Kippar efter andan

Vi dansar på tu man hand i ett rum, vilket är avskilt från alla andra rum. Där drömmer vi, i en kram som är i rörelse, och som innehåller allt utom kyssar, bröst och underliv. Där håller vi varandra i handen. Vi talar om att kärleken är skoningslös när den drabbar oss. Omfamningen är så varm och öm, som om vi äntligen hittat hem, till förlåtelse och trygghet. Och så vindarna av lust, av långt hår, hals kinder, öron och panna.

Brinnande passion, ett hjärta som får andas, släppa alla hårdheter, öppna stängda dörrar och förlåta. När musiken tystnar står vi där för några sekunder, och jag släpper taget och vill explodera av känslorna som brusar stormlikt genom allt. Förståndet kan inte omfatta detta gruvliga fyrverkeri som just upphört och greppa verkligheten på nytt.

Tangon öppnar dörren, ur vilken det strömmar en oförstörd kärlek från barndomens möten med mamma och pappa Där den gemensamma famnen var ett naturligt tillstånd, och det självstående ett mod och ett smärtsamt möte med en annan värld.

Tangon får oss att hålla varandra i händerna, trots att musiken upphört. Blir barn på nytt, skrattar oskyldigt åt alla känslor som väcks i mötet och inom oss själva. Utforskar och upplever med alla sinnen, doften från hår, nacke öra och hals, synen av en vacker mogen kvinnokropp draperad i ett framhävande.

Brösten som stryker mot varandra. Fingrarna som virkar in sig i varandra. Händerna som slingrar sig om varandra och tar parets hjärtan ännu närmare varandra in i ett gemensamt hjärta, som andas ömhet och kärlek. Musiken lirkar och krumbuktar, lockar till medhåll, rytm, musikalitet och takt. Vi blir oskiljaktiga.

Musiken spelas på golv, fötter, ben och i en torso som rör sig modigt i förhållande till sin underkropp. Väggar och ljus flimrar förbi, slocknar när känslorna stormar och haglar in i medvetandet. Kippar efter andan, i en känsla så stark, att jag glömmer andas. Hör mig flämta en rytm som inte bara märks i fötterna utan även i en dans med luften, som stöts och dras in luftfyllt och musikaliskt.

Allt vibrerar av rörelse, av liv och hjärtans lust. Värmen och intensiteten får vatten att rinna över bringa, mage rygg och panna. Droppar på arm, axel och byst. Ett vatten som utan kläder hade fyllt ut ojämnheterna i huden och fått oss att klibbas fast i varandra.

Vi provar hur det känns att röra varandras kroppar alldeles precis i kanten av pistan. Där smärtan i en skuldra motas undan med liniment, inkännande händer och en hård krävande tumme.

Musiken upphör igen. Släpper det oskiljaktiga taget om hennes liv. Tar några steg, liksom vilset, utan riktning och mening, Uppfylls av känslor så mäktiga att tillvaron svämmar över, kan inte omfatta mer. Tankarna får inte plats, ger inte riktning, bara denna obegripliga känslosamma upplevelse, som river ner allt i sin väg.

Håller hennes hand, som en skolpojke på bal, tafatt, förläget, som om ögonblicket är oförklarligt och drömlikt. En förälskelse och kärleksförklaring i två timmar.

Dörren smälls igen. Står ensam i mörkret. Tittar på den mörka slutna garagedörren. Sveper jackan runt den nu svalnande kroppen. Känner dropparna från takrännorna kyla hjässan när fötterna nu tar viljestyrda steg i en kall och oälskad trappa.