Reflektioner om artikeln ”bättre än sex ( finns i slutet på texten )

Jag har en svaghet för att flytta tankar från en situation till en annan för att komma loss från låsningar och fördömanden. Så om jag flyttar dansen till en golfbana, där naturupplevelsen fyller mig med glädje, den hastiga promenaderna med endorfiner och det perfekta slaget som en brännande ilning genom ryggraden, med tangon. Hur kommer det sig att det ena har med sex att göra men inte det andra. Rundan kan också göras med en kvinna vilken kan förhöja glädjen.
Tänker att varken tangon eller golfen har med sex att göra, men de möts i hur det kan kännas att dansa tango respektive golf. Att alla andra aktiviteter än sex skulle vara förskjutningar verkar inte troligt. I min mening kan livet vara en orgasm, att varje dag uppleva sensualitet bara av att leva. Vilket delvis är ett måste för att vi inte skall ta livet av oss. Möjligen kan lyckopiller, alkohol, spel, smärtstillande och allehanda droger hålla oss under armarna. Så om livet själv kräver sensuella upplevelser, behöver alla upplevelser en sensuell touch för att hålla oss på rätt kurs med oss själva. Alla känslor är ett samtal med något inom oss som vet hur man överlever. Något inom oss som från dag ett, lotsar oss med en kärlek som är näst intill obegriplig, och som aldrig överger oss, men vi kan övervinna den genom att använda tankar och handlingar som blockerar och övervinner dess kommunikation via känslorna.

En sensuell känsla eller en positiv känsla, vilken den än må vara, är ett sätt för kroppen att lotsa mig. MEN det finns två typer av situationer som leder till samma känsla men i vilken den ena förstör mitt liv, men inte den andra. Dessa är handlingar och produkter som människor skapar, som sällan eller aldrig uppstår i Naturen. En frukt till exempel framkallar ofta glädje i oss, men det kan också en läsk göra. Det första skapar mer liv, den andra gör oss sjuka och kapar några år från våra liv. Detta är en märklighet att människan med en sådan frenesi ägnar sig åt att skada sig själv och andra genom att använda sitt inre känsloväsen. Så i det vardagliga behöver jag alltid fråga mig var produkten kommer ifrån, i kombination med vad känslan säger. Är den naturlig och känslan säger att den är god, kan jag äta den. Men om en människa gjort den och den smakar gott måste jag fråga mig om den verkligen gör mig gott, även fast den smakar gott.

Så vad är skillnaden mellan tango och golf. Inser att tangon kopierar i stort människans fortplantningscykel, utan att vara det. I dess fulländning borde varje steg i cykeln att bli med barn efterliknas av tango, tills ögonblicket händerna och underliven kommer i kontakt med varandra. En sanning med modifikation eftersom benen kan användas att stryka både underliv och bröstkorg, beroende på hur vig man är. Låt oss säga att vi stannar innan underliven förenas på sitt säregna sätt. För egen del är det sällan eller aldrig som jag fylls av blod, eller upplever rörelser av de slag som kan utvecklas i ett kärleksmöte. Detta är en märklighet i tangon men förmodligen också en riktningsvisare för vad en kärleksrelation kan vara kapabel till om vi inte skyndar med att doppa i gryten. Vilket jag fick uppleva med min första kärlek i vilken vi sakta upptäckte varandra till att ett år senare förenas på djupet. Vilket i och för sig var stort och underbart men samtidigt utlöste en skräck för att bli med barn, vilket vi trodde en gång, då mensen uteblev. I vilken jag bad till Gud om att det inte skulle hända. Inget hände och jag återgick till min ateistiska hållning. Så lättvindigt bytte jag sida efter mina behov.

Till min förvåning inser jag, fast inte helt förvånad, att tangon kan ses som en läsk. Ett finurligt och intrikat sätt att utan att fullfölja meningen med att älska varandra, det vill säga bilda familj och få barn, ändå få tillgång till de känslor som kroppen förmedlar för att visa oss hur viktigt det är att fortplanta oss. Det är inte konstigt att den starkaste känslan av lycka finns just där i blodfyllnad, saft, mörker, djup, omhållande och utvidgande. Så viktig är kroppens längtan efter att övergå till nytt liv.

