, tjock, smal och så vidare. Att också tänka på gruppen, att se alla dessa utmaningar som något gruppen kämpar med, kan vara en ögonöppnare. Att istället för att enbart fokusera på mig själv, fokusera på gruppen, försöka hjälpa gruppen att ta sig igenom konflikterna och komma samman för att dansa.