Finns ingen kropp och ingen själ
Bara abstrakta begrepp som inte har någon anslutningen till verkligheten. Tar jag bort det vi kallar hand från kroppen blir den livlös, och samtidigt blir det vi tog handen från begränsat. Den har fortfarande själen för handen kvar inom sig men handen finns inte längre fysiskt och själen kan därför inte visa sig i den. Del av själ och kropp dör samtidigt. Många som råkar ut för detta får fantomsmärtor. Det vill säga känner handens själ men inte längre dess kropp. Hur som helst finns inga avgränsningar inom människan som realitet. På ett papper eller teoretiskt kan vi urskilja själen från kroppen, men inte praktiskt. Själ och kropp finns inte och har aldrig funnits däremot så finns denna människa om nu det är hennes rätta namn, men även människan är del av något större, och kan sägas vara lik handen, något som dör om hon avskiljs från Naturen. Vilket i sin tur skapar fantomsmärtor i Naturen. Naturen kan känna människan i sig men hon kan inte längre känna henne i den avskurna och nu döda människan.
Vattnet strömmar genom människan, in och ut, likaså näring. Finns det inte en plats i vilken människan kan dricka, finns inte heller någon människa. Finns inte en plats att äta, finns ej heller en människa. Finns inte längre möjligheten att som man få blick för en kvinna och vilja ha henne, finns ej längre människan. Vi är förbundna till världen och ordet människa är bara en abstraktion för en del av Naturen. Allting är förbundet, och är ett helt. Till och med stjärnorna är förbundna. Slocknar hon, så dör vi. Fanns inte vi så skulle inga supernover skett. Funnes inte vi, skulle inget annat finnas och funnes inget annat skulle inte vi finnas.
Allt är förbundet och hör ihop. Så även i Tangon. Idag kämpar vi med att få allt på Jorden att snurra runt oss själva men dör Naturen, så dör vi. Vi befinner oss i ett massutdöende.
Tycker så mycket om tanken från igår. Den att dansarna inte kan kommunicera, det finns helt enkelt inte tid för det. Det finns däremot stöd för tangodansare, lite som kryckor, i vilka vi kan t.ex. föra, eller kommunicera Snarare handlar det om att komma in i att bli ett enda stort helt, där ett slags väsen integrerar sig, synkar sig så att den blir ett med allt, blir ett större väsen. Det verkar som om det finns många olika stora väsen i vilka vi kan vara integrerade. Jag kan komma till en pista som mitt eget integrerade väsen, antingen i konflikt med mig själv, sjuk, lidande, osams med mig själv, eller som ett integer, helt harmoniskt med mig själv. Levande och frisk, redo att väl på pistan integrera mig med allt där.