Kanske är det så, att människan helt enkelt börjar såra sig själv. Utsätta sig själv för svåra umbäranden för att få utbildning, bil, näring, position och allt hon behöver. Ett sårande som måste belönas för att vi inte skall driva oss till kanten av livet och tippa över. Vi behöver skapa konstgjorda känslor av glädje för att rättfärdiga sårandet med överkonsumtion av allt godare mat, bruk av smärtstillande, alkohol, lyckopiller och naturligtvis knark. Vi har upprättat en pseudo känslovärld i vilken vi själva bestämmer vad som är gott och ont. Vi kan således göra saker som plågar oss för att genast berättiga detta genom att skapa pseudo-känslor som rättfärdigar handlingen.

Vi blir knarkare helt enkelt som behöver allt starkare droger. Finare lägenhet, godare mat, finare kök, större landställe, utlandsresor och flärd. Vi konsumerar sönder världen för att få allt starkare fixar. Som knarkare har vi inget till övers för någon annan än oss själva och den miserabla situation som uppstår när vi inte längre kan höja njutningen ännu ett steg. Vi verkar ha två val i den situationen, att ta livet av oss, eller inta lyckopiller och eller stora mängder smärtstillande medel. Allt detta istället för att försöka leva i takt och kommunikation med vår egen inre känslovärld som ständigt förmedlar kärlek och överlevnad.

Ganska dyster insikt att inse att tangon är som läsk, eller knark. Att jag är en sucker som misslyckats med alla förhållandena i mitt liv. Som fått barn med två olika kvinnor mot min vilja och som bränt ut mig. Ja, att som kapten på båten ”mitt liv” blev avsatt av besättningen, som gick i strejk och vägrade lyfta ett finger på mina order. Insåg att stora förändringar krävdes för att återvinna besättningens ( kroppens ) förtroende.

Ur detta perspektiv är många tangodansare suckers men jag håller inte med om bilden av kvinnorna som sittande höns och männen som tuppar i hönsgården. Fast kanske ändå. När jag själv anordnar dans ges kvinnor och män lika värde eftersom alla kommer i par. Inget överskott kan ske, vilket ger alla samma värde. Dansarna får inte heller välja dansare utan dansar med var och en i en förutbestämd ordning, vilket utesluter att någon blir sittande eller får dansa mindre än andra. Uppmuntrar också och vill gärna dansa som Ett, det vill säga att föra och följa inte behövs, eller om man så vill att man omväxlande för och följer. Mycket är ju märkligt med det, det vill säga att det skulle vara mer följarens uppgift att gå baklänges än vad det är för föraren. Men lika märkligt är det mellan man och kvinna när det gäller t.ex. kjol.

En naken man och en naken kvinna är ju egentligen en och samma människa. Kvinnan har större bröst, alltså inte ett annat organ utan oftast större bröst än mannen, samma sak kan gälla höfter och rumpa. Våra underliv är otroligt lika. Vem som än gjorde dom, sparade på delarna och gjorde sig inget besvär att uppfinna mer än hen måste. Skaft och ollon finns hos båda. Kärl som fylls med blod, blygdläppar som sys ihop och äggstockar som vandrar ner och plötsligt byter namn till pungkulor. Allt finns där men det flyttas lite och är större eller mindre. Orgasmens sammandragningar som sker på samma sätt. Hur skaparen tog tag i huden och drog den utåt och på den andra tog sitt finger och tryckte huden inåt. Med glädje över att ge denna människa möjlighet att utveckla sig snabbare i den nu möjliga närgångna föreningen. En människa som delas i två och ges möjlighet att berika sig av livet. Ges superkrafter i förhållande till andra djur.

En människa som delas i två, genom att göra vad som finns större eller mindre och genom att flytta, öppna och stänga. Två människor som egentligen är så lika och som borde älska varandra som inga andra, för att vi just är så lika och berikats med möjligheten att beliva på ett sätt som leder till överlevnad. Men med besvikelse ser jag oss lägga ner energi på att göra oss olika. Vi beläggs med tvång att bära vissa kläder, smink, saker och språk. Vi görs till främlingar inför varandra när vi egentligen är en och samma människa som givits den gudomliga möjligheten att forma oss efter världen, eller ännu starkare getts förmånen att till och med förändra och leda världen. Vem kunde ana att vi istället ägnar oss åt att förstöra den och åt att göra varandra till olika väsen, så olika att vi slår, dödar och förnedrar varandra.

Värst av allt att vi inte ens förstår det. Vi är i mörkret av oss själva.

Nåväl, dricker inte läsk längre men dansar tango som tokig. Tankarna har gått så, att Tangon kan berika mitt liv, att den i sig själv kommer med ett budskap. Att lära mig att gå naturligt och levande. Att lära mig att möta en kvinna som jag mötte min första kärlek. Att bli undervisad i vad kärlek är och kan vara. Genom att blockera detta underliv, lära mig om allt som finns innan detta underlivens möte, utan att bli med barn, såra, fly och attackera. Tangon gör det möjligt att undersöka det på ett sätt som är svårt att göra utanför tangon.

Tycker faktiskt att tangon hjälper mig med detta, att inse vilka enorma möjligheter till att känna det finns om man inte har för bråttom med att tränga in, skynda på med allt, utan istället njuta av varje möjlighet, av hennes hand, blick, bara få dela hennes närhet en stund utan att rota i underlivet, eller drivas av att så fort som möjligt tränga in i henne, som en dåre, som i någon mening försöker göra en främling med barn. En kombination som kan vara så motsägelsefull, men som förenas i detta sanslösa knarkande för att få känna lycka en stund. ( skakar på huvudet och suckar )

I och för sig handlar det inte bara om ett möte med en kvinna utan möten med människor. Dansar lika gärna med män som med kvinnor och upplever att möjligheten att känna lika starka känslor tillsammans finns.

Visar inte tangon hur fantastiskt ett fysiskt möte mellan en kvinna och man kan vara utan själva coitus. Ja, faktiskt hur fint det kan vara att dansa med en man utan att drabbas av homofobi, avsky, distansering, ja, kanske till och med av förakt. Att sexualiteten, eller missbruket av sex kan leda till en osund dragning till kvinnan och en frånstötande kraft till mannen. När jag lika gärna kan tänka på oss alla som människor, kapabla att ha trevligt och hålla om varandra utan att för den skull sätta igång kopieringsmaskinen som skapar en ny människa och knyter samman två människor för alltid, i glädje, hat eller förakt.

Mycket är messed up kan man säga. I mitt fall föddes jag i en j_vla röra. Bara det att mamma och pappa möttes på ett sinnessjukhus visar på vilken nivå en människas liv kan starta. Följt av pappas alkoholism, missbruk, våldtäkt av mamma och misshandel. Följt av allergi, social fobi och astma. ( suck )

Upplever att glädjen i att dansa tango är ömsesidig i Tango Helhetens regi. Hur andra arrangörer arrangerar och behandlar sina gäster kanske ligger mer i överensstämmelse med nedanstående text. Men ansvaret ligger också på kursverksamheterna som antingen tycks helt ovetande om vad kvinnoöverskottet orsakar på dansgolven, eller som hellre tittar i plånboken och gladeligen fyller dansgolven med fler kvinnor än män, utan att ens berätta vad som väntar kvinnorna, och männen. Att kalla kursverksamheterna och arrangörerna för hallickar är inte helt opassande, ej heller dansarna på ett sådant arrangemang för horor och horbockar.

Lustigt på ett sätt att tala illa om Tangon, utan att samtidigt tala illa om människors sätt att förhålla sig till varandra i det vardagliga, utanför tangon, som i mångt och mycket är en djungel av förnedring och lidande.

Vad är nu kontentan av detta? För egen del är insikten i att tangon bor granne med förälskelsens uttryck utanför tangon. Att det absolut går att dra paralleller mellan kärlek och tango, och att förståelsen för detta kan användas för att göra både tangon och det vardagliga rikare, varmare och mer levande. Att vandra genom tangolandskapet och hela tiden växa, berika och berikas, vända motgångarna till insikter, att inte bara hålla balansen i kroppen utan också i själen. Och viktigast av allt, att lyckas förena allt till Ett, om bara för en stund.

Ser hur mycket en dans kan betyda för en annan människa. Hur hon lyser upp, utstrålar lycka, går hem omhållen av sig själv. För en stund varm i allt det kalla. Och visst kan jag stoppa min blodfyllnad i all denna lycka men det har inte en enda gång lett till något glädjande för någon av oss. Det är på ett sätt obegripligt att jag ens tänker tanken på att efter en timme eller två är redo att kopulera i något som i dess renaste form leder till att man får barn. Varför i himlens namn skulle jag vilja ha barn med en främling. Att sedan tro att ett kontraceptiv skulle göra oss osårbara även själsligt är nog att hoppas för mycket. Nej, jag önskar att allt det överdrivna sexuella tonades ner. Varför rota i det finaste som finns som två idioter, när vi istället kan hitta andra områden att njuta tillsammans i, eller åtminstone sluta att doppa och ägna oss åt petting om vi nu måste in i detta. Hur j_vla tokigt är det att vilja bli av med oskulden. Att ligga med någon på fyllan i en backe utanför grönan. Eller hänga med någon hem som man inte känner och göra det finaste som finns som om det var att ta en grogg tillsammans.

På många sätt blir vi aldrig vuxna. När man funderar lite på det och tittar ut över världen så är det förvånansvärt mycket sandlåda och tonårsbeteende över hela världen. Undrar om vuxenhet och mognad kan nås innan vi tippar över helt och hållet.

Vem kunde ana att tangon innehåller en större utmaning själsligt än kroppsligt. Att lära sig dansa är svårt men ännu svårare är att bli en duktig människa. En sån som kan ge något fint, istället för att skapa oreda och ständigt ta för sig på andras bekostnad. Vänder jag mig om och betraktar min framfart i livet så ser jag idel svårigheter och skuld. Jag är inte berättigad till mer för vad jag utsatts för, ej heller för vad jag gjort. Istället borde jag ägna mig åt att försöka släcka de bränder jag orsakad, som fortfarande brinner runt omkring mig, men som jag inte fattar att jag ställt till med.

Att inse att jag fortfarande tänder eld med mitt handlande och sluta med det, och som pålaga på det, börja släcka alla eldar som pyr runt omkring mig som jag själv startat. Kanske en bild av hur det var att vara barn till en missbrukare, som tände eld på allt, och som jag förväntades släcka. Kanske en bild av hur det är att vara missbrukare utan att inse det och vilja att alla andra skall släcka bränderna, för det är inte mitt fel.

Inser att jag inte behöver undvika någon dansare för att dom inte ger mig en himmelsk resa. Att ta motsvarigheten till en kaffe med en dansare är också vackert och värdefullt. Att alla dansarna på dansgolvet kan ge mig något och jag något till dom, är tillfredsställande att tänka. Ingen behöver bli sittande för att jag enbart letar himlens alla höjder, utan istället dansa med alla och glädjas åt att vi har glädjen till tangon tillsammans.

 

 

Kopierad text från https://tangoforge.com/betterthansex/ och översatt av Google translate.

När argentinsk tango är bra – när partnerna kan upprätthålla en sublim nivå av anslutning, rör sig som en – är det helt hänfört. Det känns som att [Hollywood] Movie Sex ser ut: smidig, passionerad, konsumerande. Den här upplevelsen är så intensiv att den kan utlösa romantiska känslor, känslan av att vara kär – även om vi inte vet mycket (eller något) om den här personen. Det är möjligt att partnerna aldrig ens har pratat, eller bara ytligt. Och när vi är inne i den här känslan verkar sådan trivia inte spela någon roll. Vi känner en djup intim kunskap, en tidlös och ojämförlig koppling.

Erfarna dansare vet:

Att dessa känslor är en biprodukt av fysiska färdigheter.
Att alla som har kompetens att göra detta med dig, också har motsvarande (eller bättre!) erfarenheter med andra, många andra.
Känslan av djupgående kunskap om en annan person är falsk. Många människor som möter dig i dansen eftersom du känner att du aldrig har mötts förut i hela ditt liv, när du väl lärt känna dem, misslyckas med att synka med dina värderingar och ditt liv, ofta dramatiskt.

Vem är den här personen du dansar med?

Efter 10 år av att dansa 4-6 kvällar i veckan, bo i 5 länder och besöka andra, bli vän med och älska många dansare, kan jag berätta några saker om personen i dina armar.

En ensamstående man som har arbetat hårt och tillräckligt länge på sin tango för att ge en kvinna en Sublim hänryckande erfarenhet är en man som är medveten om och hanterar en personlig sårbarhet som driver honom att söka en annan form av intimitet än {alternativ 1} med en flickvän/fru eller {alternativ 2} som söker tillfälligt sex. Han kan ha känslomässiga eller sexuella problem, känslomässiga trauman efter ett misslyckat förhållande, social osäkerhet, en finanskris, eller så har han helt enkelt insett att han tycker att relationer är betungande och har bestämt sig för att undvika dem. Han har upptäckt att om han odlar en stor omfamning och en söt personlighet kan han få alla tjejer han vill ha upp till exakt den punkt han vill gå. Oavsett vad den punkten är, har han det svårvunna självförtroendet att veta att han alltid och lätt kan få en annan tjej.

En ensamstående kvinna som är villig att lida förödmjukelsen av att sitta i ett rum och vänta på att bli utvald av en av ett gäng män (som, låt oss vara ärliga, aldrig skulle vända huvudet på gatan) är en kvinna som har blivit beroende av en upplevelse som skiljer sig mycket från sex. Om hon är smart vet hon att subtila antydningar om sexuell tillgänglighet under dansen (det berömda polska nosmunstycket är ett perfekt exempel, men hon kan använda olika delar av sin kropp) kommer att få en man att dansa med henne, eller komma tillbaka till henne. Detta suggestiva löfte är hennes skicklighet, jämförbar med mannens omfamning.

Tango är ”bättre än sex” för män och för kvinnor, men det betyder något helt annat.

För män är tango bättre än sex eftersom det gör att de kan avbryta känslomässigt engagemang när som helst. Vissa män klippte den efter tandan. (De är iväg omgående för att hitta nästa tjej.) Vissa män fokuserar på kontakten med en partner under en hel kväll och klipper sedan av den i slutet. (Nästa gång du ser dem kanske de agerar som om det inte hände.) Vissa män använder tango för att hitta en oändlig ström av tillfälliga sexpartners (eller till och med en oändlig ström av oviktiga flickvänner, som de aldrig samarbetar med).

För kvinnor är tango bättre än sex eftersom den genomsnittliga tangoupplevelsen är mer öm och passionerad än den genomsnittliga sexupplevelsen. Visst är vissa män riktigt bra på sex, men många kvinnor har aldrig träffat en sådan kille, och att leta efter detta är något hon kanske är ovillig att göra av många anledningar. I tango kan hon ha den bästa romantiska kroppsligheten i sitt liv, och hon är medveten om att det sex som kan följa är osannolikt att vara lika ömt, uppmärksamt och värdigt.

Ändå gör de romantiska känslorna som väcks av tangoupplevelsen ofta att vi vill ha mer. Om tangon är bra, fantiserar vi att personen är bra, och att den relation vi skulle kunna ha kan vara lika superlativ som danserna. För något så lovande är vi villiga att riskera allt för en chans att ta reda på det. I det ögonblick som vi obemärkt öppnar våra hjärtan, glömmer vi: Om hon/han har förmågan att skapa dessa känslor med mig, skapar hon/han dem också med många andra.

Tango är ett alternativ till att vara partner eller ett komplement till ett befintligt engagemang. Den ger ett konstant dropp av fräsch lust och sensualitet. Om du själv förälskar dig i en tanguera/o kommer du snart att behärska lidandet.